Engagemanget för krisberedskap blev tydligt när Sveriges utsädesförening och SLU Partnerskap Alnarp arrangerade en träff den 6 maj 2024 för att belysa frågan. Oroliga tider med konflikt och konjunkturläge har gjort svensk beredskap högaktuell.
– Planerar vi för krig så klarar vi en kris, inleder riksdagsledamoten Mikael Larsson (C), som ingår i försvarsberedningen. Samhället ska kunna ställa om vid höjd beredskap - och det gäller hela kedjan från jord till bord.
Särskild utredare Ingrid Petersson lämnade nyligen över betänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid till landsbygdsminister Peter Kullgren. Det finns flera faktorer bakom behovet av en ny livsmedelsberedskap. Det säkerhetspolitiska läget och hotbilden har blivit mer komplex, samtidigt som det skett strukturförändringar i hela livsmedelskedjan. Därtill kommer klimatförändringar och dess följdeffekter.
– En livsmedelsberedskap innebär att vi ska kunna förse hela befolkningen - från norr till syd, i stad och land - med tillräcklig energi även om det sker en allvarlig störning. Det gäller vid krig men också vid andra störningar såsom torka eller ett radioaktivt nedfall.
– Jag är faktiskt mest orolig för storstädernas förmåga till livsmedelsförsörjning, säger Ingrid Petersson.
Betänkandet innehåller ett lagförslag som förtydligar vilket ansvar som kommuner, myndigheter och enskilda har. Det ställer krav på kommunal planering för att trygga tillgången på livsmedel och samarbeten mellan kommun och civilsamhälle.
Beredskapslagring av insatsvaror behövs för att kunna agera snabbt vid en allvarlig störning, importberoendet är en sårbarhet. Detta återkommer samtliga talarna till under seminariet.
– I Finland har vi en relativt stor fond för att hantera beredskapslagring av spannmål och utsäde, berättar Max Schulman från finska centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter, MTK. Vi försöker att lagra så nära industrin som möjligt och omsätta årligen för att upprätthålla kvalitet.
– Det finska systemet och samarbetena är färdiga för Sverige att kopiera, konstaterar han.
Alarik Sandrup, näringspolitisk chef på Lantmännen, visar i sin presentation att beroendet av import är nära nog 100% vad gäller diesel och olja, växtskyddsmedel och flera utsäden. Han understryker att det krävs en ökad inhemsk produktion för att klara landets livsmedelsförsörjning vid en kris.
– Vi behöver acceptera att vi har en import, men vi har också en potential att producera mer inom landet, säger Alarik Sandrup. Lönsamheten är avgörande för att kunna satsa och i nuläget finns ingen reservkapacitet.
Per Henriksson företräder Svenska utsädesföretagens förening. Han betonar att Sverige är så gott som självförsörjande på utsädet för spannmål, baljväxter och vallgräs. Däremot importeras hybridsorter av oljeväxter huvudsakligen, och också potatis och grönsaker har en stor andel importerat utsäde.
– Sverige har en viss överlagring av höstutsäde eftersom tidsperioden mellan skörd till sådd är kort, fortsätter han. Vad gäller vårutsäde förlitar man sig på att föregående års produktion ska täcka årets behov.
– Att vi saknar ett externfinansierat system för lagring i Sverige betyder att kostnaden för lagring bärs av näringen, påpekar Per Henriksson.
Ida Lindell från Betodlarna belyser odlarens perspektiv på krisberedskap.
– Det krävs en tydlighet i vad som förväntas av den enskilde odlaren och en långsiktighet, säger Ida Lindell. Betor kan inte lagras längre än ca 2 mån, utan måste förädlas. Det är en hel kedja som måste fungera.
Hon menar att goda relationer löser kriser bäst, både mellan grannar och affärspartners.
– Det finns en grundsamsyn under dagen och flera av talarna tar upp liknande utmaningar, sammanfattar Hans Ramel, LRF. Vi behöver arbeta tillsammans näringslivet, akademi och myndigheter för att hitta lönsamhet och konkurrenskraft.
Jenny Asplund från KSLA anser att det är positivt att livsmedelsberedskap nu är en stark punkt på agendan för totalförsvaret.
– Kraftsamling och livsmedelsstrategi måste kroka arm, markerar hon.
Avslutningsvis passar dagens moderator Kristina Yngwe på att ta pulsen på talarna: Hur stark är den svenska livsmedelsberedskapen på en skala mellan 1-5?
Svaren hamnar mellan noll till tre, men trots det nedslående betyget förmedlas en stark framtidstro och optimism.
Vilket betyg får krisberedskapen i växtodling? Från vänster: Kristina Yngwe, Ingrid Petersson, Hans Ramel, Ida Lindell, Jenny Asplund, Alarik Sandrup och Per Henriksson.
1/1
Växtodlingen har starka beroenden av utsäde, mineralgödsel, växtskyddsmedel, drivmedel och energi, digital kommunikation, transport, arbetskraft och system för betalningar.
Den största delen av insatsmedel är importerade. Även vissa utsäden, tex sockerbetor och oljeväxter importeras. (Grunder för prioritering och fördelning vid ransonering, tabell 2, sida 25)
SLU Partnerskap Alnarp
partnerskapalnarp@slu.se