Gammal är äldst

Henrik Rönnberg är professor och prodekan vid Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.

Kristina hade bett mig att vara där i hennes ställe. Således skulle jag kl 18 en tisdag kväll infinna mig på slottet för att tacka av och njuta av middag och underhållning tillsammans med alla som gått i pension under förra året vid SLU. Som varandes fyrabarnsfar, dessutom med två bonusbarn är vardagskvällarna redan välfyllda med åtaganden och ytterst lite plats finns kvar att klämma in slottsmiddagar på. Vid tiden för ovanstående begivenhet var min sambo dessutom mitt uppe i slutförberedelserna för att åka till Tyskland och gå igenom flera examinationer efter sitt avslutade recidencyprogram vid SLU. Vi pratar alltså om dålig tajming.

Sagt och gjort, efter sista mötet för dagen vid SLU åkte jag hem och lagade snabbmiddag med spaghetti och köttfärssås och hoppade därefter brandmannalikt in i kostymen och fixade till favoritslipsen på vägen till bussen. Punktligt på plats välkomnades jag av Peter och stod och kallpratade med rektor under tiden som gästerna för denna begivenhet började strömma in. Jag var fortfarande inne i funderingar om vad jag gjorde där – då jag hade så fullt upp på hemmaplan och i stort behov av en mindfulness coach för att riktigt landa i kvällens begivenhet.

Plötsligt såg jag min gamla huvudhandledare Anne-Sofie Lagerstedt komma upp för trappan flankerad av sin man Peter Franzén – min tidigare fantastiska lärare på hästmedicin. Därefter kom i rask takt Gunilla Trowald-Wigh som jag jobbade med på smådjursmedicin under hur lång tid som helst och även hon med maken, som i detta fall innebar att pedagogikgurun Nils Trowald-Wigh sällade sig till gästerna. För att fortsätta namnkavalkaden, så kom min företrädare Torkel Ekman (tidigare min lärare på lådakursen och många år senare min prefekt på KV), Monica Stavenborn som höll koll på intermedicin smådjur på UDS (redan innan det hette UDS) och en mycket uppskattad klinisk lärare och därefter kollega, Clarence Kvart som lärde mig allt om hjärtdiagnostik och cirkulationsfysiologi och slutligen kom även CIL – Carina Ingvast Larsson, klippan i brobryggandet mellan den prekliniska farmakologin och implementeringen på kliniken!

Jag blev bara så glad att jag fick möjlighet att komma! Glömd var umbärandena för någon timme sedan och jag var inte alls ledsen att byta min hemlagade köttfärssås mot de läckerheter som bars fram till våra bord under middagsbjudningen. Vi samtalade om gamla tider och den senaste utvecklingen vid SLU. Jag ficka många tips på vad som borde bevaras och förändras samt väl underbyggda argument för detta, såsom anstår mycket erfarna medarbetare!

När taffeln bröts och styrdans skulle ta vid så smög jag mig ut och kom hem till att de största barnen ville gå och lägga sig. En helt lyckad kväll med andra ord! Jag var glad å mina seniorers vägnar, då de hade hela natten framför sig (och lång pension), men kände ett uns av vemod att de inte skulle vara en lika självklar del av min vardag framöver. Logiskt förstår jag att yngre generationer måste ta över och föra undervisning, forskning och i detta fall även klinik vidare. Men att se så vitala och kompetenta kollegor gå i pension känns ändå konstigt!

I några av fallen har inte heller kompetensförsörjningsplanerna fungerat optimalt. Bland annat CIL:s och Anne-Sofies kompetenser är inte återsatta. Vi måste lära oss att planera och inventera behov och framtida kompetensluckor och se till att vi blir bättre att täcka upp i tid! Vi måste också se till att ta med oss den kunskap våra seniorer bär på och införliva ett sunt mått av tidigare erfarenheter i våra kommande beslut. Då gör vi om och gör rätt – där det blivit fel tidigare och bevarar det som visat sig vara bra och fungera.

Det innebär stora besparingar i pengar och umbäranden. Så ta en titt runt om er. Ser ni en senior som börjar planera för middagen på slottet? Se till att suga i er en dos av dennes erfarenhet och reflektion. Blanda den sedan med er egen kompetens och vi får den bästa grund att föra vår fakultet vidare på!

Vad är en bal på slottet? En påminnelse om att ta vara på varandras kompetens och en alldeles underbar upplevelse!