Henrik Rönnberg

Som professor i veterinärmedicinsk farmakologi, VMD, Steg-2 specialist inom onkologi hund och katt, Diplomate ECVIM-CA (onkologi) är jag en av världens ledande specialister inom klinisk onkologi på sällskapsdjur. Jag arbetar även kliniskt på SLU Universitetsdjursjukhuset (UDS), undervisar på veterinär- och djursjukskötarprogrammet, är inblandad i forskningsprojekt och ansvarar för specialistutbildningen av onkologer vid SLU.

Trots mina många meriter är min drivkraft enkel.

Den har alltid varit att jobba kliniskt och förbättra livskvaliteten för mina patienter, helst på så kort tid som möjligt och samtidigt undervisa studenter i klinisk utredningsgång samt kommunikation med djurägare och medarbetare. Men självklart är forskningen viktig. Eftersom det är så vanligt med cancer måste vi ta reda på varför det är så och vad vi kan göra för att förstå sjukdomen bättre och därefter minska andelen cancersjuka djur på sikt samt hitta effektivare behandling med bibehållen livskvalité.

Att jag från början intresserade mig för onkologi sprang ur ett ”skriande behov” av att göra någonting för en stor patientgrupp där det inte fanns tillräckligt med svar.

När jag gick på veterinärhögskolan (1989-1994) lärde vi oss väldigt lite om tumörsjukdomar sett till den stora patientgruppen. Det var också svårt att hitta kollegor som kunde hjälpa till och som man kunde diskutera tumörproblematiken med.

För min del förändrades allt när jag åkte på ERASMUS + lärarutbyte till Utrecht universitet i slutet av 90-talet och hittade ett kollegialt nätverk med ett brinnande intresse för onkologin. Man hade kommit längre än i de flesta andra länder i Europa både diagnostiskt och behandlingsmässigt. Man diskuterade varandras erfarenheter och de möjligheter som fanns för att öka djurvälfärden samt patienternas livskvalitet. De mest framträdande eldsjälarna var Erik Teske inom internmedicin och Jolle Kirpensteijn inom kirurgi som tillsammans hade samarbete med USA där man hade startat ett onkologispecialist-college innan det fanns ett i Europa.

När jag kom hem startade jag en onkologisk mottagning vid universitetsdjursjukhuset som expanderade i takt med att vår kunskap och förståelse utvecklades. På SLU fick jag en doktorandtjänst i kirurgisk onkologi 1996 (delad 50% med Karolinska Institutet) och samtidigt började mina gamla lärare plötsligt fråga mig hur de skulle gå vidare med vissa cancerpatienter på kliniken.

Det blev en väldigt bra vändning från att det i stort hade saknats kunskap på området. Det började rulla på och den lilla skaran av intresserade kollegor i Sverige började träffas. Det var väldigt stimulerande!

Under tiden läste jag allt jag kunde komma över.

Vi hade eget bibliotek på Klinikcentrum med en engagerad bibliotekarie. Där hade vi tillgång till de läroböcker som vi behövde och möjligheten att beställa de senaste vetenskapliga artiklarna. Det öppnade möjligheten för mig att forska samtidigt som jag jobbade kliniskt. Då biblioteket låg vid kliniken, fanns det möjligheter att gå dit när man hade en lucka.

Efter att jag disputerade inom veterinärmedicinsk kirurgi 2002 var jag en av initiativtagarna till att starta subspecialitén onkologi inom European College of Veterinary Internal Medicine, ECVIM-CA . Jag är program director för residencyprogrammet inom onkologi vid SLU och Universitetsdjursjukhuset (UDS) i Uppsala.

Jag gick från position som universitetslektor inom kirurgi och Docent i kirurgi 2007 till att gradvis vandra över till internmedicin. Detta då onkologi huserar under det internmedicinska paraplyet internationellt. Detta trots att hanteringen av tumörpatienter i mångt är multidiciplinärt! Jag gick över till att vara universitetslektor inom internmedicin och slutligen befodrades jag till professor inom internmedicin för smådjur 2012, vid 42års ålder. 2023 bytte jag till en fakultetsprofessur inom veterinärmedicinsk farmakologi då jag under många år bedrivit avancerad klinisk forskning för läkemedelsutveckling för sällskapsdjur. Kunskaper inom dessa projekt har ofta informerat parallell läkemedelsutveckling mot cancer hos människa, sk komparativ onkologi.

