Examensarbeten i växtskydd – från groddbränna till kålmjöllus

(OBS: uppsatserna är skrivna på engelska, men inkluderar sammanfattningar på svenska).

Interaktioner mellan växtparasitiska nematoder och svampskador på potatis

Pia Björsell

Rhizoctonia solani är en svamp som orsakar stora skördeförluster inom svensk potatisproduktion. Rådgivare och lantbrukare har länge tyckt sig se ett  samband mellan R. solani och några typer av frilevande växtparasitära nematoder. Den här typen av samband mellan olika skadeorganismer är särskilt problematiska om den ena arten förstärker  den andra artens påverkan på grödan.  Här undersöktes möjliga samband mellan olika nematoder och graden av groddbränna orsakad av R. solani i potatisfält. Detta för att få bättre kännedom om orsak och verkan – kunskap som behövs för att bland annat kunna utveckla nya kontrollstrategier. I studien syntes ett tydligt samband mellan stubbrotsnematoder och groddbränna, samt potatiscystnematoder och groddbränna, men inget samband mellan rotsårsnematoder och groddbränna. Orsakerna till dessa samband kan exempelvis vara att nematoderna skapar inkörsportar för svampen, eller förändrar rötternas utseende och tillväxt på ett sätt som ger svampen mer tid att angripa.

Interaktioner mellan växtparasitiska nematoder och svampskador på potatis

Majsmott – biologi, skadeverkan och kontrollmetoder i Sverige

Oskar Gustafsson

Majsmott är en allvarlig skadegörare i majs. Det ökade intresset för majsodling i Sverige tillsammans med ett varmare klimat gör att angreppen av majsmott troligen kommer att öka i framtiden. Plöjning och harvning är effektiva kontrollmetoder som används idag i svenskt lantbruk. En långsiktig effektiv kontroll kräver en komplettering av dessa metoder med exempelvis fångstfällor och dag-gradsmodeller för att beräkna populationsstorlekar och -tillväxt. En kombination av insekticider och biologiska bekämpningsmetoder är fördelaktig för att minska tätheter av majsmott i framtiden, och därmed också minska skadorna de åsamkar.

Majsmott – biologi, skadeverkan och kontrollmetoder i Sverige

Kålmalens biologi och dess framtida inverkan på svensk oljeväxtproduktion

Joakim Hermansson

Kålmalens glupska aptit kan ge allvarliga ekonomiska konsekvenser i Brassica-grödor, och spås kunna orsaka stora problem i svensk oljeväxtodling i framtiden. I den här uppsatsen presenteras och granskas kålmalens biologi och inverkan på svensk ojleväxtodling.  I takt med den globala uppvärmningen är det troligt att kålmalen skulle kunna etablera sig som övervintrande skadeinsekt i Sverige. Ett integrerat växtskydd och mer kreativa odlingssystem kommer troligen att spela en avgörande roll i den framtida bekämpningen av denna skadeinsekt.

Kålmalens biologi och dess framtida inverkan på svensk oljeväxtproduktion

Reducerade fungiciddoser vid bekämpning av potatismögel – vilka blir följderna?

Magnus Jönsson och Gabriella Olsson

Stora mängder fungicider används för att bekämpa potatisbladmögel, men moderna preparat uppnår redan vid låga doser en bekämpningseffekt som är jämförbar med den vid full rekommenderad dos. I ett fältförsök så bekämpades bladmögel med full respektive halv rekommenderad fungiciddos. Försöket genomfördes dels för att se om det går att bekämpa med lägre doser utan att förlora någon skörd till bladmögel, och dels för att undersöka om reducerade doser kan leda till högre tolerans mot fungicider hos bladmöglet, som ibland hävdats. Resultaten visade att halverade doser inte ledde till någon högre fungicidtolerans hos bladmöglet, och inte heller gav lägre skördar.

  Reducerade fungiciddoser vid bekämpning av potatismögel – vilka blir följderna?

