"Jordbruket blir relevant när det ligger på min tallrik". En reflektion över jordbrukets synlighet under COP26.

Amanda Björksell deltog som representant för LSU Sveriges unga den i svenska förhandlingsdelegationen till FN:s klimatförhandlingar under COP26. Amanda är även student vid SLU, där hon är på väg att slutföra sina studier på agronomprogrammet med inriktning landsbygdsutveckling. Genom uppdraget för LSU är hon dessutom studentrepresentant i referensgruppen för SLU Future Food. Under nära tre veckor var Amanda på plats i Glasgow för att följa förhandlingarna under COP26 och föra ungas talan i den svenska delegationen. SLU Future Food bad henne dela med sig av sina erfarenheter och insikter från förhandlingarna inom jordbruksspåret. Här är hennes reflektioner:

Nära 200 länder. En arena. Två veckor. Ett mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1.5 grad. Ett sätt att bedriva jordbruk? FN:s klimattoppmöte COP26 i Glasgow belyser hur klimatförändringarna innebär en global gemensam utmaning men där lösningarna och åtgärderna kräver en kontextuell anpassning. Inte minst märks detta i förhandlingarna om jordbruket. Eller snarare den icke-existerande inkluderingen av jordbruket i diskussionerna.

Precis som många andra sektorer slogs jordbruket om uppmärksamheten under COP26, men utan att riktigt få så mycket uppmärksamhet som egentligen krävs. Jordbruket (djurhållning inkluderat) stod år 2018 för 17 procent av våra globala utsläpp (1). Men under förhandlingarna koncentrerades jordbruket till en förhandlingspunkt: Koronivia Joint Work on Agriculture. Det rörde sig då om diskussioner som inte riktigt integreras i resterande förhandlingar. Det som hände under Koronivia-förhandlingarna är dock väldigt intressant och belyser de utmaningar som finns i jordbrukets omställning. Målet med årets förhandlingar var bland annat att sammanställa en text med rekommendationer och utkomst av workshops som har hållits sedan föregående COP. Detta visade sig dock vara mycket svårt och stora delar av besluten sköts på till SB-sessionerna i juni 2022. 

En fråga som fick mycket fokus under Koronivia-förhandlingarna var animalieproduktionen. Debatten centrerades kring huruvida utsläppen från djurhållningen bör minska eller ej. I detta syns tydligt en delad bild av jordbruket i klimatdebatten. Ena sidan pekar på att jordbruket, och speciellt djurhållningen, är en stor bidragare till de globala utsläppen av växthusgaser varför sektorn måste ta ett större ansvar att ställa om och minska dessa utsläpp. Den andra sidan pekar på hur jordbruket är en känslig sektor som redan nu påverkas starkt av klimatförändringarna varför fokus bör ligga på anpassningsåtgärder snarare än utsläppsminskningar. Självklart är det ingen svartvit uppdelning, och många menar att utsläppsminskningarna bör gå hand i hand med en ökad produktivitet.

Även frågan om skala blir tydlig här utan att riktigt adresseras

Men diskussionen är intressant då den belyser olika sätt att se på jordbrukets roll och agens. Även frågan om skala blir tydlig här utan att riktigt adresseras. Jordbruk och djurhållning diskuteras som en fråga där småbrukare och stora multinationella företag går under samma förhandlingspunkt. Även om land efter land påpekar att jordbrukens storlek har betydelse i hur utsläppsminskning och anpassning bör ske märks det under förhandlingarna att alla inte uppfattar diskussionerna på detta sätt. Denna oförmåga att skilja på skalan och att se kontexten kring jordbruket leder i sig till att förhandlingarna inte går framåt.

Jordbruket – både en teknisk och en social fråga

Nu lämnar vi Koronivia och beger oss vidare till de större förhandlingsrummen. För jordbruk och olika organisationer som representerar bönder var närvarande under förhandlingarna – även om de inte fick lika mycket uppmärksamhet som andra företag och energisektorn. Exempelvis finns observatörsgruppen ”Farmers” som likt andra observatörsgrupper får närvara under förhandlingarna samt tala, även om detta sker i slutet av sessionerna då många länder redan har lämnat rummet.

