Enligt EU:s klimattjänst Copernicus kan 175 000 ton metan ha släppts ut bara under de två första dagarna efter sabotaget i september. Mycket går ut i atmosfären, men en del stannar i havet.
– Vi blev kontaktade av Havs- och vattenmyndigheten som bad oss samla in data om det marina livet i området av läckan, berättar Niklas Larson, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser, och expeditionsledare för uppdraget.
Normalt är Niklas vetenskaplig ledare för BIAS, Baltic International Acoustic Survey, som genomförs varje år i september eller oktober sedan 1978. Under en sådan expedition uppskattas mängden sill och skarpsill i havet med hjälp av ekolod och trålfiske. Mellan den 2 till 16 oktober var R/V Svea ute på en Bias-expedition och befann sig i området mellan Bornholm och Simrishamn.
– Det var en unik situation, ett stort pådrag med många fartyg på plats runt läckorna. När det händer något speciellt och vi blir tillfrågade är det naturligt att vilja göra vad vi kan, säger Niklas.
Känslig utrustning
Det hela mynnade ut i ytterligare provtagning, R/V Svea körde cirka sex till sju sjömil från läckorna och kunde med hjälp av en pelagisk trål samla fisk. Prover av lever, njure och gälar samlades in för vidare analys vid SVA.
– Vi har ett känsligt vetenskapligt ekolod, som sitter i en sänkköl på Svea. Innan varje expedition kalibreras ekolodet med hjälp av en kula som hängs under fartyget. När vi samlar in data så är det ekolodet som ger information om hur mycket fisk det finns. Sen trålar vi regelbundet för att se vad det är för arter, längder och åldrar.
Samtidig så finns det många andra instrument ombord som samlar in data. Niklas nämner multifrekvens- och multibeamekolod samt en ferry-box som kontinuerligt mäter vattnets egenskaper såsom syre, salt och temperatur.
– Men att hitta påverkan på fiskarna kan ändå vara svårt, havet är stort och fiskarna stannar inte alltid på samma ställe.
Kör i alla väder
Niklas beskriver stolt R/V Svea som ett av världens bästa fiskeriforskningsfartyg. Hon är ny och har en unik vetenskaplig utrustning. Ett stort plus är att många från verksamheterna vid SLU och SMHI har varit med i projekteringsgruppen för upphandling och byggnation och kunnat styra över hur Svea utformades.
– Det gör att vi är väldigt nöjda användare av fartyget, säger Niklas. Det känns viktigt att vi är flexibla och är med och att Svea nyttjas när det händer saker i vår omgivning.
Svea har resurserna och är ute och kör i alla väder.
– Vid riktigt hårt väder kan vi fortfarande göra nytta därute, medan andra forskningsfartyg kan behöva leta upp något ställe med mindre sjö, konstaterar Niklas.
Niklas Larson ombord på Svea på varvet i Vigo, Spanien, dagen då Svea sjösattes. Foto: Cristina Bernardez
Text: Vanja Sandgren
Till Vårt SLU
