Enligt EU bedöms en stor andel av Europas jordar och marker inte vara i tillräckligt gott skick för att kunna leverera de ekosystemtjänster vi och andra organismer behöver. Även klimatförändringarna påverkar jordarnas välmående. För att säkra en långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning, och se till att marken kan klara av att hantera extrema väderförhållanden så som torka och skyfall, vill EU se till att utvecklingen i Europas jordar och marker följs upp och utvärderas. Ett förslag ska presenteras i juni inom ramen för det kommande lagstiftningsförslaget för jord- och markhälsa, Soil Health Law.
I ett nyligen avlutat forskningsprojekt där SLU-forskare deltagit har man inventerat befintliga övervakningsprogram i 20 europeiska länder, och speciellt tittat på vilka typer kriterier som används för att bedöma hur markens tillstånd ser ut. Forskarna har också tagit reda på hur informationen, som länderna samlar in om markerna, används i respektive land.
-Just nu tittar man på olika saker i olika länder, men det EU vill se är en koordinerad insats för att kunna jämföra data och på så sätt få sammanhållen kunskap om hur statusen ser ut för våra marker. Vi har tittat på vilka kriterier som kan vara lämpliga att använda sig av i alla medlemsländer så att data faktiskt kan jämföras om det är önskvärt, berättar Katharina Meurer som är en av forskarna som arbetat med projektet.
Självbestämmande viktigt
Forskaren Astrid Taylor har arbetat tillsammans med Katharina Meurer i projektet. Hon berättar att det är av stor vikt att varje land har rätt att själva bestämma över hur implementeringen ska se ut när det kommer till olika mätmetoder för att skatta markernas status.
-Om vi ska harmonisera vår övervakning av jord och mark i EU, så är det av yttersta vikt att implementeringen inte blir påtvingad. De grundläggande indikatorer som vi tittar på för att följa och skatta utvecklingen i markerna kan vara gemensamt beslutade, men när det kommer till den faktiska implementeringen och bedömningen behöver varje enskilt land bestämma på egen hand.
Inom projektet menar man att såväl den lokala geografiska kontexten, som den nationella historiken kring insamling och analys av data, behöver tas hänsyn till för att en EU-gemensam övervakning ska fungera i praktiken. Projektet har sammanställt en lista med åtta grundläggande kriterier, eller indikatorer, som skulle kunna implementeras i samtliga medlemsländer.*
-Kriterierna som vi har föreslagit används redan i mer än hälften av EU:s medlemsländer. Om de börjar användas i fler länder så kan vi relativt enkelt komma till ett stadie där vi faktiskt mäter samma saker för att skatta markens tillstånd. Men det är som sagt viktigt att varje land själv får besluta om hur varje kriterium ska utvärderas, förklarar Katharina Meurer.
"Stor skillnad mellan olika marker och jordar"
Forskarna föreslår att en implementering av kriterier för insamling av information om markens tillstånd bör ske stegvis. Listan med kriterier är ett förslag på ett första steg för att åstadkomma en mer sammanhållen datainsamling på EU-nivå.
-Det är mycket stor skillnad mellan olika marker och jordar, delvis på grund av klimat men också på grund hur marken används. Till exempel bedöms statusen vara väldigt god i svenska jordbruksmarker, men betydligt sämre i Sydeuropa där man bedriver ett mer intensivt jordbruk och har svåra väderförhållanden så som torka att handskas med. Det som bedöms främja en god status i svenska jordbruksmarker främjar inte per automatik statusen i exempelvis spanska jordbruksmarker. Det är viktigt att komma ihåg, säger Katharina Meurer.
