–Vi fann att honungsbisamhällena bibehöll sin styrka även efter en andra säsong av exponering för klotianidin, utan synbar negativ påverkan på samhällsutveckling, dödlighet, svärmning, sjukdomsnivåer eller immunförsvar, säger Julia Osterman, som gjorde sitt examensarbete inom projektet på SLU.
Honungsbisamhällen verkar vara mer robusta och kunna hantera eventuell påverkan på individer bättre än humlesamhällen eller solitärbin. Enligt Julia Osterman såg de också att var rapsfältet låg och vilket år proverna togs hade stor påverkan på halterna av klotianidin i pollen, nektar och bin.
-Våra resultat visar tydligt att exponering för klotianidin kan ha en stark påverkan på humlesamhällenas reproduktion, men inte deras sjukdomsnivåer, säger Dimitry Wintermantel, som också gjorde sitt examensarbete inom projektet på SLU.
Humlesamhällen vid rapsfält sådda med klotianidinbehandlat utsäde hade betydligt färre och mindre reproduktiva individer jämfört med samhällen vid raps som inte hade behandlats med neonikotinoiden. Detta skulle kunna leda till påverkan på humlors populationer och illustrerar att effekter av växtskyddsmedel på vildbin inte direkt kan överföras från studier på honungsbin.
Den första studien, som publicerades år 2015, blev ett viktigt underlag för den svenska och europeiska diskussionen och lagstiftningen om neonikotinoider.
–Det var den första stora fältstudien som genomfördes för att undersöka effekten av neonikotinoider på flera arter av bin, säger Maj Rundlöf, Lund universitet, som var vetenskapligt ansvarig för studien.
I projektgruppen ingick professorerna Henrik Smith, Lunds universitet, och Riccardo Bommarco, SLU, tillsammans med länsstyrelsen i Skåne, Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare, Sveriges Biodlares Riksförbund, Biodlingsföretagarna och en rad sydsvenska lantbrukare som ställde sina fält till förfogande.
–Näringens medlemmar i projektgruppen hade helt olika förhoppningar om vilka resultat som studien skulle visa, säger Thorsten Rahbek Pedersen från Jordbruksverket som var projektledare.
–Det viktigaste var att få data som alla kunde lita på. Sedan får man acceptera och respektera att man kan dra olika slutsatser om vilka juridiska och politiska konsekvenser som resultaten bör få.
Både den ursprungliga studien och Wintermantels nya djupdykning i skadeeffekterna på individuella humlor bidrog med starka argument för det nuvarande förbudet mot användning av neonikotinoider i grödor som är attraktiva för bin. Samtidigt ledde förbudet till en dramatisk minskning av arealen med vårraps i Mellansverige.
– Även om arealen med höstraps har ökat kan det inte kompensera för den minskning av vårrapsarealen som betningsförbudet har medfört, säger Anneli Kihlstrand, VD för Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare.
Till sommaren publicerar Jordbruksverket resultaten av ett andra stort beredskapsprojekt om biologiska hot mot pollinatörer, bland annat införsel av jordhumlor för pollinering av tomater, frukt och bär.
– Vi kommer att genomföra den största och mest ambitiösa screening och riskbedömning av införsel av jordhumlor som har gjorts i Europa, säger Joachim de Miranda, SLU, som är vetenskaplig ansvarig för undersökningen.
– Även i detta projekt är vi beroende av ett samarbete mellan näringen, myndigheter och universitet för att få fram data och analyser av hög kvalitet som våra medlemmar kan acceptera, säger Lars Hellander, styrelseledamot i Sveriges Biodlares Riksförbund.
Förutom de redan nämnda har också Ove Jonsson medverkat från SLU:s sida. Han är verksam inom Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel vid SLU och har gjort de kemiska analyserna av neonikotinoiderna i bin, pollen och nektar. Han har utvecklat analysmetoder baserade på mycket små provmängder vilket gjort att inte bara exponeringen för de olika bisamhällena kunnat fastställas utan även för enskilda honungsbin. Tillförlitliga data med hög kvalitet är viktiga för att kunna korrelera biologiska effekter med faktisk exponering i fält och kunna jämföra resultaten från denna studie med andra studier.
Vetenskapliga referenser
