Kontaktinformation
rimvys.vasaitis@slu.se, 018-671874
SLU-nyhet
Destruktiv barkborre härjar i Ryssland
Publicerad: 18 juni 2024
En invasiv barkborre har orsakat enorma skador på sibirisk pichtagran. I centrala Sibirien i Rysslands är hela 540 000 hektar är förstörda och 10 miljoner hektar i farozonen. Kan den här barkborren komma till Sverige och skada våra träd? Skogspatologen Rimvis Vasaitis svarar.
Barkborren Polygraphus proximus är en invasiv art som orsakat stora skogsskador på sibirisk pichtagran (Abies sibirica) i Sibirien. Den kommer ursprungligen från Fjärran Östern där den under de senaste decennierna har spridit sig västerut först till Sibirien, sen till östra Volga-regionen och nu senast till Moskva.
Den här barkborren förekommer naturligt i Japan, Korea, nordvästra Kina och i det ryska Yttre Manchuriet, som gränsar till Kina och Stilla havet. Här koloniserar den inhemska barrträd, av släktet ädelgran (Abies), som försvagats av sjukdomar, brand eller vind. Även huggna stockar kan bli angripna och sedan transporteras till nya platser med stockarna. Däremot riskerar kraftiga, kraftiga träd inte angrepp och vi ser inte heller några stora utbrott av P. proximus. Barkborren anses inte vara ekonomiskt viktig på de ställen där den förekommer naturligt.
Barkborren kom till Sibirien på 60-talet
Rimvys Vasaitis är forskare, skogspatolog och samverkanslektor vid SLU. Han är expert på skogens hälsa och forskar på främmande invasiva trädsjukdomar och skadeinsekter, både sådana som redan etablerat sig i Europa och Sverige, men även sådana som riskerar att komma hit.
– Under 1960-talet introducerades P. proximus oavsiktligt till centrala Sibirien, över 2000 km västerut från sitt ursprungsområde. Antagligen kom den in tillsammans med obarkat timmer eller förpackningsmaterial från ursprungsområdet. De första döda pichtagranarna såg vi i Sibirien 1976, så det tog ett tag innan barkborren etablerade sig, berättar Rimvis.
-
En barrskog nära Barbig i sydvästra Sibirien i Ryssland 2017 som blev hårt drabbad av P. proximus. Foto: Ivan A. Kerchev.
1/2
-
Larvkanaler gjorda av mödrar och larver av P. proximus på en stam av sibirisk gran. Foto: Ivan A. Kerchev.
2/2
Tio miljoner hektar rysk skog i farozonen
På 80-talet stod det klart att barkborrearten kan orsaka skador med stora ekologiska och ekonomiska konsekvenser. När bestånd av sibirisk pichtagran blir angripna dör 60–80% av träden. År 2018 hade P. proximus ödelagt 540 000 ha, och det uppskattas att ytterligare 10 miljoner ha är i farozonen.
Kan vi bli drabbade i Sverige?
– Vi tror att riskerna för våra inhemska arter av gran och tall är låga eftersom den här barkborren inte verkar gilla dem så mycket. Men risken finns förstås att P. proximus kan skada planteringar med exotiska ädelgransarter i parker och arboretum, säger Rimvis.
I Moskva ödelade barkborren den största samlingen av ädelgransplanteringar i Russian Academy of Sciences botaniska trädgård.
– Efter det spred den sig till Moskvas parker där i stort sett alla granar attackerades och dödades under 2019. P. proximus verkar vara väldigt anpassningsbar och kan etablera sig, inte bara i vilda österns taigaområden utan också i den urbana storstadsmiljön. I Finland finns redan ett övervakningssystem för att hålla ögonen öppna för P. proximus, säger Rimvis.
Under ett experiment med feromonfällor i östra Finland som löpte mellan 2019–2021 intill virkestransportvägar fångades inga exemplar av barkborren. Var kan man vänta sig att P. proximus tar sig in i EU?
– Eftersom det inte transporteras timmer från Ryssland till Ukraina nu känns risken liten, men egentligen är varje hamn och timmerlagringsplats vid EU:s östra gränser ett hot. En annan risk är träexport från Ryssland till Vitryssland, berättar Rimvis.
Barkborren transporterar dödliga svampar
P. proximus äter upp och reproducerar sig i innerbarken på träden de angriper. Mycket är okänd om den här barkborren eftersom den är gömd under barken under nästan hela sin livscykel. Det verkar också som att barkborren har med sig skadesvampar som bidrar till att skada träden.
– Just nu håller vi på med ett experiment där jag och mina kollegor undersöker exakt vilka svampar som följer med P. proximus och håller på att analysera våra data. Vi tittar också på svampar som orsakar skador på stammar och grenar och ofta hittas på barkborrarnas kroppar, säger Rimvis.
En prioriterad karantänskadegörare
Niklas Björklund är analytiker på SLU Riskvärdering av skadegörare och arbetar med karantänskadegörare. Karantänskadegörare är växtskadegörare som inte finns inom EU (eller bara i begränsad omfattning), och som kan få oacceptabla miljömässiga, ekonomiska eller sociala konsekvenser om de sprids.
– Det är svårt att säga om P. proximus i Sverige framöver eftersom vi ännu inte gjort någon riskvärdering för den arten. Men det framgår att arten anses viktig eftersom den var med på EU:s kortlista för arter som var föreslagna som så kallade ”prioriterade karantänskadegörare”, berättar Niklas Björklund, analytiker på SLU Riskvärdering av skadegörare.
Den östliga dubbelögade bastborren?
P. proximus heter” four-eyed fir bark beetle” på engelska, men den har inte fått något svenskt namn än. Släktet Polygraphus kallas för bubbelögade bastborrar.
– Det finns inget förslag på vår lista över barkborrar, men vi kanske kan kalla den östlig dubbelögad bastborre eller något sådant, säger Mats Jonsell, som är samverkanslektor i skogsentomologi på SLU.