Framtidens stadsplanering kräver bättre teoretiska verktyg

Burcu Yigit Turan är lektor vid SLU och har en ovanlig bakgrund. Hon har kombinerat studier i stadsplanering och landskapsarkitektur med semiotik, politisk teori, kulturgeografi och kulturkritik.

– Det är inte så vanligt att fördjupa sig i sociologisk teori som landskapsarkitekt eller stadsplanerare, säger Burcu Yigit Turan.

Här finns ett kunskapsgap som vi måste stänga till om vi vill bidra till att bygga ett bättre samhälle, menar hon.

– I dag arbetar vi landskapsarkitekter efter ett antagande att vi kan ta itu med problem som social ojämlikhet och segregering genom en jämn fördelning av de öppna, offentliga ytor i staden. 

Men det är ett antagande som visat sig vara felaktigt. Forskning tyder på att inkomstskillnaderna ökar och att den snabba förändringen av våra urbana områden drivs på av privata fastighetsutvecklare. Människor separeras utifrån inkomstnivåer och vi ser en socialt uppdelad stad där det offentliga utrymmen tagits i beslag av olika former av grupperingar.

– Stadsdelar med invånare som har låg inkomst stigmatiseras ständigt av media. I de centrala stadsdelarna är de offentliga utrymmena omgivna av butiker, kaféer och restauranger. Det är detta konsumtionsfokus och sociala uppdelning som styr innehållet och kulturen i det offentliga rummet, säger Burcu Yigit Turan.  

Därför behövs en bättre förståelse och även ett erkännande för hur ojämlikhet skapas, innan vi kan hitta sätt att andra sätt att bekämpa den än bara genom en jämn fördelning av offentliga utrymmen. 

Många privata aktörer försöker bidra genom att på olika sätt förbättra miljön i utsatta områden. Men dessa initiativ leder vanligtvis till hyreshöjningar, gentrifiering och en gradvis utträngning av utsatta grupper. 

– Våra offentliga utrymmen kan inte separeras från de större processerna inom stadsutveckling, eller från de övriga bostads- och samhällsfrågorna. Vi måste tänka relationellt och bygga allianser mellan relevanta discipliner för att kunna agera mer medvetet och strategiskt, säger hon.

Nya modeller för bostadsproduktion behövs

Dessutom behövs fler och kreativa försök att rubba de etablerade maktstrukturerna, förbättra ojämlikheten och motverka dagens polarisering, menar hon. Här behöver vi hitta nya modeller för bostadsproduktionen, där olika grupper lättare kan mötas i det offentliga rummet.  

– Vi behöver en mer jämlik och mer socialt och miljömässigt hållbar vision för det offentliga rummet som inkluderar en icke-kommersiell bostadsproduktion, ideella kaféer, kollektiv stadsodling och ger utrymme för en delningsekonomi, säger hon.

“Landscape democracy” är ett begrepp för att beskriva mötet mellan stadsplanering, demokrati och rättvisa, och begreppet bör vara en utgångspunkt för en kreativ intellektuell övning som kan leda till nya svar på samhällsutmaningar och miljökriser. 

– Som landskapsarkitekter kan vi aktivt bidra till möta dessa utmaningar, säger Burcu Yigit Turan.

Men det är svårt att vara analytisk när det teoretiska ramverket består av partsinlagor som härstammar från 1960-talet.  

– Sociologisk teori har förändrats mycket under de senaste decennierna: i dag vet vi att orättvisa, ojämlikhet och våld länkas samman på ett komplext vis. Men vi tar inte hänsyn till det inom stadsplanering, säger Burcu Yigit Turan.

Bättre kommunikation är en nyckelfaktor

Hon bygger i dag upp nya teorier om vårt offentliga rum, segregering, mångfald och social sammanhållning. Och har visat att många begrepp som tidigare förts till forskningen i själva verket är myter: en mix av idéer sprungna ur modernistisk stadsplanering och plandesign som slagits ihop med äldre sociologiska och urbana teorier. 

Nu måste det ske en uppdatering för att inkludera dagens sociologiska teorier samt annan teori från angränsande, relevanta områden, menar hon. 

– Jag hör ofta hur personer hänvisar till praxis och teori som skilda från varandra. Vi måste ta reda på om detta stämmer och varifrån den uppfattningen kommer. Vi behöver ytterligare forskning som kan ifrågasätta gränserna mellan teori och metod så att vi kan skapa nya analysverktyg, göra nya empiriska fynd och skapa nya framtidsbilder.

Men dagens forskningsfinansiering går i de flesta fall till mer pragmatiska projekt, där det går att se omedelbara tillämpningar för dagens praktiker. Akademin borde därför starkare betona vikten av en oberoende, dynamisk och kritisk forskning som på ett mer avancerat sätt tar sig an stadsplanering. Ambitionen borde vara att skriva om all kurslitteratur.

– Vi behöver ytterligare forskning om frågor som rör frågor som mänskliga rättigheter, jämlikhet, rättvisa, och även pedagogik. En forskning som kan röra sig i takt med omgivningen eftersom de teoretiska ansatserna inom olika områden ständigt utvecklas. Studenterna borde bära med sig ett kritiskt och öppet sinne, goda kunskaper inom kommunikation samt starka känslomässiga och sociala färdigheter, säger Burcu Yigit Turan.

Bättre kommunikation är även det en nyckelfaktor, inte minst mellan industri och akademi.

–  Vi måste förmedla bättre kunskaper till våra praktiker. I dag känner de frustration över politiska beslut som de inte förstår eller kan påverka. Många är mycket pessimistiska, säger hon.