Askåterföring fördubblar poppelns tillväxt på produktiv skogsmark

Poppel har traditionellt planterats på åkermark i Sverige och är känd för att vara närings- och vattenkrävande men ett pH-värde högre än 5 i jorden krävs också för optimal tillväxt. Lägre pH-nivåer har hindrat bruk av poppel på skogsmarker. I denna studie har doktoranden Luca Muraro och hans forskarkolleger Henrik Böhlenius och Anneli Adler undersökt hur pH-höjande behandling med aska, kalk och biokol påverkade poppelplantors överlevnad och tillväxt.

 – Det som förvånar mig är de slående resultaten. Vi antog att aska skulle öka poppelns tidiga tillväxt, men vi förväntade oss inte att inblandning av aska i jorden skulle fördubbla höjden på plantorna i skogsmark och nästan fördubbla den på den tidigare åkermarken, säger Luca Muraro.

Poppelplantorna var ett år gamla vid planteringstillfället och alla plantor var av arten Populus trichocarpa. Försöken etablerades mellan 2019 och 2020 i södra Sverige på två typer av ytor: skogsmark med 100 års kontinuitet av skog och tidigare jordbruksmark med en generation gran.

Behandlingar påverkade tillväxten

Plantornas tidiga tillväxt ökade lika mycket oberoende av om aska eller kalk blandades med jorden eller applicerades på en kvadratmeter av jordytan, medan applicering av aska eller kalk i ett cylinderhål av storleken 0,3 meter i diameter på planteringspunkten hade marginell effekt på tillväxten. Den högre tillväxten hos plantorna som behandlades med aska jämfört med kalkbehandlade plantor antas bero på askans positiva bidrag till näringstillgång och näringstillskott samt en minskning av giftiga metalljoner.

Tillförsel av biokol påverkade inte tillväxten. Forskarna menar att eftersom biokol stannar kvar längre i marken jämfört med aska eller kalk, förändrar dess direkta påverkan inte jordförhållandena tillräckligt snabbt för att gynna poppelplantor, men dess jordförbättrande effekter kan istället vara mer långsiktiga.

Plantöverlevnad

Plantor behandlade med aska, kalk eller biokol hade högre överlevnad än obehandlade plantor på skogsmark. På skogsbevuxen tidigare åkermark uppvisade endast de kalkbehandlade plantorna högre överlevnad jämfört med obehandlade plantor.

– Före planteringen markberedde vi för att exponera mineraljorden, vilket underlättar plantornas etablering och minskar den konkurrerande vegetationen. Under de tre åren av försöket vidtogs inga fler skötselåtgärder, vilket innebar att plantorna fick konkurrera om resurser, särskilt på de mer bördiga tidigare åkermarkerna. Det här upplägget återspeglar ju ett vanligt scenario där markberedning görs före plantering, men inga fler åtgärder vidtas före röjning, säger Luca Muraro. 

Hållbarhet och framtidsfokus

Det kan finnas både ekonomiska och miljömässiga fördelar med användning av aska. Den finns i stora mängder, är en billig restprodukt vid förbränning av biomassa och kräver inte några ytterligare åtgärder för att produceras. Produktion av kalk medför fler hållbarhetsutmaningar.

– Att utvinna kalk innebär kostsamma processer som att pulverisera kalksten eller krita, och det medför ekonomiska utmaningar på grund av stigande utvinnings-, transport- och appliceringskostnader. Dessutom bidrar kalkbrytning till höga koldioxidutsläpp uppskattade till upp till 0,75 ton koldioxid per ton producerad kalk. De här nackdelarna gör ju att aska framstår som ett attraktivt alternativ till kalk, framhåller Luca Muraro.

Hans vidare forskning kommer att fokusera på den i stort sett outforskade frågan om att hitta plantmaterial för poppel som är tolerant mot höga aluminiumnivåer, vilket är vanligt i marker med låga pH-nivåer. Försöken kommer fortsätta mätas för registrering av långsiktiga effekter.

– Att kombinera aska med dessa toleranta kloner skulle kunna vara mycket effektivt och bidra till att möjliggöra poppelodling på ett bredare urval av platser än idag. Det skulle i sin tur kunna bidra till att möta den växande efterfrågan på träprodukter samtidigt som det minskar belastningen på den redan begränsade jordbruksmarken, menar Luca Muraro.

-------------

Studien är finansierad av:

• Energimyndigheten (Snabbväxande lövträdsplanteringar - framtidens råvara till Biodrivmedel)
• Rappe- von Schmiterlöwska stiftelsen
• Hildur & Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning
• Bengt Hanssons Skogs-och Lantbruksstiftelse
• Stiftelsen Petersson-Grebbe