Allhelgona är en stor reshelg och ett tillfälle då det sker många viltolyckor. Det berättar Andreas Seiler, expert på vilt och trafik vid SLU. Han tror att viltolyckor kan undvikas med ny teknik, som skrämselanordningar och flexibla hastighetsbegränsningar.
För några år sedan utvecklade forskare vid SLU och Enviroplanning AB kartor över hur viltolyckor fördelas i landet. Kartorna görs länsvis för hela landet och visar antal viltolyckor per kilometer och år på de svenska vägarna.
– Olycksförekomsterna syns som hotspots i vägnätet. Datat som ligger till grund för kartorna kommer från jägarrapporterade olyckor och polisrapporterade olyckor med klövvilt, säger Andreas Seiler.
Trafikverket använder kartorna i sin planering av till exempel viltstängsel och faunapassager. Men det finns potential för denna typ av kartinformation att användas som underlag även för andra typer av åtgärder.
– Det viktigaste för att undvika olyckor är naturligtvis att köra säkert, förutseende och med anpassad hastighet. Men kartorna skulle också kunna spela en viktig roll i utvecklingen av nya tekniska åtgärder, till exempel flexibla vägskyltar som anpassar hastigheten längs sträckor med extra hög viltolycksrisk, säger Andreas Seiler.
Flexibla vägskyltar skulle kunna tillfälligt sänka hastigheten, exempelvis från 80 km/h till 60 km/h, under tiden då olycksrisken är förhöjd. Denna tid infaller ofta under gryning och skymning då klövviltet är mer aktivt och rör sig mellan skogen, där det finns skydd, och mer öppna områden där de hittar föda. Gryning och skymning är också tiden med de svåraste ljusförhållandena för en bilförare.
År 2023 rapporterade eftersöksjägarna över 71 000 påkörningar med vilt i Sverige. Det verkliga antalet olyckor som inträffar ligger dock troligen närmare 100 000 fall och antalet olyckor ökar från år till år.
– Viltolycksrådet använder enbart jägarrapporterade olyckor i sin statistik. Men eftersom cirka 20 procent av de polisanmälda olyckorna inte leder till en jägarrapport, måste man alltså räkna upp antalet rapporter. Sedan har vi ett mörkertal på kanske omkring 15 procent, säger Andreas Seiler.
Statistiken visar att flest rapporterade olyckor i Sverige sker med rådjur, följt av vildsvin och älg. Troligen inträffar minst lika många olyckor med grävling, räv och hare, dock rapporteras inte dessa. Sverige har bara officiell statistik över olyckor med arter som är listade i jaktförordningen.
I norra Sverige sker flest älgolyckor under vintern. Det beror delvis på snön men också på älgarnas vintervandringar som ofta leder de till områden med fler människor, vägar och järnvägar.
– Olyckor med övriga arter sker framför allt under oktober och november. Här samverkar flera faktorer: dels är viltstammarna som störst då, dels infaller brunsttiden, och dels sammanfaller rusningstrafiken med skymningstiden. Senare under vintern och våren rör sig klövdjuren mindre, de har blivit färre efter jakten och sikten för bilförarna brukar vara bättre, säger Andreas Seiler.
Många vilda djur och renar råkar illa ut när de korsar järnvägar eller följer spåren för att det är lättare att ta sig fram där på vintern. Dödstalen är minst lika stora per kilometer järnväg som per kilometer allmän väg. Ett nytt verktyg som forskarna testar är olika skrämselanordningar som ska hålla djuren borta från vägar och järnvägar. I försöken har man bland annat sett att ljudet av en människoröst kan få djuret att lämna tågspåret.
– Trafikverket har installerat en teststation vid järnvägen nära Upphärad, Trollhättan. Precis som vi människor har också djuren ibland svårt att upptäcka tåget i tid. Vi behöver en tidig varning. Vid teststationen testar vi nu om uppspelning av en människoröst innan tåget passerar kan skrämma viltet från spåret och därmed minska risken för påkörningar. Ljudet spelas endast när djuren detekteras vid spåret och ett tåg är ankommande, säger Andreas Seiler.
Samma princip testas nu även i bland annat Frankrike, Tyskland, Polen och England.
Förutom lidandet för djuren och den psykiska påfrestningen för lokföraren kostar viltolyckorna på järnväg samhället stora pengar. Skador på lok, tågförseningar, eftersök av skadat vilt med mera har uppskattats till 1,5 miljarder kronor (år 2014). Och ser man till kostnader för viltolyckor på vägar får man lägga till över 10 miljarder kronor årligen. Här ingår en olycksvärdering, kostnader för bärgning, blåljus-utryckning, etc. samt de materiella värdena som förstörs.
– Det är viktigt att hitta nya metoder för att förbättra trafiksäkerheten och skydda både djur och människor, samtidigt som man minskar de stora ekonomiska kostnaderna för samhället. Stängsel och faunabroar har i regel god effekt och kan användas på särskilt olycksdrabbade sträckor. Men de är för dyra för att användas överallt och kan medföra betydande miljöingrepp framför allt i norr, så det behövs fler lösningar. Ett exempel på pågående försök är så kallade viltpassager i plan. Det är en korsande väg där man vidtagit särskilda åtgärder för att underlätta för viltet att passera samtidigt som man varnar trafikanter för övergången, avslutar Andreas Seiler.