SLU-nyhet

Krisfoder till idisslare

Publicerad: 27 juli 2018
Vass_ErikGregeby.jpg

Den extrema torkan i Sverige skapar en akut brist på foder till betande djur. SLU-forskare har sammanställt fakta om användbara udda fodermedel. Tips är att ammoniakbehandla halm, använda vass till köttdjur och andra växande djur, låta djur beta i skogen samt äta löv.

Sammanställt av Margareta Emanuelson. Medverkande forskare: Torsten Eriksson, Anna Hessle, Elisabet Nadeau, Anders Karlsson samt Sigrid Agenäs.

Ammoniakbehandling av halm

Ammoniakbehandling av halm är ett sätt att höja råproteinhalten i grödan. Det troligen snabbaste sättet att få detta gjort, om man har spannmålsgröda som är lämplig att utnyttja till detta ändamål, är att kontakta en maskinstation som har utrustning och vet hur man gör. Halmen skall plastas direkt efter skörd och ammoniakbehandlingen skall göras inom 2-3 dagar och görs i den plastade balen.

Ammoniakbehandlingen ökar smältbarheten och höjer råproteinhalten för idisslare och förhindrar förekomsten av jäst och mögel som kan bildas i fuktig halm.

Annica Hansson på Växa Sverige har efterlyst en sammanställning över de maskinstationer som utför ammoniakbehandling av halm. Det finns bla en maskinstation i Skåne som kör ända upp i Värmland. En sådan sammanställning kommer att läggas på Växa Sveriges hemsida.

Vass till köttdjur och andra växande djur

Förr i tiden användes många metoder som fortfarande kan vara värda att använda sig av i vissa lägen. Läs mer om nödfoder i det gamla Bondesverige. Vass användes i äldre tid som foder till nötkreatur och är ett sätt att uppnå tillräcklig grovfoderandel i foderstaten och att ge mättnat. Näringsvärdet är lågt och vassen kan innehålla antinutritionella substanser (varför mängden bör begränsas, men den exakta begränsningen är inte känd).

Det enklaste är förstås om djuren kan beta vassen själva och med tanke på torkan är många våtmarker rätt torra nu, så djuren kan komma åt mycket mer än vad de gör i normala år. Annars måste vassen skördas och det är inte helt enkelt. Det har gjorts en del försök i Sverige med att skörda och ensilera vass, men då har fokus varit på att använda vassen till biogas och att den skall ensileras.

En studie gjordes på uppdrag av Regionförbundet i Kalmar län av Erik Gregeby (2012) och av den framkom att det är en väldigt stor variation på vassens näringsinnehåll beroende på att vassen kan se väldigt olika ut. Det kan tex vara svårt att skörda enbart de gröna delarna utan att få med gammal vedartad vass, vilket är önskvärt om vassen skall användas till foder och särskilt om den också skall ensileras.

Thomas Prade (Prade mfl 2017) på SLU har också gjort försök med att odla vass i samband med anläggning av våtmarker, även då för användning som biogassubstrat. I de försöken konstaterades att vassen kan ge hög biomassa, om den skördas i mitten av augusti då man också får maximal bortförsel av näring. Vassen höll då en torrsubstanshalt på ca 40 %. I dessa försök anlades vassen på vårmarken och ”grödan” var därför homogen jämfört med hur det kan se ut längs en strandkant. Den vassen är troligen därför också lätt att skörda.

Läs även detta finska faktablad från www.jarki.fi (copyright Järki-hanke). 

Men hur skall man då göra om man t.ex. vill skörda vass längs med en strand. Enligt information från Anna Hessle, finns en ”vasskärartillverkare” i Dorotea och deras utrustning kostar 35 000 kr. Ett ”problem” med denna utrustning är att den är gjord för att ta så långt ner på strået som möjligt (under vattenytan, maskinen blir överhettad över vattnet) vilket innebär att man får med väldigt mycket av den tjockaste delen av strået, vilket man inte vill ha med om vassen skall användas som foder. Det kan också vara svårt att få upp grönmassan ur vattnet. En lantbrukare, som har kontaktat Anna och Elisabet, hade en idé om att använda skogskärra och griplastare. Han funderade på om man skulle kunna lägga ut några plåtar att köra på så att det inte bara blir ”gegga” av alltihop.

Vassen måste hackas och kan eventuellt ensileras

Skördetiden är en osäkerhetsfaktor är det gäller vass och det finns begränsad information i litteraturen. Vassen blir dock grövre och grövre under växtsäsongen varför den bör slås hyfsat tidigt, vad nu det innebär. Enligt Prade ovan, var mitten av augusti lämplig tid för anlagd vass-gröda. Om vassen skall betas eller tas till ensilage som foder, bör den troligen skördas tidigt.

Eftersom vass är grovt är det viktigt att hacka den kort, varför samtliga knivar i rundbalspressen skall användas enligt råd från Elisabet Nadeau. Använd tillsatsmedel, och extra lager plast för att få till en bra hygienisk kvalitet och öka smakligheten.

