Lantbrukare, och särskilt unga med mindre än tio års erfarenhet, kämpar med en tung arbetsbörda, ekonomisk osäkerhet och bristande möjligheter till återhämtning. Det visar den nya rapporten om lantbrukares psykiska hälsa. Mjölkproducenter och djurägare är särskilt utsatta, och stressen kring regelverk och byråkrati lyfts fram som en av de största belastningarna. Men även om problemen är allvarliga, finns det vägar framåt. Per Hansson, projektledare för Kunskapsnav företagsledning reflekterar över lösningar.
Genom åren har jag mött många lantbrukare i min roll som rådgivare. I bästa fall har man en tydlig bild av vad man vill och hur man ska nå dit. Men ibland så klickar det. Vi är bara människor och ibland lyckas man inte tackla det som dyker upp i ens väg. Jag vill här stryka under att det inte är så enkelt som att det handlar om misslyckanden. Till och med framgång kan vara överväldigande och sätta omänsklig press på den enkla människan. Den senaste rapporten om lantbrukares psykiska hälsa bekräftar mycket av detta, Lantbrukares psykiska hälsa – Utmaningar, behov och förslag till insatser.
Vad kan vi göra som individer?
Det första steget är att prata om det. Att lyfta på locket i en bransch där det ”normala” ofta varit att "bita ihop och köra på". I andra länder t.ex. Australien driver lantbrukarna själva kampanjer för att bli bättre på att fråga varandra – Är du OK? (R U OK). Unga lantbrukare behöver forum där de kan dela erfarenheter, strategier och få stöd – både från kollegor och från professionella rådgivare. Digitala nätverk och lokala samtalsgrupper kan vara ett första steg. Även den enskilda arbetsplatsen med flera anställda är en viktig plattform för att hantera dessa frågor. Att ha koll på varandras mående är lika viktigt som djuröga. Lantbrukarnas egna organisationer kan också ta initiativ. Jag minns själv tydligt ett möte som anordnades av LRF på Övedskloster mitt i torkan 2018. Hundratals mötte upp för att, inte minst, känna att man inte stod ensam i krisen, och kanske byta något ord med en kollega eller representant från företag, föreningar och myndigheter. Detta upprepades dessutom 2023.
Egenvård bästa investeringen
En annan viktig del är att aktivt söka hjälp. Många lantbrukare står ensamma i sitt arbete, men det finns resurser att använda sig av. Företagshälsovård för lantbrukare spelade en stor roll för många. Det bör vara en naturlig del i alla delar av näringslivet, så även inom lantbruket. Glöm inte egenvården den bästa investeringen kan många gånger vara att som lantbrukare själva ta initiativ till att skapa hållbara rutiner för återhämtning och avlastning. Lätt att säga, svårt att göra. Men kanske det jag som rådgivare tjatat mest om genom åren.
Vad behöver förändras på samhällsnivå?
Vi behöver arbeta med självbilden inom på lantbruket och de människor som driver det. Det är en självklarhet att det är en politisk prioritering att minska regelbördan och förenkla byråkratin i sektorn. Den oro som skapas av att ständigt vara påpassad är troligen värre än det faktiska arbete och pappersarbetet.
Avbytarsystemet var en förutsättning för att många mindre animalieproducenter skulle kunna ha en rimlig arbetssituation och familjeliv. Jag minns själv när vi på 70-talet första gången hade avbytare till djuren, och kunde åka på en tvådagars semester med övernattning till Danmark. I Finland finns det fortfarande. Att ge lantbrukare rätt till avbytare för semester och sjukskrivning är inte en lyx, det är en nödvändighet för en hållbar arbetsmiljö.
Företagshälsovård för lantbrukare bör också vara en självklarhet. Lantbruket är en av de mest riskfyllda branscherna i Sverige, och det är orimligt att de som producerar vår mat inte har samma tillgång till förebyggande hälsovård som andra yrkesgrupper.
Hoppet finns hos de unga
Trots utmaningarna finns det hopp. Vi ser en ny generation lantbrukare som drömmer och brinner för att utveckla sin verksamhet, vågar prata om välbefinnande och efterfrågar förändring. De väljer mer av samarbete, diversifierade affärsmodeller, direktkontakt till konsumenter och tar hjälp av ny teknik för att effektivisera arbetet. Med rätt stöd kan dessa unga lantbrukare inte bara klara sig, utan blomstra och bli en kraft för framtiden. Men det är också vårt ansvar, som samhälle, att se till att de får den chansen. Särskilt om vi menar allvar med ”Stärkt lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet i livsmedelskedjan” som det skrivs i Livsmedelsstrategin 2.0.
Per Hansson, projektledare Kunskapsnav företagsledning och entreprenörskap