Mitt undervisningsintresse har gjort att jag hela tiden i över 28 år haft en fot i den kliniska handledningen av studenter både på veterinär- och djursjukskötarprogrammet vid SLU. Jag har även medverkat vid doktorandkurser både på SLU och vid humanmedicinska fakulteter.

Mitt stora intresse för organisation och ledarskap har jag fått användning av inom fakultetsledning på VH, dels som prodekan och sedan som vicedekan med särskilt uppdrag för klinisk samverkan samt en period som vicedekan för de viktiga områdena forskarutbildning samt jämlikhet och lika villkor.

De stora globala utmaningarna vi står för inom sjukdomsbekämpning, hantera resistensproblematiken inom antibiotika och även säkra att vi har bra och hållbara livsmedel sker inom paraplyet av One Healthfrågor (OH). Jag har föreläst vid flera OH-konferenser och även suttit i styrgruppen för One Health Sweden. Jag brinner verkligen för att lyfta vikten av OH både inom grundutbildning och forskning.

Under drygt 28 år har jag undervisat inom olika kliniska ämnen vid SLU, först vid fakulteten för veterinärmedicin och efter sammanslagningen med husdjursagronomer, den nya VH-fakulteten. Jag har vandrat igenom flera olika discipliner i den kliniska undervisningen och har en ödmjuk förståelse för vikten och svårigheten att undervisa många olika moment. Jag hoppas att detta undviker att man blir en ”fackidiot” eller hårdnackat försvarar sin egen disciplin i den kunskapsväv som vi alla är en del av i den pre- och kliniska utbildningen/utvecklingen av våra studenter. Jag ser det som att vi lärare på veterinär- och djursjukskötarprogrammen bygger ett hus av kunskap som studenterna skall trivas i. Efter examen får de fortsätta att inreda detta hus efter eget tycke och smak, men vi skall tillsammans ha byggt en stabil och hållbar konstruktion som de skall kunna leva i. Naturligtvis finns det dörrar och fönster ut som gör att de kan ta in ny kunskap (samt vädra ut gamla inaktuella ”sanningar”) och självklart även ta sig ut ur huset och utforska omgivningen som de själva behagar. Det skall dock finnas en trygg härd att återkomma till och leva i om så önskas. Ett hus måste ha en stabil grund för att inte vittra sönder och ett tätt tak för att det inte skall regna och snöa in. Här någonstans befinner jag mig med mina insatser som blir till ett par tegelstenar, eller isolering. Det ger en ödmjuk respekt av allas betydelse och det känns roligt att tillhöra denna gemenskap av kunskapsbyggande lärare vid VH/SLU!

Min forskning har hela tiden varit förankrad i kliniken. Jag utgår från djurets eget bästa och att optimera hälsa och djurvälfärd. Många gånger finns det paralleller till motsvarande sjukdomar hos människa. Då kan vi dra nytta av ökad kunskap, både för djur och människor. Denna typ av forskning kallas komparativ eller translationell medicin. Mitt huvudfokus är olika typer av cancerforskning. Man kan dela in den i förståelse för uppkomst av cancer (oncogenes), identifiering av riskfaktorer och härigenom möjlighet till cancerprevention, cancerdiagnostik samt utveckling av nya cancerbehandlingar.

