En dag i kolets tecken

Intresset för att binda kol i jordbruksmark har blivit allt större i takt med att kunskapen om åkern som kolsänka har ökat. Under fältvandringen visade Gunnar Börjesson, forskare vid institutionen för mark och miljö, SLU, de långliggande försöken med vall och vårsäd. De visar tydligt skillnaden emellan vallens och vårsädens förmåga att binda kol, som i de försöken med bortförsel av halmen motsvarar över 800 kg kol per hektar per år.

Flerårigt vete

En nykomling på svenska åkrar är kernza, ett gräs som är nära släkt med vete, och som är flerårigt och kan tröskas som vanligt vete. Forskaren Linda-Maria Dimitrova Mårtensson, SLU, presenterade försöket SAFE, SITES Agroecological Field Experiment, där den nya grödan odlas i renbestånd och tillsammans med lusern.

Eftersom den är flerårig har den en kolbindande förmåga som liknar vallens. Även om avkastningen än så länge är blygsam i jämförelse med höstvete har växtförädlarna stora förhoppningar om att kunna få upp skördarna, ett arbete som pågår i ett annat SLU-projekt. Förutom kärna till livsmedel ger grödan rikligt med halm som kan användas till foder eller som fiberråvara. 

Åkermarken kolsänka

På eftermiddagen ordnade Partnerskap Alnarp ett seminarium där professor Thomas Kätterer, SLU, redogjorde för det aktuella kunskapsläget i Sverige när det gäller odlingssystemets påverkan på markkolet. Han berättade bland annat att lantbruket bundit motsvarande 2,4 miljoner ton per år i åkermarken under de senaste 30 åren.

Forskaren Thomas Prade, SLU, presenterade värdet av vall och mellangrödor för att stabilisera eller höja markkolet i en annars spannmålsdominerad växtföljd. Hans Nilsson, Jordbruksverket, presenterade Greppa Näringens modell för markens kolhalt, Odlingsperspektiv. I en utvärdering av 475 gårdar kunde han visa att för hälften av gårdarna var den genomsnittliga årliga inbindningen av kol 400 kg per hektar och med ett värde på 250 kr per hektar, främst genom ökad bördighet. 

Halmen outnyttjad resurs

Professor Lovisa Björnsson, LTH, har inriktat sig på att undersöka potentialen för biobränslen från halm i olika delar av Sverige. Om den måttliga effekt som nedplöjning av halm har på markkolet kunde kompenseras genom andra åtgärder, exempelvis mellangröda eller odling av vall, skulle mängden tillgänglig halm för produktion av exempelvis etanol till drivmedel mer än tredubblas.

Lovisas beräkningar bekräftades av Åsa Myrbeck och Carina Gunnarsson från RISE. De har i EU-projektet AgroInLog beräknat tillgänglig halm och att det ur klimatsynpunkt vore fördelaktigt om halmen utnyttjades till att ersätta fossila råvaror, i synnerhet om spannmålsodlingen kompletterades med mellangröda.

Möjligt styra markkolet

I den efterföljande diskussionen konstaterades att kunskapsläget kring markkol ständigt förbättras, men att det behövs mer forskning kring nya odlingssystem och odlingsåtgärder. Dessutom utgör markens mikroorganismer en svart låda där forskarna bara befinner sig i början, och det gäller inte minst mikroflorans betydelse för kolinlagringen i mark.

Men deltagarna kunde konstatera att det finns tillräckligt med kunskap och verktyg för att börja prata om åtgärder för att på kort och lång sikt styra markkolet.

För Partnerskap Alnarp

Lennart Wikström