Uppvärmning, försurning, övergödning och syrefria bottnar är några av alla de förändringar som pågår eller förväntas i världens oceaner. Nu lanserar ett internationellt forskarteam Östersjöregionen som en modell för att förutse och få bukt med kommande förändringar i världshavens kustområden.
Vid första anblicken kan Östersjöregionen verka ointressant för havsforskare som fokuserar på världshaven. Östersjön är relativt grund, har låg salthalt jämfört med oceanerna och en smal förbindelse med Nordatlanten. Men antagandet kan inte vara mer felaktigt, hävdar 26 forskare från sju länder i en artikel i tidskriften Science Advances.
Enligt forskarteamet kan Östersjön fungera som ett slags tidsmaskin, som hjälper havsforskare att bättre förutse kommande globala förändringar. Innanhavets lilla vattenvolym och det långsamma vattenutbytet med Nordatlanten gör att effekter förstärks och många processer och interaktioner sker med en högre hastighet än i andra hav.
Världshaven har värmts upp med ungefär 0.5°C under de senaste 30 åren medan Östersjöns havsvatten värmts upp med hela 1.5°C. Andra förändringar som observerats under samma tid är den tiofaldigt större utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av Östersjön samt försurningen, som visar sig genom de lägre pH-värdena, vilka regelbundet sjunker till nivåer som förväntas i de stora oceanerna först under nästa sekel.
- De extrema värdena i Östersjön är bland annat en följd av att nio länder gränsar direkt till havet. Samtliga är högt industrialiserade och tätt befolkade i kustområdena. Även intensivt jordbruk och högt fisketryck påverkar näringsväven i havet, säger Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).
Allt är dock inte nattsvart. Östersjön är ett av världens mest övervakade havsområden där vetenskapliga observationer och mätningar har pågått sedan tidigt 1900-tal. Det finns också en stark tradition av vetenskapligt samarbete mellan många av länderna i regionen.
Sedan åttiotalet har Östersjöländerna tillsammans bland annat lyckats minska belastningen av näringsämnen och bromsat överfiskningen. Genom gemensamma åtgärder har populationer av rovdjur, som till exempel havsörn, slutat minska. Förbättringarna har åstadkommits genom bindande överenskommelser mellan länderna.
Utfiskning, uppvärmning, försurning, övergödning, syrefria bottnar och intensiv användning av kustvatten är fenomen som kan observeras i samtliga världshav.
– Eftersom förändringarna har varit extra dramatiska i Östersjön, men också eftersom en del av problemen framgångsrikt har börjat åtgärdas där, kan regionen ses som modellregion för vad som kan förväntas och vad man på andra håll skulle kunna göra åt de framtida utmaningarna, säger Michele Casini.
Kontakter:
Michele Casini, Sveriges lantbruksuniversitet, michele.casini@slu.se
Alessandro Orio, Sveriges lantbruksuniversitet, alessandro.orio@slu.se
Länk till artikel: "The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean" http://dx.doi.org/10.1126/sciadv.aar8195
Deltagande institutioner:
GEOMAR Helmholtz Centrum för Marin Forskning, Kiel (Tyskland), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Norrköping (Sverige), Åbo Akademi, Åbo (Finland), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil (Sverige), Warszawa universitet, Warszawa (Polen), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Danmarks och Grönlands Geologiska undersökningar, Köpenhamn (Danmark), Helsingfors universitet, Helsingfors (Finland), Göteborgs universitet, Tjärnö, Strömstad (Sverige), Helmholtz Centrum för Miljöforskning UFZ, Magdeburg (Tyskland), Åbo universitet, Åbo, (Finland), Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors (Finland), Stockholms universitet, Stockholm (Sverige), Danmarks Tekniska Universitet, Kongens Lyngby (Danmark), Nationella Forskningsinstitutet för Marint fiske, Gdynia (Polen), Thuenen Institut för Östersjöfiske, Rostock, (Tyskland), Tartu universitet, Tartu (Estland), Luleå tekniska universitet, Luleå (Sverige), Thuenen Institut för Jordbruksekonomi, Braunschweig (Tyskland), Linköpings Universitet, Linköping (Sverige)
Referens:
Reusch, T. H. B., J. Dierking, H. Andersson, E. Bonsdorff, J. Carstensen, M. Casini, M. Czajkowski, B. Hasler, K. Hinsby, K. Hyytiäinen, K. Johannesson, S. Jomaa, V. Jormalainen, H. Kuosa, S. Kurland, L. Laikre, B. R. MacKenzie, P. Margonski, F. Melzner, D. Oesterwind, H. Ojaveer, J. C. Refsgaard, A. Sandström, G. Schwarz, K. Tonderski, M. Winder, M. Zandersen (2018): The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Sci. Adv. 2018;4:
Michele Casini, professor
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
michele.casini@slu.se, 010-478 40 16, 076-126 80 07
Alessandro Orio, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
alessandro.orio@slu.se, 010-478 40 67