Digitaliserad grisproduktion: Hur långt har vi kommit och hur går vi vidare?

Efterfrågan på billiga livsmedel innebär att krav på kostnadseffektivitet driver en utveckling mot färre, större och högt rationaliserade anläggningar för grisuppfödning. Resultatet blir att djurens skötare (t.ex. uppfödare, veterinärer, lantbruksrådgivare) får allt mindre tid att följa upp och ge korrekt vård åt varje enskilt djur. För att hantera dessa frågor krävs metoder som kan bidra till de enskilda djurens välfärd samtidigt som de stordriftsfördelar som kommer av intensiv uppfödning kan upprätthållas. Uppföljning av enskilda djur genom sensorteknik inom olika produktionssystem och vårdstrategier, i kombination med hälsoregister, skulle kunna ge avgörande kunskap om viktiga principer för hållbar djuruppfödning. Trots de senaste framstegen inom digital teknik, och den stora mängden och höga komplexiteten på de data som redan utvunnits därigenom, går dock praktisk implementering av sensorbaserade lösningar på plats långsammare än väntat. Skiftet från “klassisk” till “digital” uppfödning kräver, förutom teknisk utveckling, en viss optimering av arbetsflöden för att de nya lösningarna ska kunna integreras i ett befintligt ramverk. Optimering av arbetsflöden kan definieras som bestämmandet av den kombination av input och output som ger högst arbetseffektivitet per tidsenhet. Ovanstående faktorer gör att optimering av grisuppfödningen i högre grad än någonsin blivit central för att upprätthålla branschens lönsamhet. Under de senaste 10-15 åren har informationssystem för jordbruk inom djuruppfödningen utvecklats från enkel “bokföring”, där informationen ofta fanns utspridd på olika kalkylblad och/eller anslagstavlor, till sofistikerade datorsystem med separata databaser och ett flertal sensorer anslutna till djur/byggnadssystem/utrustning. Huvudsyftet med existerande informationssystem är att uppfylla de större kraven på lägre produktionskostnader, optimera existerande arbetsflöden och samtidigt garantera god hälsa och välmående för djuren. En av de viktigaste komponenterna för bättre beslutsfattande är tillgången på högkvalitativ data i rättan tid. Den nuvarande situationen inom grisuppfödning innebär dock att större delen av data och informationskällor (t.ex. från uppfödarna själva, veterinärer eller rådgivare) är fragmenterad, utspridd, komplicerad och tidskrävande att använda. Detta tyder på att dessa data och den informationen ännu inte utnyttjas till sin fulla potential. Enligt det senaste strategiska AGRI-dokumentet (AGRI Strategy, 2016) betraktas de olika smarta och mobila teknikerna som en av de viktigaste nya innovationerna för samtliga aktörer inom jordbrukssektorn.

Hur gjorde vi (och varför)?

Syftet med projektet var att:  ge information och förbättra kunskapen om datarelaterad infrastruktur på gårdsnivå samt möjligheter till datautbyte mellan olika parter; lantbrukare, forskare, rådgivare, veterinärer.

Slutsatser

Projektet visade vikten av kommunikation kring teknisk utveckling inom grisuppfödningen och vilka konsekvenser sådan kan resultera i. Genom akademiskt intresse för området och diskussion med olika aktörer kan lösningar (t.ex. mobilappar, programvaruplattformar eller nya sensorer) för effektiva system till grisuppfödningen implementeras på ett bra och användarvänligt sätt. Grisindustrin uppvisar ett intresse för nya sätt att “digitalisera” sina rutinuppgifter, vilket innebär potential för att leda till bättre ekonomiska vinster och en hållbar, uppdaterad vision av den svenska grisuppfödningen.