Hur kom våfflor att hänga ihop med jungfru Maria?

Vårfrudagen den 25 mars var en betydelsefull högtid i historien. Det var dagen då jungfru Maria bebådades, vilket innebar att ärkeängeln Gabriel talade om för Maria att Guds ande hade utgjutits över henne och att hon nu var havande med Jesusbarnet. Så vi är nu nio månader från julafton. Händelsen var förstås en stor angelägenhet för ett troende samhälle och helgdag ända fram till 1953. Men lika viktigt var att dagen betydde starten på vårbruket i södra Sverige. I vår tid sammanfaller dagen med att vi går över till sommartid och ställer ut sommarmöblerna.

En länk i årets traditionskedja

Märkesdagar användas som en ”tyda”. Genom att se på väderleken och andra naturfenomen så fick man en föraning om hur det kommande odlingsåret skulle bli. Vårfrudagen länkades också ihop med julfirandet och Kristi födelse, för på denna dag gav man till oxar och hästar av det magiska julbrödet som man hade sparat. Brödet skulle ge god näring, så att det blev en bra skörd, så att man kunde baka ett nytt julbröd. Det skulle i sin tur läggas på det kommande julbordet, för att sedan ges till oxar och hästar på Vårfrudagen nästa år. Allt i en evig cyklisk livstillvaro där traditionen garanterade lyckan.

Dyrbar våffelsmet men dyrbarare järn

Våfflor ansågs dyrbara men inte på grund av våffelsmeten. Det är inga ovanliga ägg i en klassisk våffelsmet. Mjölet kunde visserligen vara fint, som vetemjöl, men det finns också våfflor gjorda på så enkla mjölsorter som ärtmjöl, skrädmjöl, kornmjöl och potatismjöl, eller blandningar av olika slags mjöl. Inte heller var det den första vårmjölken som gjorde våfflorna speciella. Det dyrbara var i stället själva våffeljärnet – ofta en både gjuten och smidd järnkonstruktion, och därmed förbehållen borgerskapet och de högre samhällsklassernas matkultur. Järn var en bristvara och våffeljärn var nog det mest onödiga en bonde kunde göra med järn. Våfflor på bordet blev därför en markering om status men också gudfruktighet, där Gud hade lönat ens trofasthet med goda spannmålsskördar och andra ekonomiska framgångar.

Annan festmat på Vårfrudagen

Vårfrudagen var helgdag fram till 1953. Som bekant brukar helgdagar föra med sig lite finare mat. Andra Vårfrudagsrätter i historien var gädda och nässelsoppa. På Öland serverades på 1800-talet kroppkakor på Vårfrudagen.

Våfflorna är gamla i vår matkultur och med säker datering i Sverige sedan 1600-talets början. Ordet våffla kan härledas från tyskans Wabe = honungskaka – förmodligen första hand syftande på likheten mellan våfflans mönster och de sexkantiga honungskakorna. Ordet ”wafla” är sannolikt av flanderskt ursprung där just våffelätandet är känt sedan 1500-talet. En tidig variant av de här frasiga tunna kakorna är oblatkakor, också de mycket gamla med spår till oblatjärnens medeltid.

På 1700-talet serverade man våfflor eller pannkakor istället för småkakor, och till det vin. Poeten Carl Michael Bellman besjunger dem i slutet på 1700-talet, bland annat i Fredmans Epistlar nr 63 och där får vi höra om kombinationen sviskon, karameller, pimpinella, citroner och våfflor. På 1800-talet serverades våfflor med lingonsylt. Under 1870-talet ändrar våfflan form från rektangulär till rund, med hjärtformad indelning med fyra eller fem hjärtan. Då föds också våffelbageriet på konditorier och i de nya hembygdparkerna. Vad vore vår tids somrar på Öland och Gotland utan våffelbruken (ett nyord från 1880-talet), där våfflorna kunde serveras av kvinnor i landskapsdräkter. Under de Olympiska spelen 1912 i Stockholm såldes våfflor med socker på som en slags eventmat.

Nästa viktiga våffelutveckling sker på 1920-talet. Då kommer vispgräddsklicken på våfflorna men också det elektriska våffeljärnet. Det dröjer till 1950-talets amerikanisering innan vi får den första våffelmixen. Då blir våfflor vardagspoppis. Våfflan fortsätter sin evolution. På 1980-talet kommer den i salt version serverad med crème fraîche och stenbitsrom, eller rökt lax. Då föds begreppet ”matiga våfflor” alltså våfflor med Skagenröra, avokado, skinka, ja vad man nu tycker.

Den okunniga allmogen, eller …?

Men varför våfflor på Vårfrudagen den 25 mars? En återkommande förklaring är att det kommer ur en språklig sammanblandning av Vårfru och våfflor, alltså ungefär vå’ff’ru-dagen och våffeldagen. Som tillägg brukar berättare säga att det skedde ”förr” (oklart när detta förr var) men att det var allmogen som sammanblandade. Men våffeljärnet tillhörde borgerskapets matlagning, och våfflor åts hela året. Varför annars lägga pengar på ett dyrbart våffeljärn? Så något haltar. Då får vetenskapen göra sitt jobb: Hur ser käll-läget ut för förklaringen?

Första gången vi har en säker källa på att man äter våfflor just på Jungfru Marie bebådelsedag är så sent som 1885. Äldsta belägg på ordet ”våffeldag” är ännu senare, från 1890. Och första gången man finner en källa på att man omtalar våffeldagen som ett språkligt missförstånd är från 1897. Så förklaringsmyten verkar ha uppstått i det sena 1800-talet, samtidigt som nationalromantikerna drar igång med våffelätandet. Skansens fester på 1890-talet hade våffelservering av kvinnor i landskapsdräkt. En stor attraktion vid sin tid.

Tillbaka till bebådelsen. Den heliga Birgitta fick en uppenbarelse som berättade att Maria bebådades av Gud med en ljusstråle i örat, därför innehåller många senmedeltida kyrkliga målningar just en stråle som Jesusbarnet flyger in i Marias öra med. Och det finns faktiskt en våffelkoppling till den heliga Birgitta. I Toscana i Italien gör man ännu i vår tid så kallade Birgittavåfflor,”Brigidino” kallas de. Det är en slags vikta gorånskakor smaksatta med anis. De bådar om goda tider.

Text: Richard Tellström, SLU Future Food

Läs fler krönikor över säsongens mat av Richard Tellström