SLU-nyhet

Barnvänlig parkförvaltning i praktiken

Publicerad: 02 februari 2021
Tre barn klättrar i backe

Hur kan förvaltningen av parker och andra utemiljöer bli barnvänlig? Det har undersökts i ett forskningsprojekt riktat mot både kommunala parkförvaltare och barn, i Sverige och Danmark. Genom breda, inkluderande arbetssätt, där barns egna perspektiv ingår och flera möjligheter att ge barn tillgång till en mångfald av platser tillvaratas, har en del parkförvaltningar börjat utveckla en barnvänlig inriktning.

Under 2020 avrapporterades Formas-finansierade projektet ”Barnvänliga stadslandskap - betydelsen av gröna miljöer och deras förvaltning” med två vetenskapliga publikationer, ett bokkapitel om hur barn ser på utemiljön och dess förvaltning och en artikel om hur förvaltare i 54 svenska och 25 danska kommuner arbetar gentemot barn som användare av utemiljöer.
Studien har lett fram till en rad tips och tankar om hur förvaltningen av parker och andra utemiljöer kan utvecklas mot mer barnvänlighet: genom planering, utveckling, skötsel och anställdas inställning. Nu finns resultaten från forskningen sammanställd i ett nytt LTV-faktablad.

Intervjuer under promenad

För att ta reda på mer om hur barn relaterar till sina lokala utemiljöer och till deras förvaltning, genomfördes under 2014-2017 studier med 16-18 barn i årskurs 4 (10-11 år) i vart och ett av fyra områden i södra Sverige och östra Danmark, en mindre tätort och en stadsdel i varje land.
Den huvudsakliga metoden i studien var barnledda promenadintervjuer. Den metoden och liknande, ibland kallat gåturer i litteraturen, fungerar ofta väl för att undersöka barns perspektiv på sin utemiljö. Barnen i studien fick i uppgift att visa och berätta om sin närmiljö, särskilt platser av betydelse för dem, och fick frågor om utemiljön, dess användning och förvaltning.

Variation uppskattades

Barnen uppskattade att ha tillgång till en variation av platser. Med olika typer av vegetation, byggda strukturer, material och underlag gavs många möjligheter till lekar, upptäckter, utmaningar och färdsätt. Innehåll som träd, buskar, gräs, vatten, stenar, blommor, kullar, lekredskap, sportytor, asfalt och annat var populärt, liksom platser med olika karaktärer och löst material. Platser som fått utvecklas med låg eller ingen skötsel visades särskilt intresse, liksom växter som bidrar till sinnesupplevelser som känsel och smak.

Missnöje över begränsning

Bland det som barnen visade missnöje med fanns begränsningar för rörelse och tillgång till närmiljön genom trafik, barriärer och vuxnas attityder och ointresse. Flera var också missnöjda med att deras behov inte prioriterades när lekredskap och sportutrustning för äldre barn togs bort eller inte reparerades.

Barns perspektiv ger bra grund

Genom att efterfråga barns perspektiv finns möjlighet att få en bra grund i arbetet för barnvänlighet i utemiljöer. Förutom att det är en lagstadgad rättighet finns det ofta mycket att vinna på att involvera barn och på olika sätt låta dem uttrycka sig kring utemiljöer. Det gäller såväl i forskningsprojekt för att förstå barns perspektiv generellt som i all praktik där barn påverkas, och på alla strategiska nivåer. Flera kommuner har också ett sådant intresse. Samtidigt är kunskapen och engagemanget inom kommunerna ofta beroende av enskilda, drivna tjänstepersoner och flera utmaningar kan uppstå.

Kontaktinformation

Märit Jansson, universitetslektor
Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning
Tel. 040-415135
E-post: marit.jansson@slu.se