Konsten att lyssna bättre leder oss på vägen mot ett hållbart samhälle

– Kommunikation handlar idag oftast om att hävda sin åsikt. Redan från början vet många vad de vill få ut av en diskussion, och det är att vinna ett ordkrig. Men vi är väldigt dåliga på att lyssna på varandra.

Det vill Åsa Berggren, professor vid institutionen för ekologi vid SLU, ändra på, i det utforskande och tvärvetenskapliga projektet Society for transformative conversations.

Allt började på sätt och vis med att Åsa lyssnade på det hon kallar ”den bästa lunchföreläsningen någonsin”, med professor Keri Facer från universitet i Bristol. Ämnet då var framtidens demokratiska universitet. Nu vill de tillsammans bidra till ett samhälle där vi pratar, lyssnar och arbetar på bättre sätt än vi för det mesta gör idag. Projektet pågår medan Keri Facer är knuten till SLU via August T Larssons gästforskarprogram vid SLU.

– Kärnan i projektet är att testa om vi kan få fram en vetenskaplig metod för en ny form av diskussioner, säger Åsa Berggren. Äkta, demokratiska diskussioner med fler röster, där vi på riktigt lyssnar och engagerar oss i varandras berättelser.

Så vilka hörs inte, och lyssnas inte på, i viktiga samhällsdiskussioner idag? Åsa Berggren tar några tydliga exempel: ursprungsbefolkningar, människor med funktionsvariationer och barn och unga.

– Istället återkommer oftast de redan röststarka i många olika sammanhang. Ståndpunkter dras till sin spets och många verkar inte ens vilja försöka förstå andras synsätt. Men så ska inte ett demokratiskt samhälle fungera!

På spaning efter engagemang och känslor

En första träff med ambitionen att skapa transformativa möten hölls hösten 2023 (läs mer om träffen här). Då samlades 14 personer från olika verksamheter till en dags workshop kring framtidens mat och landskap. Diskussionerna spelades in, och nu analyseras vad som väckte deltagarnas engagemang och känslor. En viktig start på ett viktigt projekt, menar Åsa.

– För akademin är en ganska hård värld, tänk bara på hur tjänster finansieras! Det inbyggda systemfelet är konkurrenstänket. Idag behöver forskare som premieras inte alls vara bra på att se andras perspektiv eller på att se framåt. De lyssnar främst när det som sägs ger en möjlighet att lyfta fram den egna forskningen.

– Men jag är övertygad om att den snabbaste vägen till ett hållbart samhälle är att vi lär oss att lyssna bättre på varandra. För allt som negligeras nu måste vi ju försöka rätta till längre fram! Om vi till exempel inte lyssnar på dem som lyfter ekosystemtjänsternas betydelse för hela samhället, så får vi alla jättestora problem i framtiden, säger Åsa Berggren.

Sårbarhet och nyfikenhet

– Transformativa samtal förändrar deltagarna. Lite eller mycket, och på sätt som ingen kunnat förutse, eftersom samtalen skapar något större än deltagarna själva, säger Keri Facer, som utöver gästforskaranknytningen till SLU är professor i educational and social futures vid universitetet i Bristol.

– Vi saktar ner och försäkrar oss om att vi förstår varandra, på sätt som ibland blottlägger spänningar som legat dolda under formuleringar som vi tolkar olika. I transformativa samtal vågar vi vara sårbara och nyfiket mottagliga för nya idéer och perspektiv. Det känns bekvämt att släppa gamla synsätt och uppfattningar som kanske inte längre tjänar oss väl.

När vi pratas vid är Keri just hemkommen till Storbritannien från en semesterresa. Här finns hennes bas; men kontakterna med Sverige är sedan länge täta och givande.

– Jag har arbetat på flera svenska universitet genom åren. Kanske är det faktiskt ibland lättare att få gehör för nya idéer och synsätt om man själv kommer någon annanstans ifrån? funderar Keri. Hon säger att hon länge varit förälskad i Sverige – ett land där hon uppfattar att människor verkligen engagerar sig i ärliga försök att göra något nytt.