2004 deltog jag i en av de första genetiska konferenserna för hund- och katt i Utrecht, Holland. Här var Kerstin Lindblad-Toh huvudföreläsare och beskrev en studie för att kartlägga hela hundens DNA-sekvens. Jag blev här inbjuden av henne att föreläsa om hund och cancer samt möjliga paralleller till liknande typer av cancer hos människa på the Broad Institute i Boston, USA senare samma år. Efter den föreläsningen träffade jag Broad’s ledare Prof Eric Lander som gav mig ett ettårigt stöd för att diagnosticera och samla in cancerprover på hundar vid SLU! Detta var startskottet för ett djupare samarbete mellan SLU och the Broad Institute generellt som har lett till ett otal fantastiska projekt och en mängd avhandlingar, inte bara inom cancer, utan även många andra sjukdomskomplex. Vi har sedan utökat samarbetet till att omfatta många andra djurslag, exv häst och katt! Vid SLU och Uppsala universitet har vi ett hundgenomprojekt och en hund- och kattbiobank. Jag har fortsatt att arbeta med Prof Kerstin Lindblad-Toh och hon är just nu bla bihandledare till en doktorand som jag är huvudhandledare vid SLU. Inom genetik så har jag främst jobbat med att försöka hitta genetiska riskfaktorer. Dessa kan användas både för att öka förståelsen för varför visa tumörer uppstår och här leda till utveckling av nya riktade terapier. Men även att tidigt fånga upp djur (och människor) som löper ökad risk att drabbas av cancer. Här kan man då välja ut dessa till en tätare undersökningsfrekvens för att upptäcka cancern så tidigt som möjligt. Då har man större möjlighet att behandla den framgångsrikt.

Hos djur kan också kunskap om genetiska riskfaktorer leda till att vi på sikt kan minska förekomsten av cancer, då man genom klok planering, inte parar individer med hög risk att utveckla cancer. Vid all form av avelsplanering, måste man dock dessutom alltid tänka på risk för att samtidigt öka förekomst av andra, oönskade sjukdomar. Min grupp har en bra samverkan med ett antal rasklubbar på hund, där man identifierat tumörsjukdomar som ett särskilt stort hälsoproblem. Vi arbetar aktivt för att tillsammans försöka förstå orsaker till detta och hitta vägar att minska tumörförekomst. Detta då det är ett stort livskvalitétsproblem att få cancer samt jobbigt för hela hundägarfamiljen att drabbas av dessa tråkiga besked.

Tidig diagnostik är centralt för att man skall kunna behandla cancer framgångsrikt. Inom denna forskning jobbar jag med utveckling av så kallade biomarkörer – ffa i blod. Jag har jobbat mycket med att undersöka proteinet thymidinkinas 1 (TK1), som är viktigt för celldelning. När man drabbas av cancer, så ökar mängden TK1 i blodet och detta kan vi analysera med olika metoder. Jag har publicerat artiklar för TK1 i cancer hos hund, katt och häst.

Jag startade ett samarbete med företaget PetDX i USA som tagit fram en analysmetod för att hitta tumör-DNA i blodet hos hund. Denna teknik kallas även ”liquid biopsy” och kommer säkerligen börja användas mer inom human- och veterinärmedicin de kommande åren. Jag har sedermera gått över till av samverka med ett europeiskt företag (CanCan Diagnostics) inom samma branch där vi nu analyserar prover från hundar med juvertumörer.

Olika former av behandlingstekniker är jätteviktigt att forska på. Detta för att vi hela tiden bör sträva efter att hitta effektivare metoder som samtidigt ger färre biverkningar. Under flera år arbetade jag deltid som medicinsk chef på ett företag som utvecklade ny cancerbehandling på hund och människa. Under denna period var jag med om att få fram en behandling av äggstockscancer hos kvinnor som slutligen blev registrerad och godkänd vid EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Till grund för denna utveckling låg bland annat framgångsrika kliniska studier i hundar med tumörer, som också utfördes vid SLU.

Idag strävar vi mer och mer efter individualiserad terapi, sk precisionsmedicin. Inom cancerbehandling riktar vi oss efter specifika mutationer i cancern som vi kan hitta en målriktad behandling för (sk ”targeted therapy”). Användning av kroppens egna immunförsvar har fått ett sort intresse! Även här har jag med hjälp av fantastiskt roliga samarbeten med humanonkologiska grupper, utfört kliniska studier på hundar med svår cancer. Med Uppsala Universitet och Helsingfors Universitet har vi använt oss av sk onkolytisk virusterapi med genteknik för att stimulera immunförsvaret att angripa maligna melanom. 

