I en nyligen publicerad artikel jämförs klimatnyttan av olika sätt att använda avverkad biomassa och avverkningsrester, samt olika framtida skötsel. Bäst klimatnytta uppnås genom ökad produktion, vilket på sikt ger högre avkastning i form av avverkad biomassa och tillgängliga mängder avverkningsrester som i sin tur kan ersätta fossil energi och fossilintensiva produkter.
Den svenska skogen är en resurs som kan användas för att motverka klimatförändringen, dels genom att lagra in kol men också genom att ersätta fossila bränslen och fossila material. Att få klarhet i vilken klimatnytta vår svenska skogsresurs kan ge är viktigt för strategiska beslut om hur skogen ska brukas i framtiden. En brist i många studier är att skogens kolbalans bestäms på beståndsnivå och dessutom redovisas sällan den totala effekten av skog som kolsänka och effekten av att biomassa ersätter fossila bränslen sammantaget.
I ett gemensamt projekt har forskare på institutionen för mark och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och forskare vid Linnéuniversitetet analyserat scenarier över den svenska skogens utveckling på nationell nivå framtagna med Heureka-systemet (biomassa) och Q-modellen (markkol). Resulterande kolbalanser har använts för att räkna på den totala klimatnyttan i form av påverkan på den globala strålningsbalansen. Beräkningarna baseras på inlagring av kol i biomassa och mark, samt effekten av att ersätta fossil energi med biomassa och betongbaserade husstommar med träbaserade stommar.
I projektet jämfördes klimateffekten av att inrikta skogsbruket mot ökad lagring av kol i skogen, genom att skydda större arealer från skogsbruk, med alternativet att öka skogsproduktionen och samtidigt ge ökade möjligheter till substitution av fossila bränslen och fossilintensiva material. Beräkningarna gjordes i förhållande till ett referensfall med nuvarande skogsskötsel (business as usual).
Scenariot med ökade avsättningar och ett uttag av avverkningsrester (GROT) på samma nivå som idag (8 TWh) resulterade i lägre kumulativa koldioxidutsläpp jämfört med referensfallet under de första 90 åren, men därefter blev de kumulativa utsläppen högre på grund av att lägre avverkningsnivåer än i referensfallet leder till högre koldioxidutsläpp från energi och materialsystem.
Scenariot där skogsproduktionen ökar gav ökad klimatnytta, uttryckt som minskad kumulativ strålningsdrivning, på både kort och lång sikt. Detta beror både på en ökad inlagring i skogen och på en effektiv användning av den skördade biomassan.
- Resultaten pekar på att ett aktivt skogsbruk med höga men hållbara avverkningsnivåer och ett effektivt utnyttjande av produkter från skogen ger större klimatnytta jämfört med att bygga upp större lager av kol i skogen, säger Mattias Lundblad som var projektledare för studien.