För att styra upp förjäsningen och minska risken för jäst och mögel är ett kemiskt preparat att föredra för ett sådant här foder. Perstorps syra-preparat Promyr NT570 eller det något starkare och dyrare preparatet Promyr XR680 med en dosering på 4-5 liter per ton foder rekommenderas (Elisabet Nadeau) och de ska även vara KRAV godkända. Även de saltbaserade medlen Xtrasil Lp, Xtrasil Ultra HD och Safesil rekommenderas men då är doseringen lägre, 2,5-3 liter per ton foder men de är inte KRAV godkända och man måste vänta 4 veckor med att öppna balen för utfodring. Lantmännen säljer samtliga medel. När det gäller vass ger troligen de kemiska preparaten en säkrare ensilering än bakteriepreparaten.

Hur är det då med näringsvärdet? Det finns inte mycket litteratur inom området och det finns så vitt vi vet inget från Sverige. Några snabba sökningar på nätet gav följande information. Enligt en undersökning från Tjeckoslovakien (Baran mfl, 2002) så är smältbarheten högre än vetehalm men betydligt lägre än annat grovfoder. Tyvärr fanns ingen information i denna rapport om varken utvecklingsstadium eller hur vassen skördats. Det står bara att det var en blandning av blad och stjälk. Växa Sverige har dock nyligen (16/7 2018) skickat in ett foderprov på vass för näringsbestämning enligt NorFor-systemet (Annica Hansson på Växa Sverige, kommer att ha mer information när svar kommit tillbaka).

Det finns alltså inte mycket information i litteraturen om vassens användbarhet som foder. De två som vi har hittat är från Asien. I en studie med växande lamm (El-Talty mfl, 2015), ersattes klöverensilage med ensilerad vass, som ensilerats med olika typer av konserveringsmedel. Om jag har tolkat resultaten rätt (engelskan är lite knackig) så var det endast små skillnader i smältbarheten av organisk substans medan proteinsmältbarheten var något lägre. Slutsatsen från studien visade dock att det gick bra att ersätta klöverensilaget med vassen men med något lägre näringsvärde.

I en annan studie (Asano mfl. 2017) undersöktes också vassens smältbarhet hos lamm och sinkor och även där visade man att vassen är smaklig och att det går att ersätta en stor del av grovfodret till dessa kategorier av djur. Det bör dock observeras att det inte handlade om högproducerande djur. Konklusionen av dessa få studier är att det verkar gå hyfsat bra att ersätta en del av grovfodret till lågproducerande kor och växande lamm.

Bete i skogen samt löv

Man kan naturligtvis släppa djuren på skogen, om man har sådan att tillgå. Det finns väldigt mycket bra information i en nyligen publicerad rapport från SLU (Dahlström mfl 2018) om bete på skogen och dessutom olika näringsvärden på denna typ av bete. Den ger en heltäckande bild av för- och nackdelar med skogsbeten och många praktiska tips.

I denna rapport finns också gamla data över näringsvärden hos löv från olika lövträd samt från barrträd. Löv är naturligtvis också ett fodermedel som med fördel kan utnyttjas om det finns. Fördelen med löv är att näringsinnehållet är konstant i och med att det inte är något strå som tillväxer och därmed ökar inte heller fiberinnehåll över säsongen. Smältbarheten är dock lite begränsad eftersom löv innehåller varierande mängder av tanniner, som kan sänka smältbarheten. Å andra sidan kan detta vara positivt med tanke på parasiter. Det finns näringsuppgifter i Dahlströms rapport (Se tabellerna 17-20).

Problemet är väl hur man ska få till det praktiskt om det blir stora mängder att hantera, vilket ju gäller alla okonventionella fodermedel, men att utfodra löv på kvist direkt på betet kan vara en smart strategi för att spara vinterfoder.  Jag tycker definitivt att man skall utnyttja träd som tillskottsfoder, om det är praktiskt möjligt. Det enklaste är då att fälla träd, gärna asp, och låta djuren äta direkt. Grenar kapas vid behov om det är fråga om större träd.

Andra alternativ 

Det finns också möjligheter att få en skörd från en grönfodergröda om regnet kommer i rimlig tid. Växtodlingsrådgivare hos de olika rådgivningsorganisationerna kan ge råd anpassade efter de lokala förutsättningarna. Några alternativ skulle kunna vara:

Sammanställt av

Margareta Emanuelson,  PhD, universitetslektor, vice-dekan med ansvar för samverkan på VH-fakulteten

Medverkande forskare

Torsten Eriksson, Anna Hessle, Elisabet Nadeau, Anders Karlsson samt Sigrid Agenäs.

Kontakt

Margareta Emanuelson, margareta.emanuelson@slu.se, 070-33 57 470.


Kontaktinformation
Sidansvarig: vanja.sandgren@slu.se