SLU-nyhet

Lokal växtlighet avgör nedfall av svampsporer

Publicerad: 28 oktober 2020
En vit struktur på ett stativ som står i en vitsippslund. Foto.

En ny studie från SLU visar att den lokala växtligheten är det mest avgörande för vilka svampsporer som deponeras på en viss plats. Var i landet platsen finns, eller när på året den studeras, har betydligt mindre betydelse för spornedfallets artsammansättning.

Interaktionen mellan markens svampsamhälle och levande och döda växter spelar en avgörande roll i alla skogliga ekosystem. Nedbrytande svampar driver näringscirkulation, och mykorrhizasvampar är nödvändiga för allmän växthälsa och därmed fotosyntes och koldioxidförbrukning. Svampsamhällets uppbyggnad drivs i hög grad av sporspridning, men det är inte känt vilka faktorer som styr vilka sporer som i slutändan hamnar var. Detta kan dock vara viktig kunskap för att förstå hur skogar påverkas av att fragmenteras av exempelvis jordbruk och stadsmiljöer, eller hur snabbt mark som övergivits kan återkoloniseras på naturlig väg.

I en ny studie från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet har en grupp forskare under ledning av Jonas Oliva studerat distributionen av svampsporer och vilka betingelser som styr denna.

– Studien baseras på insamlingar med sporfällor, säger studiens huvudförfattare Miguel Redondo. Fällorna är antingen passiva, som bara fångar de sporer som faktiskt landar i dem, eller aktiva, som suger in sporerna. Skillnaden är att de passiva mäter de sporer som faktiskt landar just där och då, på den platsen och under de förutsättningarna, medan de aktiva mäter de sporer som finns i luften.

Växtligheten viktig för nedfallet …

Sporfällorna stod utplacerade mellan april och november under två år, i vetefält, barrskog och lövskog, i Uppland, Västergötland, Östergötland och Skåne. De infångade sporernas art identifierades med DNA-teknik. Miguel och hans kollegor förväntade sig att vegetationstypen (barrskog, lövskog eller vetefält) skulle ha stor betydelse för vilka svamparter som påträffades.

– Så var det också, säger Miguel, men i mycket högre grad för de passiva fällorna än de aktiva. Vi tolkar det som att sammansättningen av nedfallna sporer i första hand påverkas av vilka svamparter som är knutna till den lokala vegetationen. Var i landet denna vegetation befann sig hade mycket mindre betydelse.

… men inte för sporerna i luften

Sammansättningen av arter i luften, däremot, var mindre beroende av vegetationen och mer av tid på säsong, nederbörd och temperatur. Det torde bero på att flyktiga sporer som kan färdas långt blir överrepresenterade i de aktiva fällorna jämfört med de passiva, och denna flyktighet påverkas i hög grad av vädret. Exempelvis kan lokala regnskurar skölja sporerna ur luften och drastiskt påverka dess artsammansättning momentant.

– Tid på säsong påverkade också vilken sorts svampar som sporulerade och därmed påträffas i de aktiva fällorna, säger Miguel. Under sommaren var växtpatogener överrepresenterade i sporfällorna. Även detta är väntat, eftersom många patogener huvudsakligen sprids via sporer och livnär sig på växternas gröna delar.

Jonas Oliva och hans kollegor visar alltså att typen av växtlighet är avgörande för vilka sporer som landar på en viss plats. Skillnaden är mycket större mellan en lövskog och en barrskog i Skåne än mellan en barrskog i Skåne och en i Uppland. Det betyder att växtligheten gynnar vissa arter, som därmed kan dominera sporsammansättningen lokalt. Stor sporproduktion gör också att sannolikheten att sporerna sprids längre ökar. Därför kan svampar i åtskilda habitat, exempelvis lövskogar, förstärka varandra genom att dominera sporproduktionen i sin egen lokal och därmed lättare spridas till avlägsna habitat av samma slag.

Skrivet av Mårten Lind.