Genotypisk variation hos svartrost som infekterar berberis och stråsäd

Karolina Jörgensen

Svampen som orsakar svartrost – ett problem i stråsäd jorden runt – kan använda sig av många olika värdväxter under sin livscykel. I en del av sin livscykel använder den till exempel berberis som värd. Inom arten som orsakar svartrost har det utvecklats olika specialformer, som är genetiskt anpassade för att infektera olika värdväxter. De för jordbruket viktigaste specialformerna är de som infekterar vete, råg och havre. Den här uppsatsen utreder vilka specialformer av svartrost som finns i Sverige idag, diskuterar om det går att skilja dem åt med molekylära metoder, och undersöker vilken roll berberis spelar i svartrostens spridning.

Genotypisk variation hos svartrost som infekterar berberis och stråsäd

Biologisk bekämpning av tripsar med hjälp av rovkvalster och skinnbaggar

Robin Kalenius

Tripsar är ett av de mest problematiska skadedjuren i jordgubbsodlingar. I den här studien testades en kombination av två biologiska bekämpningsagenter: ett rovkvalster och en skinnbagge. Förhoppningen var att kombinationen av dessa två skulle leda till en mer effektiv tripsbekämpning, eftersom de förväntades föredra olika livsstadier av tripsen. Den biologiska bekämpningen i försöket kunde till viss del kontrollera tripsarna, fram tills att ett tröskelvärde nåddes och bekämpningsmedel fick sättas in. Biologisk bekämpning  skulle därför kunna ha en viktig roll i integrerade växtskyddsprogram (IPM) eftersom besprutningen skulle kunna senareläggas.

Biologisk bekämpning av tripsar med hjälp av rovkvalster och skinnbaggar

Kan odlingslandskapets diversitet påverka angreppet av havrebladlus i vårkorn?

Björn Larsson

Det går att minska trycket från skadegörare i spannmål genom att på olika sätt gynna deras naturliga fiender. Här undersöks huruvida det går att påverka förekomsten av bladlöss i vårkorn genom att se till att omgivningen är en gynnsam miljö för spindlar och jordlöpare, som gärna äter bladlössen. Till exempel skulle en ökad diversitet av grödor i det omgivande landskapet ge goda övervintringsmöjligheter för de naturliga fienderna. En analys av data från Jordbruksverkets växtskyddscentral visar dock att en ökad gröddiversitet inte sammanfaller med någon märkbar minskning av bladlöss i korn. Däremot verkar det som att bladlusangreppen minskar med en ökad odlad areal av spannmål. Detta kan exempelvis vara en utspädningseffekt (d.v.s. en större areal av spannmål för bladlössen att angripa ger lägre tätheter i varje enskilt fält), eller bero på att i områdena med högre gröddiversitet så fanns det helt enkelt fler födoalternativ för de naturliga fienderna, som därmed inte åt lika många bladlöss.

Kan odlingslandskapets diversitet påverka angreppet av havrebladlus i vårkorn?

Naturliga fiender till havrebladlöss vid en kantzon med varierad vegetation

Louise Malmquist

Ett sätt att främja naturliga fiender inom integrerat växtskydd (IPM) är att etablera och bevara småbiotoper. Kantzoner runt åkrar har till exempel visat sig vara viktiga livsmiljöer för dessa djur. Det behövs dock mer kunskap om hur olika skötsel och utformning av kantzoner gynnar och optimerar förekomsten av naturliga fiender. Den här uppsatsen belyser dessa frågor. Dessutom undersöks om kemiska substanser som växten sänder ut som svar på skadedjursangrepp kan användas för att attrahera fler naturliga fiender till fältet.

Länk till uppsatsen kommer i början av 2017.