Konsten att lyssna behövs på schemat

Världsläget är med många mått mätt dystert år 2024. Demokratins ställning i världen backar. Det finns fler flyktingar än någonsin tidigare. Klimatförändringarna ställer mänskligheten inför ständigt nya prövningar och utmaningar, och krigen som pågår kan sprida en känsla av hopplöshet. Samtalen som styr världen verkar allt annat än transformativa. Men Keri Facer ser också en annan värld.

– Jag kan se nuet som spännande, utmanande och ljusnande. Idag är många väldigt medvetna om vad som inte fungerar och om vilka faror som hotar oss. Alternativen till transformativa samtal visar sig som stagnerande tankevärldar, missade möjligheter, konflikter, isolationism och protektionism. Men många transformativa samtal pågår redan runtom i världen, och de behöver spridas överallt; såväl på universiteten som i politiken och i övriga samhällslivet. Vårt uppdrag som akademiker är att göra detta synligt.

Hur går det då att leva som man lär? Keri Facer skrattar.

– När jag började arbeta mycket med transformativa samtal, så pratade jag förstås om det hemma med min partner. Då sa han ”men du är ju jättedålig på att lyssna!” Så vi behöver alla jobba med det här, i våra privatliv likväl som på våra arbeten!

Och inte minst, menar Keri Facer, finns mycket kvar för att göra akademiska miljöer till välkomnande platser för transformativa samtal.

– Jag skulle verkligen önska att ämnet ”lyssnande” fanns på schemat på alla utbildningar! Lärare och studenter behöver alla lyssna, både på varandra och på världen utanför. Vi behöver förstå hur transformativa samtal uppstår; och hur vi tar vara på de idéer som kommer ur dem. En del av den förståelsen handlar om tvärvetenskap; men också om relationer, övertygelser, etik, kultur och filosofi.

Transformativa samtal viktiga för hållbarhet

Är transformativa samtal rentav extra viktiga vid universitet som SLU, med mottot ”Science and education for sustainable life”?

– På sätt och vis, ja. Universitet som SLU som fokuserar på hållbarhet måste bli bra på transformativa samtal, eftersom vi ska forska fram vägar att leva på andra sätt! Vi behöver bygga relationer, allianser och nätverk. En bra start är att börja med de små sociala sammanhang där vi pratar med – och inte minst lyssnar på! – varandra på nya sätt.

Och kanske kan SLU:are till och med lära något av hur de djur som vi forskar om lyssnar på varandra?

Ringar på vattnet

Tre år pågår projektet kring transformativa samtal. Men hur ska ett sådant här tvärvetenskapligt projekt kunna påverka diskussionsklimatet på ett universitet, eller i ett samhälle? Hur kommer det att kunna mätas hur väl projektet fallit ut? Låt oss se vad som växer fram, säger Keri Facer.

– Vi kallar ju projektet lite djärvt för ”Society for transformative conversations”; ungefär som vi här i Storbritannien på 1700-talet skapade sådant som ”Society for the study of animals” och ”Royal society for science”. Nu, precis som då, är det så att någonstans måste man börja, och för varje steg öppnar sig nya möjligheter. En vision kanske kan vara att fysiska byggnader, ”institut för lyssnande”, växer fram på så många platser som möjligt? funderar Keri Facer.

Professor Åsa Berggren, hennes parhäst i projektet, håller med.

– Visst handlar det här om ett projekt i liten skala med tanke på utmaningen, men det ger ändå ringar på vattnet.

Till hösten 2024 planeras ett större, öppet forum med kanske uppåt hundra deltagare som ska bidra med sig själva och sina livserfarenheter. Och så planeras för utbildning av SLU-anställda som själva vill utvecklas till att vara diskussionsledare framåt, som en investering i att transformativa diskussioner inom och utom SLU ska fortleva också bortom projektets slutdatum.

– Och det är att göra någonting. Det är svårt att mäta framgång i ett sådant här forskningsprojekt, men jag tycker att det är en stor sak om så bara några av deltagarna får en annan syn på världen och sig själva genom diskussioner med andra.

Text: Ylva Carlqvist Warnborg, SLU Future Food