När det lyfts ur urfolks och småbrukares perspektiv blir jordbruket snarare en social fråga

Och jordbruket hörs såklart från fler håll. Exempelvis i alla de event och samtal som sker i blue zone utanför förhandlingarna. Bland annat lyfts det småskaliga jordbruket ofta fram av civilsamhället och de grupper som representerar urfolk världen över. Men det är då tydligt att det är ett småskaligt traditionellt jordbruk som förespråkas, och dessa diskussioner lyfts inte samtidigt som det mer storskaliga jordbruket. Vad som är tydligt är dock att jordbruk inte bara blir en teknisk fråga under förhandlingar. När det lyfts ur urfolks och småbrukares perspektiv blir jordbruket snarare en social fråga – en tydlig markör på hur livsmedelsproduktion inte går att diskutera på en teknisk nivå alienerad från resterande delar av samhället. Diskussionerna som äger rum under Koronivia lyfter dessa socioekonomiska aspekter, matsäkerhet och ett ekologiskt hållbart jordbruk. Men ur mitt perspektiv är förhandlingarna för separerade från resten av mötet.

Förutom förhandlingar finns det under COP sessioner där länderna presenterar sina utsläppsminskningar och vilka utmaningar och möjligheter de ser nationellt. Många gånger lyfts energisektorn som en stor utmaning, men där finns det ofta planer för hur det ska åtgärdas. Avfallshantering likaså. Men så kommer jordbruket på tal. Land efter land beskriver hur jordbruket är en stor nationell utsläppare. Land efter land beskriver efter det hur de inte har lösningar eller vet hur de ska ställa om och anpassa jordbruket. Jordbruket är av de större sektorer som bidrar till de globala utsläppen men där länder till synes verkar sakna handlingsplaner på hur dessa utsläpp ska minskas. Diskussionen lämnas ofta där, utan några konkreta lösningar.

Jordbruk och livsmedelsproduktion är känsligt och känsloladdat

Kontentan av mina iakttagelser är att COP26 identifierade många utmaningar för jordbruket, både när det gäller de utsläpp som genereras av jordbruket och jordbrukets sårbarhet. Men också att vi behöver tala om jordbruket på ett sätt som gör att länder inte känner sig hotade. Jordbruk och livsmedelsproduktion är känsligt och känsloladdat. Det märks även i hur man talar om jordbruk. För många talar om jordbruk utan att ha en egen praktisk erfarenhet, vilket inte är ovanligt för denna typ av förhandlingar. Men det gör något med diskussionen, vilket märks även i hur civilsamhället och ungdomsrörelsen talar om jordbruk.

Jordbruket blir relevant när maten ligger på min tallrik – men vägen dit är inte lika intressant

Förhandlingspunkterna som adresserar jordbruket är ytterst relevanta men får inte en uppmärksamhet som motsvarar jordbrukets roll i klimatomställningen. Något som däremot fick uppmärksamhet var maten som serverades under COP26. Lokalproducerad, med både skotska smaker och mer globala influenser. Både vegansk och köttbaserad som ett försök att möta allas önskemål – vilket såklart ledde till diskussioner.  För mat är en tydlig symbolfråga och maten som serverades fick på många sätt mer uppmärksamhet i korridorerna än de förhandlingar som adresserade jordbrukets framtida funktioner. Det blir en tydlig bild i sig. Jordbruket blir relevant när maten ligger på min tallrik – men vägen dit är inte lika intressant.

Text: Amanda Björksell

1) https://www.fao.org/3/cb3808en/cb3808en.pdf

Mer om COP26 och livsmedelssystemet

Bonusavsnitt av podden Feed: Why isn't food on the COP agenda?

Table är ett samarbete mellan SLU, Oxford University och Wageningen University & Research, och driver diskussioner om det globala livsmedelssystemet. Table producerar bland annat podden Feed. Ett bonusavsnitt av Feed från december 2021 tar upp frågan om varför mat inte stod på agendan på COP26:

Why was food absent from the climate agenda in COP-26, the global gathering that took place in Scotland in November 2021? In this bonus episode, we speak with different people who attended or advocated at COP for food to be more central to the climate agenda. We hear from a youth activist (Vera Röös), a representative of civil society (Pete Ritchie at Nourish Scotland) and a politician (Secretary of International Affairs Marta Suplicy in São Paulo), who say we cannot reach emission reduction targets without looking at food systems. 

Lyssna på podden