Förhoppningar och frågor kring biodiversitetskrediter

En panel med sakkunniga från Kaunis Iron, LRF, Qarlbo Biodiversity, Sveaskog och WWF  bjöd på sina perspektiv och diskuterade tillsammans möjligheter och risker.

Först ut på talarlistan var Aleksandra Holmlund, Qarlbo Biodiversity, som beskrev grunderna för handel med biodiversitetskrediter. Naturskydd och restaurering av natur bekostas idag i stor utsträckning av statliga medel, men också av frivilliga insatser. Biodiversitetskrediter kan bli ett sätt att med marknadsmekanismer driva på arbetet med att skydda den biologiska mångfalden. Genom att ge bevarad eller återställd natur ett monetärt värde vid sidan av försäljning av virke kan skogsägare kompenseras för att erbjuda en nyttighet som samhället efterfrågar.

Under presentationer och panelsamtal lyftes många aspekter av vad som behövs för att utveckla ett ramverk för handel med biodiversitetkrediter i Sverige.

Hans Djurberg från gruvbolaget Kaunis Iron såg handel med biokrediter som ett möjligt sätt att kompensera för skador på naturen som gruvbrytning oundvikligen medför och samtidigt hitta nya aktörer som kan finansiera viktiga insatser för biologisk mångfald. Men han såg också utmaningar som hur en långsiktig funktionalitet och trovärdighet kan garanteras, och ställde också frågan, om några plockar russinen ur kakan – vem tar då ansvar för helheten?

Att hitta ett sätt att få mest pang för pengarna i form av utväxling för naturen är viktigt betonade Annie Sandgren från Sveaskog. Detta nås enklast med ett landskapsperspektiv. Var går det exempelvis att utöka redan befintliga åtgärder och var går det att skapa synergier. Att skapa lövskogar skulle exempelvis vara relativt billigt och ge högre ekologiska värden, där det lämpar sig.

Även WWF Sverige är försiktigt positiva till biodiversitetskrediter, berättar Lena Dahl, men konstaterar att det är avgörande med oberoende granskning där transparens, mätbarhet och värdeskapande ger en grund för trovärdighet. Framför allt hoppas WWF Sverige det ska bli en möjlighet för familjeskogsbrukare att få ekonomisk kompensation för att de genomför restaureringsåtgärder och inför naturnära skogsbruk. 

Den förhoppningen delas av Gunnar Lindén från LRF som konstaterar att det idag är en ekonomisk risk för en skogsägare att ha skog med höga naturvärden. Biokrediter skulle kunna bli en alternativ inkomst för skogsägare med höga naturvärden. Men från LRF ser de flera utmaningar. Idag står Sveriges skogsägare inför att implementera de krav som EU:s restaureringslag ställer – kommer någon att vilja betala dem för att de gör något de ändå är tvingade att göra? Eller betala för de nyckelbiotoper som skogsägarna redan skapat men som de inte kan nyttja på annat sätt.

Francisco X. Aguilar avslutade med att konstatera att det finns gott om utmaningar med att införa handel med biodiversitetskrediter, men hur vi än gör så är en av de största riskerna att inte göra någonting.