Strax innan skymningen i slutet av oktober möttes en rekordskara på över 60 personer i en hage utanför Veberöd i Skåne. Det är ingen tillfällighet att mötet genomförs just här – den här betesmarken har ungefär 50 plantor per kvadratmeter av växten stånds.
– Vi har jobbat hela sommaren med att dra upp plantorna, säger lantbrukaren Anna Kristoffersson. Det finns inget annat sätt, men som ni ser så är den helt omöjlig att bli av med.
Ofattbar spridning
Varje planta kan sätta tusentals frön som sprids med vinden och trivs extra på betesmarker där djurens klövar skapar blottor i jorden. Allvarligt är också att plantan är mycket giftig och är en risk för betesdjuren så som kor, får och hästar.
– Samtidigt som vi kämpar med att minska förekomsten på våra marker så ser vi stånds på andra sidan vägen på övningsfältet, vid vägkanten och inne i byn, säger Anna Kristoffersson. Om inte den tas bort där så har vi den direkt in på våra marker igen. Det är en stor stress och påfrestning för oss.
Stånds är en inhemsk art och räknas därför inte som invasiv, och omfattas därför heller inte av de regler som finns för att minska spridningen av dessa.
Agera tidigt och i samverkan
– Dags att vakna! uppmanar Nils Carlsson från Länsstyrelsen Skåne under mötets kunskapspass. Vi måste vara beredda att agera i ett tidigt skeende. Vi behöver en skånsk insatsstyrka som samverkar över organisationsgränser, en biologisk beredskap.
Markägare, lantbrukare och djurägare är väldigt viktiga, men behöver hjälp av den offentliga sektorn och andra parter. Länsstyrelsen i Skåne har fått ett uppdrag av regeringskansliet att bilda och vara sammankallande i en regional arbetsgrupp med medverkan från flera olika aktörer.
– Det är orimligt att lantbrukare plockar ihjäl sig för att bekämpa stånds när vägrenarna och kommunens och militärens mark är full bredvid, menar Nils Carlsson. I arbetsgruppen kan vi titta på möjliga åtgärder ur såväl kortare som längre perspektiv.
Ett hot mot matproduktionen
Invasiva främmande arter och inhemska expansiva arter som får nytt beteende i ett förändrat klimat är ett stort hot mot vår matproduktion. Utöver giftiga och expansiva stånds så hotar arter så som renkavle och värmegynnade hönshirs – det tredje värsta ogräset i världen – svensk växtodling.
Det sätt som vi bedriver världshandel, reser och blandar växter och andra arter med varandra globalt gör att det inte är en fråga om om, utan om när.
– Genom att bevaka vad som sker i andra europeiska länder kan vi få ledtrådar om vad som kommer att bli nästa problemart, menar Nils Carlsson. Skåne är en inkörsport, både genom sin närhet till kontinenten och genom det sydliga lägets högre temperaturer.
Hindra framfarten
Håkan Wahlman, Farmartjänst och lantbrukare, uppmärksammade stånds första gången 2002 i en träda. Nu arbetar han med att hindra framfarten av stånds.
– Vi hugger, klipper, gräver och plöjer, berättar Håkan Wahlman. Vi kan använda ogräsmedel riktat endast på våren, men med tanke på hur plantan beter sig skulle det behövas även under hösten.
Han lyfter också problematiken att det kan finnas frö från invasiva eller expansiva arter med fröblandningar som importeras till Sverige. Toleransnivån för inblandning är för hög, i Håkans Wahlmns mening.
Angeläget att mötash
Att temat invasiva och expansiva arter engagerar märks då mötets gruppdiskussion aldrig tycks ta slut. Här väcks bland annat tankar om klövervalls möjliga hämmande effekt på stånds, olika bekämpningsmetoders fördelar och nackdelar samt funderingar om frivilliginsatser. Flera medskick om behov ges till SLU:s representanter till fortsatt forskning.
– Växande möten är ett koncept som blandar påverkan, kraft, kunskap och affärsmöjligheter, säger Helena Kurki från Innovationscenter för landsbygden. Mötena bygger breda nätverk som vanligtvis inte skulle uppstå just för att vi möts utifrån ämnen och efterfrågan.
Nästa möte i serien, det tolfte i ordningen, är planerat till februari 2025.