Ett annat projekt med immunoterapi är CAR-T. Här beväpnar man patientens egna immunceller (T-celler) med en receptor som känner igen en måltavla som uttrycks specifikt på patientens tumör. Tekniken används redan idag på blodcancer hos människa (lymfom och akuta leukemier). Men man hoppas även att ta fram CAR-T som fungerar för sk ”solida tumörer”. Här kan nämnas hjärntumörer, malignt melanom och mammartumörer (bröstcancer). Tillsammans med Sahlgrenska Cancer Center i Göteborg har vi hittills behandlat ett antal hundar med svåra tumörer (ffa malignt melanom) och för vissa hundar lyckats bromsa tumörutvecklingen.

Vi har även ett par till immunoterapiprojekt i klinisk fas och det är fantastiskt stimulerande att jobba med så motiverade, duktiga människor samt kunna hjälpa våra fina hundar på kliniken med deras trevliga djurägare. Det som aktivt hindrar oss att kunna utföra fler avancerade behandlingar är brist på medel. Vi behöver fler aktiva veterinärer inom vår grupp om vi skall hinna med – för behovet är stort! Dock är det tyvärr svårt att få pengar till veterinärmedicinsk forskning. Dessa studier är så avancerade att det krävs stor kunskap om tumörsjukdom hos djur. Därför passar det perfekt att bedriva forskningen på SLU Universitetsdjursjukhuset där vi har tillgång till så många andra duktiga specialister och avancerad teknik. Detta för att optimera situationen för våra patienter.

Många av mina projekt är inom olika aspekter av prescisionsmedicin. Det senaste exemplet är 3D-printning av läkemedel. På mitt lab vid SLU har jag istallerat en 3D-skrivare från Curify labs i Finland. Jag har flera forskningsprojekt på gång, både inom veterinärmedicin, men även i samarbete med Uppsala Universitet. Med 3D-utskrivna läkemedel kan man designa patientunika formuleringar. Inom veterinärmedicin är detta viktigt, då många av substanserna vi använder är humanregistrerade och kanske inte finns i styrkor anpassade till våra patienter. Ibland har dessutom läkemedlen en så kraftig smak att de är svåra att ge till djur. Båda dessa problem kan man komma runt med individanpassad 3D-printning av läkemedel. Dessutom kommer vi att undersöka hur svårlösliga substanser kan formuleras om för att tas upp av kroppen. Just nu har jag ett par masterarbetare i labbet som redan bekräftat den stora fördelen med att 3D-printa läkemedel som idag ges till barn genom att krossa tabletter och sedan lösa upp pulvret i vätska för att ge en viss mängd av detta till patienten. Genom att istället 3D-printa läkemedlet uppnås en mycket högre säkerhet i vilken dos som ges. Detta minskar risken för allvarliga biverkningar samt säkerställer att patienten får korrekt dos, så att önskad behandlingseffekt erhålls! En annan fördel är att ett tidskrävande manuellt hanterande av tabletter försvinner, som skapar utrymme för personal inom både veterinär- och humanmedicin att få mer tid över till patienterna!

Jag har under mina år på SLU handlett över 40 studenter i deras masterarbeten på veterinärprogrammet.

Jag har även varit huvud- och bihandledare för doktorander som disputerat vid SLU.

Just nu är jag huvudhandledare för två doktorander vid HBIO. Dels i ett projekt att skapa immunoterapier för malignt melanom hos hund (CAR-T och en annan immunosupprimerande molekyl). Dels ett projekt för att studera cellfritt tumörDNA i blodet (sk liquid biopsy) hos hundar med juvertumörer. Jag handleder även en licentiat som är specialist inom veterinärmedicinsk bilddiagnostik och undersöker en MRI ("Magnetröntgen") teknik som försöker skilja mellan inflammatoriska och tumörorsakade förändringar i CNS hos hund.