FRAS i Göteborg

Babs Stuiver, Sveaskog, berättade hur Sveaskog arbetar med att värna vattenmiljön längs Nissan. I en överenskommelse med länsstyrelsen har man ingått ett skötselavtal där markägaren åtar sig att gå längre än det vanliga kravet på kantzon med träd längs vattnet. Målet med den nya zonen är att den ska vara minst 15 meter bred och till betydande delar vara lövdominerad. Oftast handlar det alltså om att gallra bort gran och gynna björk eller annat löv.
Totalt berörs nästan 400 hektar längs 60 kilometer vattendrag. Efter en naturvårdsbedömning med en tidsplan gjordes de första naturvårdande avverkningarna 2016 och har därefter fortsatt. Mycket handlar om planering. När en avverkningsmaskin är i området dirigeras den att dessutom avverka på en del av den närliggande kantzonen längs vattnet.
Det är betydligt mer omfattande åtgärder än vad som är vanligt. Lenka Kuglerova, SLU i Umeå, berättade att en grupp forskare kartlagt zonerna med träd längs vatten i några länder. Medelbredden för en kantzon i Södra Sverige är 2,3 meter, vilket är betydligt mindre än i Finland och Kanada. I flertalet av de undersökta vattnen fanns dessutom körskador.
Då det gäller sociala värden har Charlotta Kabo Stenberg många insikter. Hon är vd för stiftelsen Skånska landskap som förvaltar 11000 hektar mark där nyckelorden är friluftsliv och folkhälsa, men det handlar också om att få intäkter från skogsbruket.
- Ibland överskattar vi tron på att hyggen är fula. Det handlar om mycket om hur de planeras och läggs ut i terrängen, konstaterade hon.
Dessutom är det viktigt att skylta och informera besökarna vad man gör i skogsbruket, därmed ökar förståelsen för olika åtgärder.
- Oftast går det bra att förena produktion och rekreation, på många sätt är det lättare än att kombinera produktion och biologisk mångfald.

Mer information om denna workshop på FRAS-projektets aktivitetssida.