SLU uppmanar HaV till försiktighet i framtida kvothantering

Huvudförslaget som var ute på remiss innebär att stora delar av fisket efter bottenlevande arter i Västerhavet och Östersjön tilldelas individuella fiskemöjligheter (kvoter) som kan överlåtas mellan fiskelicensinnehavare ett år i taget. Även större flexibilitet i vilka redskap som får användas föreslås. Syftet är att dessa åtgärder skall underlätta införandet av den så kallade landningsskyldigheten (dvs förbud att kasta tillbaka oönskade fångster av kvoterade arter).

I remissen finns fyra mål. Två av dem bedömer SLU att det är möjligt att nå med förslagen i remissen: "svenska kvoterna kan nyttjas i största möjliga mån" och "beakta småskaligt kustnära fiske". För de övriga två målen: "anpassning till landningsskyldigheten" och "främja selektivt fiske", bedömer SLU att förslagen inte räcker för måluppfyllelse.

SLU:s svar i korthet:

• SLU anser att individuella fiskemöjligheter till viss del kan underlätta en nödvändig anpassning till landningsskyldigheten. Grundproblemet med begränsande kvoter för svenskt fiske som helhet kvarstår dock även om fiskemöjligheterna individualiseras.
  
  
• SLU anser att risken för fortsatta utkast i många fall är stora, eftersom en begränsande kvot innebär fiskestopp för den enskilde utövaren. En bristfällig implementering av landningsskyldigheten (fortsatta utkast) innebär en biologisk risk då den kan leda till högre fiskeridödligheter (fisk som dör av fiskeredskap) än vad som är hållbart och försämrad datakvalitet för framtida beståndsuppskattningar.
  
  
• SLU undrar varför administration av framtida kvothantering föreslås hanteras av Havs- och vattenmyndigheten. SLU förstår att myndigheten behöver kunna utföra tillsyn etc, men anser att det vore bättre om fångst- och kvothanteringen hanterades av t ex producentorganisationerna. Bred forskning visar att samförvaltning ökar förutsättningarna för sektorns ansvarstagande i att bli goda förvaltare av naturresurserna.
  
  
• SLU vill betona att den samlade erfarenheten från andra länder världen över är att en övergång till individuella fiskemöjligheter kräver bättre (inte sämre) kontroll- och dokumentationsmöjligheter. Havs- och vattenmyndigheten har själva också dragit liknande slutsatser i ett tidigare regeringsuppdrag om kontroll av ett utkastförbud i Skagerrak. Eftersom sådana kontrollaspekter saknas i remissen anser SLU att förslagen inte är tillräckliga för att tillse att Sverige uppfyller ekosystemansatsen i den gemensamma fiskeripolitiken, som säkerställer att fiskeverksamhetens negativa påverkan på de marina ekosystemen minimeras.
  
  
• SLU förespråkar därför att viss redskapsstyrning av kvoterna (av främst havskräfta och räka) fortsatt behövs tills dess mer adekvata dokumentationsmöjligheter finns på plats. Hittillsvarande svensk redskapsstyrning av t ex havskräftkvoten har visats vara effektiv för att minska påverkan på bifångstarter och minska fiskets miljöpåverkan, och har gjort Sverige till ett föregångsland på området selektivt och miljövänligt fiske.