För att kunna bedriva forskning av hög kvalitet krävs tillgång till avancerad forskningsinfrastruktur. Begreppet forskningsinfrastruktur är brett och inrymmer till exempel instrumentering, servicelaboratorier, databaser, forskningsstationer, försöksladugårdar, forskningsfartyg, samlingar och långliggande försök.
Forskningsinfrastruktur i mindre skala finns ofta vid respektive institution eller motsvarande, medan tillgång till mer specialiserad och storskalig infrastruktur samordnas på olika nivåer, som lärosäten, nationellt eller internationellt. Storskaliga forskningsinfrastrukturer är öppet tillgängliga oavsett vilket lärosäte som ansvarar, ibland efter ansökan och prioritering.
e-infrastruktur, eller digital infrastruktur, är ett område som spänner tvärs över annan forskningsinfrastruktur och som är av kritisk betydelse för dess funktionalitet. I begreppet ingår till exempel resurser och tjänster för beräkning, lagring, tillgängliggörande av data och mjukvara.
Ansvaret för forskningsinfrastrukturen ligger primärt på fakultets- eller institutionsnivån.
För en universitetsövergripande samordning och stöd för rektor i frågor som rör infrastruktur finns Rådet för forskningsinfrastruktur, Fir som består av fakultetsrepresentanter, studeranderepresentant, överbibliotekarie och IT-direktör, och där rektor är ordförande.
Fir har tagit fram en policy för forskningsinfrastruktur vid SLU där gemensamma principer för ansvarsfördelning, prioriteringsprocesser, finansiering och tillgänglighet ställs upp.