Svaret är interkalibrering. Detta innebär att experter jämför sina analyser av vilka kiselalger som finns i ett prov, med andra experters tolkningar. Sedan kontrollerar vi om vi har fått samma resultat.
Varför vi interkalibrerar
Anledningen till att göra en interkalibrering är för att kunna utvärdera resultat. I vårt fall innebär det att vi vill kontrollera kvaliteten på våra analyser av kiselalger. För att kunna vara säker på att resultaten blir rätt, behöver vi ju veta om analyspersonerna är tillräckligt skickliga och träffsäkra i sina resultat. Institutionen har varit delaktig i internationella interkalibreringar förut då det är ett bra test som ger en indikation på träffsäkerheten i analysresultaten.
- Den första internationella kalibreringen gjorde vi med NorBAF, berättar Maria Kahlert som är forskare på institutionen för vatten och miljö. Idag är det till och med så att alla de som analyserar prover av kiselalger för länsstyrelser i Sverige, måste ha klarat en NorBAF-kalibrering. Fastsittande kiselalger ingår i de nationella övervakningsprogrammen Trendvattendrag och i Integrerad kalkningseffektuppföljning, IKEU, men också i många regionala övervakningsprogram.
Så här gjorde vi interkalibreringen
SYKE, den finska motsvarigheten till svenska Naturvårdsverket, var ansvariga för de tester som är gjorda och rapporterade i år. Deras arbete bestod bland annat av att de förberedde prover med kiselalger som förekommer i nordiska vatten. Totalt 30 olika arter var med i kalibreringen.
- Vi fick bilder och filmer av algerna som vi tittade på vid en vanlig datorskärm, berättar Eva Herlitz som är forskningsingenjör på institutionen för vatten och miljö. Känner man igen kiselalgen går det snabbt att bestämma art, annars tar det längre tid eftersom man måste använda flororna som har information om arternas karaktärer. Alla proverna tog mig en förmiddag att kika igenom. Sedan gjorde min kollega Isabel Quintana samma sak hos sig. Efter det pratade vi och såg att vi hade samma svar, som vi också skickade in gemensamt. Vi fick alla rätt!
Så här analyserar vi kiselalger
Testsvaren visar att Eva och Isabel gjorde rätt bedömning i samtliga fall. Hur gör man då vanligtvis en analys av kiselalger? Eva svarar:
- Vi får prover som är den bruna, ofta slemmiga, röran som provtagarna borstat av från stenar med tandborste. Det materialet kokar vi rent från organiskt material så att bara kiselalgsskalen är kvar. Av det gör vi fasta preparat som vi lägger i mikroskop. Där tittar vi med hög förstoring. Mikroskopen är utrustade med en speciell optik som hjälper oss att se små, små strukturer tydligare i materialet. Det är de små strukturerna som är avgörande då man artbestämmer kiselalgen. Vi använder oss också av en kamera på mikroskopet, som är kopplad till en datorskärm för att enklare kunna förstora och se detaljer, spara bilder, visa och diskutera med andra.
- Det tar olika lång tid att artbestämma kiselalger, beroende på om man känner igen arten eller inte. Men i ett vanligt prov ska vi identifiera 400 skal, så även om jag känner igen många tar det en stund.
Det här säger kiselalgerna
Varför ska man lägga ner tid på att analysera kiselalger? Jo, det har att göra med vad de kan berätta för oss om den miljön de lever i. Maria Kahlert har arbetat länge med kiselalger och förklarar:
- Kiselalgerna är inte bara vackra, de kan också hjälpa oss att bedöma ekologisk status i sjöar och vattendrag. Olika arter trivs i olika vattenmiljöer och kan därför visa en tydlig koppling till vattnets surhet och mängd näringsämnen. Vi använder speciellt framtagna index där varje art har ett värde som visar var på näringsämnes- eller surhetsskalan arten trivs bäst. Näringsindex kan användas för att följa åtgärder mot övergöding, surhetsindexet kan användas för att följa upp åtgärden kalkning för att se om vattnet blivit mindre surt.
För dig som är nyfiken på att veta mer om kiselalger, har vi mer information.
