Forskare vid svenska lärosäten utforskar ofta organismer utifrån deras genetik, exempelvis genom studier av gensekvenser eller biomolekylers funktioner. Det kan också förekomma att kunskap som kan knytas till organismer samt är sprungen ur lokala sedvanor och ursprungsbefolkningar ligger till grund för studier. Sverige har sedan fem år tillbaka beslutat att följa det regelverk som följer av Nagoyaprotokollet. En viktig komponent är att det inte är upp till en enskild forskare att bedöma huruvida ett importerat material eller kunskap kan generera någon form av vinst. Protokollet specificerar nämligen de delar av konventionen om biologisk mångfald, CBD, som innebär rättigheter för länder att bestämma över sina naturresurser samt ta del av vinster från material eller traditionell kunskap som förts ut ur landet. I utbyte måste länderna som materialet hämtas från (tillträdesländerna) underlätta tillträde, och tillsammans upprättar parterna rättssäkra avtal.
Rutiner saknas vid svenska universitet
I Sverige regleras forskares tillträde och fördelning av nytta (Access and Benefit-Sharing, ABS) av EU:s ABS-lagstiftning (se faktaruta nedan). Det finns verktyg och rutiner utformade internationellt och på EU-nivå för att hjälpa dem som berörs, men efterlevnaden vid svenska lärosäten har visat sig vara mycket låg.
Därför startar nu det nya projektet, kallat “Swedish Initative for ABS Knowledge Transfer within Academia” (SIKTA-ABS), på Naturvårdsverkets initiativ, med SLU och Centrum för biologisk mångfald som bas, och där Scarlett Szpryngiel är projektledare.
Scarlett menar att det finns en tröghet i implementeringen hos svenska universitet och högskolor som inte bara beror på att lagstiftningen är ny.
– Projektet är ännu i en förberedande fas, men det verkar så långt som att det vid de flesta universitet helt saknas tydliga rutiner och verktyg för att hjälpa sina forskare att följa regelverket. Syftet med projektet är att synliggöra ABS-frågor nationellt och agera stöd till personal vid svenska universitet och högskolor, berättar Scarlett.
SLU på god väg
Genom riktade kommunikationsinsatser, utbildning och uppbyggnad av kontaktytor för erfarenhets- och kunskapsutbyte ska projektet leda till att implementeringen underlättas.
- För att nå miljömålen och bidra till att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald behöver vi alla arbeta tillsammans. Vi måste komma bort från föråldrade synsätt om rätten till andras resurser, oavsett om det rör grundforskning eller kommersiell produktutveckling. Det är där de internationella avtalen är så viktiga och eftersträvansvärda. Och för att det inte ska landa i tomma ord måste alla göra sin del, och hjälpa varandra, säger Scarlett, och fortsätter:
- Jag ser fram emot att lära mig mer om hur lärosätena arbetat så långt. Det är viktigt att jag förstår vilka frågor forskare, och personal som stöttar forskare har, så att projektet kan hjälpa så många som möjligt.
Projektet finansieras av Naturvårdsverket och genomförs i nära samverkan med SLU Centrum för biologisk mångfald. SLU har även tidigare visat framfötterna vad gäller Nagoyaprotokollet genom att bland annat skapa en arbetsgrupp som agerar kontaktnod för sina forskare och varit involverade i arbetet i nationella nätverk. Projektet vill utforska och dra nytta av alla dessa erfarenheter sedan tidigare.
Scarlett Szpryngiel har under en längre tid arbetat transdisciplinärt med forskning, utredning, utbildning och samverkansuppdrag. Fokus numera ligger på biologisk mångfald och metoder som kombinerar ett traditionellt kunskapsbaserat och akademiskt arbetssätt med erfarenheter och perspektiv från andra sektorer. Hon kommer närmast från Naturvårdsverket, där hon arbetat med biologiska bekämpningsmedel, men även förkovrat sig i Nagoyaprotokollet och andra regelverk om biologisk mångfald och miljö. Scarlett har många års erfarenhet av laborativt arbete och av arbete med biologiska samlingar; sådana verksamhetsområden som kan beröras av just av Nagoyaprotokollet och EU ABS-förordningen.
