I dagens mjölkkoavel finns möjlighet att DNA-analysera individer och ta fram genomiska avelsvärden. Genomiska avelsvärden har en högre säkerhet än avelsvärden som beräknas enbart från individens härstamning. Informationen används idag av lantbrukare i hela landet för att göra urval bland sina djur och få säkrare matchningar mellan hondjur och tjur. Möjligheterna med DNA-analys stannar dock inte vid genomiska avelsvärden utan det finns fler användningsområden.
DNA-analyser blir allt vanligare
Antalet DNA-analyser som görs på djur i svenska mjölkkobesättningar har ökat kraftigt de senaste åren. Utöver säkrare avelsvärden kan lantbrukarna få information om vilka djur som är bärare av genetiska defekter. De flesta genetiska defekter vi känner till hos mjölkkor är recessiva, vilket innebär att de krävs i dubbel uppsättning hos avkomman för att komma till uttryck. Därmed bör lantbrukaren undvika att inseminera ett hondjur med en tjur som båda är bärare av samma recessiva genetiska defekt.
– Dessutom går det att skatta genomiska släktskap mellan individer vid avelsplanering. Genomiska släktskap är säkrare jämfört med traditionella släktskap baserade på djurens stamtavla eftersom stamtavlan kan innehålla fel eller vara ofullständigt. Genomiska släktskap kan också skilja på djur med samma traditionella släktskap, till exempel helsyskon, där djuren nedärvt olika genetiska varianter från föräldrarna, berättar Christian Bengtsson, som är industridoktorand i ämnet på företaget VikingGenetics och SLU.
Hur kan vi dra maximal nytta av den genomiska informationen vi har?
Forskare från SLU har tillsammans med avelsföretaget VikingGenetics och rådgivningsföretaget Växa Sverige undersökt hur all ny genomisk information kan kombineras. Ett ekonomiskt värde skapades för varje parning där värdet av genetisk nivå vägdes samman med kostnaden för förväntad inavel och kostnaden om de genetiska defekterna kommer till uttryck.
– Vi jämförde traditionella avelsplaner där släktskap baserades på stamtavlor och ingen information om genetiska defekter fanns tillgänglig med avelsplaner där den nya genomiska informationen ingick, säger Christian.
Ekonomin optimeras på besättningsnivå
Summan av de ekonomiska värdena optimerades på besättningsnivå. Totalt gjordes avelsplaner för nästan 10 000 hondjur av nordiska röda raser och 50 tjurar från VikingGenetics fanns tillgängliga för inseminering.
Sammanlagt ingick sex olika recessiva genetiska defekter. Varje tjur fick maximalt användas till fem procent av hondjuren i en enskild besättning.
Resultaten visade att den genetiska nivån kunde upprätthållas på samma nivå oavsett vilket släktskap som ingick i optimeringen eller om enbart genetisk nivå optimerades. Traditionella släktskap kunde reducera det genomiska släktskapet jämfört med om enbart genetisk nivå optimerats, men det genomiska släktskapet kunde reduceras ytterligare om just det genomiska släktskapet ingick i optimeringen.
Kor med recessiv genetisk defekt ska inte insemineras med tjur med samma defekt
När kostnaden för genetiska defekter ingick i optimeringen försvann risken för att de genetiska defekterna kom till uttryck, oavsett vilket släktskap som användes.
– Med andra ord är det aldrig ekonomiskt fördelaktigt att inseminera ett hondjur som är bärare av en recessiv genetisk defekt med en tjur som är bärare av samma genetiska defekt, avslutar Christian.