Genotypisk och fenotypisk variation hos svampen som orsakar potatisbladmögel

Ida Peterson

Bekämpning av svampen som orsakar potatisbladmögel står för 40% av den totala fungicidanvändningen i Sverige, trots att potatis odlas på relativt liten areal jämfört med andra grödor. I det här arbetet jämförs populationer av svampen från två geografiskt skilda regioner: Bjäre och Östergötland. Bjäre är känt för sin intensiva potatisodling, med bladmögelangrepp tidigt på säsongen, medan odlingarna i Östergötland ofta angrips mycket senare. Här undersöks vad dessa skillnader mellan regionerna beror på. Resultaten visar att många faktorer påverkar svampens framgång, och att etablering, tillväxt och spridning kan variera mellan både regioner och år. Studien visar också att en sexuell reproduktion kan vara betydelsefull även i fält med bra växtföljd och som normalt domineras av en asexuell spridning av patogenen.

Genotypisk och fenotypisk variation hos svampen som orsakar potatisbladmögel

Sniglar i jordbruket – biologi och begränsning av skadeverkningar

Fabian Ringdahl

Sniglar är på frammarsch som skadedjur på höstsådda grödor i svenskt lantbruk. En ordentlig litteratursammanställning av deras biologi, skadeverkning och bekämpning har inte tidigare gjorts i Sverige. En ökning av höstrapsodling kombinerat med ett mildare och fuktigare klimat har gjort att sniglarna utgör ett allt större problem i höstgrödor. Jordbearbetning spelar en nyckelroll i bekämpningen av sniglar. Det finns även kemiska bekämpningsmedel att tillgå, och dessa kan vara effektiva men också kostsamma. Om vi vill uppnå en ännu effektivare bekämpning behövs det mer kunskap om sniglarnas livscykler, och forskning på vilka preparat som skulle kunna användas för direkt bekämpning och för betning av frön.

Sniglar i jordbruket – biologi och begränsning av skadeverkningar

Rapsbaggen som skadegörare i raps

Patrik Svanström

Rapsbaggen är en av de viktigaste skadegörarna i svenska oljeväxtodlingar. Bekämpningen som sker idag är i huvudsak kemisk och starkt beroende av ett fåtal aktiva substanser och verkningsmekanismer. De senaste 15 åren har en utveckling av insekticidresistens kunnat ses bland rapsbaggar på olika håll i Europa, något som gör den redan ansträngda kemiska bekämpningen än mer ohållbar. Det går att minska beroendet av kemisk bekämpning genom att tillämpa alternativa bekämpningsmetoder och odlingsåtgärder. Exempel på detta är användning av insektspatogena svampar, odling av fångstgrödor kring oljeväxterna, och gynnande av parasitoider som ger sig på rapsbaggarna. I den här uppsatsen ges en översikt av vår kunskap om rapsbaggen och dess bekämpning, och visar vilka vägar som kan tas i framtiden för att kontrollera dess påverkan.

Rapsbaggen som skadegörare i raps

Utvärdering av resistens mot rotröta i ärtor

Victoria Tönnberg

Den här uppsatsen ger en översikt av vad vi vet om resistens mot rotröta i ärtodlingar. Här beskrivs biologin hos svampen som orsakar rotrötan, vilka mekanismer som finns för resistens mot den hos ärtorna, och det ges förslag på vilka metoder som är bäst för att utvärdera hur motståndskraftiga ärtorna är.

Utvärdering av resistens mot rotröta i ärtor

IPM-strategier för kålmjöllusen (Aleyrodes proletella ): en ny skadegörare på tröskeln till Sverige

Johanna Weimers

Kålmjöllusen har ökat mycket i kålodlingar runtom i Europa under de senaste tjugo åren, och den kan orsaka stora skador på främst brysselkål och grönkål. 2014 hittades den första kålmjöllusen i en svensk grönkålsodling, och det finns nu en stor risk att kålmjöllusen kommer bli en allvarlig skadegörare i södra Sverige i den närmsta framtiden. I den här uppsatsen sammanfattas de tillgängliga metoder som finns för att bekämpa kålmjöllusen, och framtida tillvägagångssätt diskuteras. Det finns till exempel möjligheter att utnyttja biologisk bekämpning mot den här skadegöraren. Ett diversifierat odlingslandskap är också viktigt för kontroll av kålmjöllusen.

IPM-strategier för kålmjöllusen (Aleyrodes proletella ): en ny skadegörare på tröskeln till Sverige