SLU-nyhet

Ny avhandling om betesmarkerna i Miombo, Tanzania

Publicerad: 29 juni 2021
Peter Ruvuga på disputationsdagen. Foto.

Hållbar skötsel av miombos skogsmarker behöver ta hänsyn till flera olika tjänster, såsom ekologiska fördelar och boskapsbete, som tillhandahålls av detta landskap. Oklart system för markinnehav och brist på teknisk kunskap identifierades som de främsta orsakerna till de brister som fanns i miombo.

Öppna landområden är värdefulla resurser för boskapsproduktion och bidrar positivt till boskapsskötarnas försörjning. Minskad tillgång på öppna områden som används för bete har lett till utnyttjande av miombo skogsmarker som en alternativ betesresurs.

Miomboskogen i Tanzania är ett torrmarksbiom i de östra och sydcentrala delarna av Afrika och hem för cirka 100 miljoner människor. Miombo är biomer med både lågväxande örtartade arter och relativt tätt trädtäcke. Det är därför viktigt att djurhållnings- och betesförvaltningsmetoder upprätthåller både odlingslandskap och trädskydd i miombo. Den aktuella studien genomfördes för att utvärdera boskapsskötarnas förvaltning och tillstånd hos den tilldelade betesmarken i miombo. En enkätstudie genomfördes också för att undersöka inhemska landområden och djurhållningsmetoder bland boskapsskötarna.

Miombo betesmarkens skick utvärderades i byarna Ihombwe, Kigunga och Ulaya Mbuyuni med hjälp av botanisk sammansättning, vegetationsstruktur och betets tillstånd. En utfodringsstudie med getter användes för att utvärdera potentiella tillskottsfoder (Brachiaria brizantha cv Piatã, Cenchrus ciliaris och koncentrat) med avseende på foderintag och tillväxt. Boskapsskötarna i det studerade området höll inhemska boskapsarter och förlitade sig mest på dem för mat och inkomst.

Miombos betesmark hade bra trädtäcke (923-1136 träd/ha) och olika örtartade växtsamhällen. Increaser 2a gräsarter var de vanligaste örtartade växterna i den studerade Ihombwe-byn. Dessa gräsarter indikerade bra tillstånd på betesmarken och måttlig betesintensitet. Dåligt grästäcke under torra årstider och hög förekomst av Increaser 2b och 2c i byarna Ulaya Mbuyuni och Kigunga indikerade dåligt skick och tidigt nedbrytningsstadium i de två områdena. Betesbiomassan varierade under säsongen och var som lägst 299 kg DM/ha under sen torrperiod.

Förbättringsåtgärder, såsom att använda foderreserver för att möjliggöra fodertillgänglighet under torrsäsongen, var begränsade bland boskapsskötarna i Miombo. Oklart system för markinnehav nämndes som den främsta anledningen till att man försummar markförbättringsåtgärder i Miombo betesmarken.

De utvärderade tillskottsfodren som skulle utfodras med under torra perioder hade tillräckligt med näringsämnen för att uppfylla behoven hos inhemska boskapsarter. Getter som fodrades med koncentrat hade lägre foderintag och mindre levande viktförändring jämfört med C. ciliaris-diet medan B. brizantha cv Piatã-utfodrade getter var mittemellan. C. ciliaris och B. brizantha cv Piatã visade sig vara bättre tillskottsfoder för utfodring av boskap under den sena torrperioden när det är brist på foder.

Slutsatsen från denna studie var att vissa av de undersökta betesområdena i miombo var i dåligt skick och visade tidigt tecken på nedbrytning, men, nuvarande beteshållning i miombo stödde boskapsskötarnas försörjning utan att orsaka negativa effekter på trädtäcket.

 

Doktorsavhandling

Läs avhandlingen (pdf)


Kontaktinformation