Hur bra är det med ett omkretsbaserat inkomstöd? Kan man öka attraktionskraften för unga lantbrukare som vill bli mjölkföretagare genom ett smartare stödsystem? Och vilka justeringar behöver jag göra i min världsbild för att ha en bättre karta in i framtiden? I bilen, på väg hem från Elmia Lantbruk och Mjölkveckan, fick Sebastian Remvig från SLU Kompetenscentrum företagsledning utrymme för att bearbeta sina intryck.
"Den19:e oktober bar det av. Upp tidigt på morgonen och sedan ett par timmar på E4:an för att komma upp till Jönköping och Elmia lantbruk. På mitt schema stod det förutom att delta i SLU:s monter på mässan även att delta genom två framträdanden.
Dels presenterade jag en uppföljning av den rapport Per Hansson och jag skrev i våras om ökade kostnader för insatsmedel. Kortversionen är att de flesta av våra typgårdar har hunnit bli kompenserade av marknaden genom högre avsalupriser och därmed inte drabbats lönsamhetsmässigt. Det tydliga undantaget i uppföljningen är smågrisgården som fortfarande har en bit kvar till den lönsamhet gården hade 2021. Det finns med andra ord stor anledning att ifrågasätta de krisstöd som håller på att delas ut av Jordbruksverket via länsstyrelserna eftersom företagens lönsamhet inte lidit den skada som befarades i våras.
Annars flöt onsdagen på ungefär som man kan förvänta sig av en lantbruksmässa. Kursare och bekantskaper anslöt i montern och man hade en möjlighet att prata om vad som hänt sedan sist. För min del träffade jag också många nya bekantskaper för första gången i verkliga livet. Sedan jag började jobba på KCF för ungefär nio månader sedan är det fortfarande många som endast är bekanta ifrån den lilla rutan i Teams eller Zoom. Digitala forum i all ära men det finns fortfarande ett mycket stort behov av att träffas i fysiska miljöer för att fördjupa utbytet av andra människor.
Efter en lugn kväll med kursadministration (livet fortsätter ju som vanligt även när man är iväg) fortsatte torsdagen med konferensen ”Mjölk och nötköttsproduktion: Begränsa miljöpåverkan samt stabilisera produktionen och ekonomin”. Konferensen var en del i Mjölkveckan som SLU anordnat med start på måndagen i digitalt format och med avslutning på plats i Elmias konferensrum nr 11. På konferensen behandlades rödalger som fodertillsats, vallens inverkan på kolinlagring i mark och krisåtgärder i finsk och svensk mjölkproduktion. Jag var med i panelen som fick i uppgift att sammanfatta lärdomar från hela veckan. Detta var en diskussion som var mycket större än den timme vi hade till vårt förfogande och jag tänkte här sammanfatta några av mina tankar ifrån konferensen och de frågeställningar som lyfts tidigare under mjölkveckan.
I efterhand har omkretsbaserade stöd blivit en av mjölkveckans stora snackisar. Förslaget går i kort ut på att det arealbaserade gårdsstödet görs om till ett omkretsbaserat inkomststöd som ska gynna mindre gårdar och större leverans av ekosystemtjänster. I teorin har jag inga större invändningar på modellen. Däremot har jag några praktiska invändningar. För det första är hela syftet med det arealbaserade inkomststödet att INTE skapa konkurrensfördelar för olika områden. För att anamma förslaget skulle alltså den politiska idéen med stöden behöva förändras och det är betydligt mycket lättare sagt än gjort. För det andra är jag osäker på om förändringen av stöden skulle leda till en förändring av den brukade arealen. Arronderingsvinsten i odling är stor och jag tror inte att ökade stöd skulle skapa tillräckliga incitament för lantbrukare att dela upp större fält i mindre för att komma åt stöden.
En annan snackis har varit vilka åtgärder som behövs för att få in fler unga som ägare av mjölkföretagen. Flera förslag diskuterades men det jag skulle vilja lyfta är forskning av en kollega på SLU, Gordana Manevska-Tasevska. I en studie (Understanding farm generational renewal and its influencing factors in Europe) hon gjort tillsammans med europeiska kollegor identifieras tre faser i processen att vilja bli lantbrukare. De stödsystem som finns för unga lantbrukare och de som diskuterades under mjölkveckan riktar för det mesta in sig på den tredje och sista fasen. En diskussion om ägarskiften behöver utgå ifrån att vi behöver göra mer för att attrahera unga som befinner sig i de tidigare faserna i stället för att lägga krutet i den sista fasen som allt för många aldrig når.
Oavsett i vilket syfte man befunnit sig på Elmia så är mitt medskick att man borde ta sig tiden att reflektera över vad man sett och hört. Vilka justeringar behöver jag göra i min världsbild för att ha en bättre karta in i framtiden? Många passar nog på redan i bilen hem men alldeles för många missar nog chansen att göra mässan till en lärande upplevelse och är nöjd med att ha fått prata strunt med kollegor under ett par dagar. Gör inte det!"
Sebastian Remvig