Skogskonflikterna kan leda till utveckling om de hanteras rätt

Konflikter är inte alltid av ondo, påpekar Camilla Sandström. Med ett konstruktivt förhållningssätt kan konflikterna leda framåt mot bättre lösningar, men det bygger mycket på hur parterna i konflikterna förhåller sig till varandra och till målbilden.

Konflikterna i svensk skogsdebatt – är det större idag än för 10-20 år sedan?

I många avseenden är det ungefär samma konflikter idag som det var kring 1993, samma grundkonflikt mellan dem med antropocentriska värderingar och dem som tillskriver naturen ett värde i sig själv. Går man ännu längre tillbaka så fanns det nog en större enighet kring en mer antropocentrisk syn på naturen. Det återspeglas i skogsvårdslagen vars syfte när den tillkom var att restaurera och återbeskoga med syfte att bibehålla skogsproduktionen, vilket var den tidens hållbarhetstanke. Det var först med miljödebatten som andra synsätt fick ordentligt fäste. Man kan ändå se att konflikten har en lite annan karaktär idag än 1993. Det finns en del nya aktörer som företräder sociala värden ex. rennäring men även rekreationsvärden. Miljösidan har fått en tydligare roll och klimatfrågan späder på konflikten.

Är skogsdebatten för polariserad?

Det beror på vad man menar. Jag tänker att polarisering funnits så länge värderingskonflikterna funnits. Men betyder det att vi aldrig kan komma framåt? Att det alltid måste vara vi mot dem? Jag tror att det man menar när man pekar på att polariseringen är ett problem är att det finns en risk att vi rör oss i en negativ riktning och att man vill flagga för att saker gått för långt eller att vi står och stampar på samma ställe. Samtidigt blir det svårt att hävda att polariseringen är ett problem om man inte är beredd att lyssna på och ta in andras idéer.

Är det dåligt med konflikter?

Man ska inte vara rädd för konflikter. Politik till exempel är en slags institutionaliserad konflikt. Vi har val var fjärde år, vi har politiska partier och det skapar en förutsägbarhet i konflikten. Även inom skogsfrågan är konflikterna i viss mån institutionaliserade, med företag och organisationer som står för olika intressen och värderingar. Till viss del är det mer förutsägbarhet i skogsfrågan man försöker skapa i och med det nationella skogsprogrammet.

Kan konflikter vara bra?

Konflikter driver idéer. Har man ett konstruktivt sätt att förhålla sig i en konflikt, respekterar man och är beredd att lyssna på den andra sidan, beredd att försöka förstå, ta in andra aspekter och hitta nya lösningar, då kan konflikter leda till utveckling. Men det bygger på att parterna är beredda att erkänna att de kan ha fel, att det kan finnas alternativa lösningar och att bådas grundläggande behov kan tillgodoses i slutändan. För att konflikter ska kunna bli konstruktiva behöver man fokusera mer på målen som ska uppnås och ha en öppenhet för att prova olika metoder.

Finns det olika typer av konflikter?

Man brukar till exempel skilja på konflikter om sakfrågor, intressekonflikter, målkonflikter och värderingskonflikter.

Går värderingskonflikterna att ”lösa”?

Värderingskonflikter är svårare att hantera än konflikter kring sakfrågor och intressen. Värderingskonflikterna kring skogen kräver det vi brukar kalla ett nytt samhällskontrakt. I en demokrati kan man inte tvinga på andra människor sin uppfattning – vi behöver därför skapa utrymme för nya lösningar och för lärande. Vi har sett liknande polarisering som den vi ser idag i samband med att vi etablerat olika skogliga samhällskontrakt. Det handlar om att polariseringen utmanar befintligt samhällskontrakt. Mycket tyder på att vi behöver ett nytt samhällskontrakt för att komma vidare i skogspolitiken. 

Vilken betydelse har makt i förhållande till konflikter?

Maktfördelning är själva bränslet i konflikter. I en intressekonflikt kan de som har makten lättare driva igenom sina intressen. De svaga får istället försöka använda andra maktmedel. Det är inte säkert att de som har mest makt vinner i en till exempel en mediedebatt. Där kan de svaga ha ett moraliskt övertag. Det här framkommer tydligt i de medieanalyser som vi gjort kring skogsdebatten i media och vem som ses som offer och förövare.

Har konflikter kring mark och markanvändning särskilda drag?

Konflikterna kring ägande och synen på ägande är typiska för markanvändning. De kan också kopplas till värderingsklyftor, som till exempel om mark ska vara i publik eller privat ägo. Ska skogen gynna de privata eller publika intressena? Har jag rätt att använda min mark för mina syften eller konkurrerar det med annan markanvändning som till exempel naturskydd eller rennäring? Hanteringen av den här typen av intressekonflikter är förstås komplicerad men inte omöjlig att hantera genom att justera regelverket som omgärdar rättigheterna, utveckla kompensationsåtgärder eller för den delen medla mellan olika intressen.

Kan forskningen bidra till att lösa konflikter?

Idag finns en tro på att samverkan kan leda till konstruktiva samtal och därmed hantering av konflikter. Jag och mina forskarkollegor är inte konfliktforskare i bemärkelsen att vi studerar konflikterna som sådana. Vi fokuserar på problemlösning och för att söka lösningar måste vi förstå konflikterna. Det vi gör är att försöka hitta nya metoder och pröva adaptiva sätt att hantera konflikter, det behövs också tillämpad forskning om till exempel olika metoder för att skydda skog, nya innovativa policyinstrument mm som kan bidra till att hantera konflikten.

Hur kan samverkan lösa konflikter?

Samverkan bygger på lärande, som skapar utrymme för fler och bättre lösningar. Processen att lära sig om varandra och varandras förutsättningar kan i sig bli en del av lösningen och därför är processen och tillitsbyggande viktigt. Att visa öppenhet och engagemang ökar respekten mellan parterna i konflikten. Att skapa tillit mellan parterna ökar förståelsen. Tillit är själva kittet i relationen mellan aktörerna och är i sig en grundförutsättning för god och konstruktiv samverkan.