Agrarhistoria bedömde äldre kartor för stort digitaliseringsprojekt
Senast ändrad: 03 april 2024
Naturvårdsverket har tillsammans med Riksantikvarieämbetet digitaliserat historiska kartor. För att kvalitetsbedöma och välja ut kartor vände sig Naturvårdsverket till enheten för agrarhistoria på SLU.
Sverige har en unik och stor samling historiska kartor. Militären har ”alltid” haft ett behov av kartor men på 1600- och 1700-talen ökade behovet av civila kartor, inte minst på grund av den omvandling som lantbruket och ägoförhållanden genomgick från mitten av 1700-talet med Storskiftet, som beslutades redan 1749, och det senare Laga skifte som genomfördes på 1830-talet. De kartor som medarbetare på agrarhistoria bedömt är Stomkartan från 1800-talets andra hälft men som har sitt ursprung i äldre karteringar i lantmäterikartor från de stora skiftesreformerna tillsammans med rekognoseringar i fält.
Kristofer Jupiter är forskare på avdelningen för agrarhistoria. Foto: Mårten Granert-Gärdfeldt.
– Vår uppgift har varit att bedöma Stomkartorna och se hur tydligt eller otydligt användningen av mark är redovisad. Det rör sig främst om hur tydligt främst åker- och ängsmark men också hur myrängar och utmarksängar syns. Våtmarkerna är som regel tydligt inritade, säger Kristofer Jupiter på enheten för agrarhistoria som tillsammans med Isabelle Lundholm och Clas Tollin har varit med i projektet.
Deras bedömning har sedan legat till grund för beslut om vilka kartor som ska digitaliseras. De har bedömt de 605 kartbladen, egentligen kallade del-kartblad, som finns på Riksarkivet i Täby norr om Stockholm. Kartorna varierar i kvalitet och 376 var så pass bra att en digitalisering kunde rekommenderas.
– Ibland blev det en tolkningsfråga om det var ängsmark eller åkermark eller kanske något annat. Och ibland hamnade vi i funderingar om hur de ursprungligen hade tänkt medan det ibland fanns väldigt tydliga markeringar för vilken mark som det gällde, säger Kristofer.
Ett exempel på hur ett utsnitt av Stomkartan kan se ut.
Stomkartan, som är i skalan 1:50 000, är välgjord även om den har sina brister. Man ska inte tänka att de tidiga kartor är av sämre kvalitet bara för att de tekniska hjälpmedlen som finns idag inte fanns då. Kartor från både 1600- och 1700-talen är innehållsrika och detaljerade, mycket på grund av att lantmäteritekniken utvecklades.
Ett av syftena som Naturvårdsverket haft med digitaliseringen av stomkartorna är att ge en översiktlig förståelse av det historiska landskapet samt att en markägare ska kunna ha dem som grund för att restaurera marker som till exempel våtmarker eller betesmarker.
Sedan en tid tillbaka finns nu urvalet av Stomkartorna för allmän beskådan och nedladdning på Naturvårdsverkets webb. Det är tunga dokument som kräver sitt Wi-Fi.
Välj "Georefererade stomkartor" i listan. Under rubriken "Exempelbild_stomkartan" kan du se indelningen.
Text: Mårten Granert-Gärdfeldt.
Till Vårt SLU
Den svenska kartskatten
Sverige är kartlagt på ett sätt som saknar motstycke. Det hela började när Sverige på 1600-talet skulle bli en stormakt – det krävde koll på varenda vrå i riket. Kung Gustav II Adolf (han som dog vid Lützen 1632) lade då grunden för Lantmäteriet för att få bättre koll på naturresurser och hur riket såg ut. Läs mer om Lantmäteriets historia här
Häradsekonomiska kartan
Man kan säga att Stomkartan är ett verk som förblev något ofullständigt. I en strävan att få mer heltäckande kartor producerades Häradskartan, som den kallas i vardagslag. Den är inte heller fullständig och saknar bland annat kartor över Småland, Öland och Gotland. Med den försökte man dock reparera felaktigheter som begåtts i Stomkartorna.
Ett exempel på hur Häradskartan kan se ut.
Häradskartan producerades mellan 1859 och 1934 och omfattar cirka 1 500 kartblad för 13 län. Den trycktes i skalan 1:20 000. Se och ladda ner Häradskartan här
Längst ner i listan hittar du "Överblick_häradskartan" där du ser indelningen. Paketen är tunga att ladda ner, många över 1 GB.
Läs mer om Häradskartan på Wikipedia här
Historiska kartor
Lantmäteriet sitter på en skatt när det gäller historiska kartor och dokument. Det går att söka på en specifik fastighet. Här finns Lantmäteriets historiska kartor
Kartor på Riksarkivet
Här kan du se mer om kartor på Riksarkivet
Jämför då med nu
På Eniro kan man enkelt jämföra hur det såg ut åren runt 1960 med mer aktuella flygbilder. Se Eniros karta här
Karta och flygfoton
Lantmäteriet har en oemotståndlig karttjänst där fastighetsgränser, terrängskuggning och flygbilder från både 1960 och 1975 och nutid finns. Där kan man även hitta gamla dokument från Storskiftet och Enskiftet, kartor över en fastighet eller köpebrev och andra intressanta saker från 1700- och 1800-talen samt från tidigt 1900-tal. Kartan kan även laddas ner som app. Den heter Min karta. Den är det svårt att klara sig utan. Se Min karta här
Lite kuriosa
Här föjer några exempel på vad man kan hitta i skattgömman på Lantmäteriets webb vad gäller kartor och dokument.
Detalj av en karta som upprättades 1775 vid tiden för Storskiftet. Den här gården låg i "Stockholms Höfdingedöme", nuvarande Stockholms län. Titeln landshövding finns som bekant kvar.
Det går också att finna fantastiska kartor över enskilda fastigheter.
Början på ett protokoll som upprättades vid någon förrättning under Storskiftets dagar.
År 1773 d:25 Augusti, Efter Landshöfdingens och Riddarens af Kongl. Nordstierne Orden Högvälborne Herr Carl Bromans Remis [?] til Extra ordinarie Landmätaren Herr Jonas Collin, af d:19 Julü 1758, företog Undertecknad Ordinarie Landmätare en Laga Stor Skiftes delning uti Källsta i Sorunda Socken, emedan bem.te Hr Landmätare Collin icke kom at värkställa den samma för någon skiljaktlighet skull emellan jordägarne angående Delnings sättet, hvilken nu sedermera blifvit bilagd, Bestående denne by utaf följande mantal och stångfall*.
* Under tegskiftets tid att mäta (och dela) en bys åker och äng med (rev)stång, ett lagligt mått för jordmätning vars längd varierade från by till by, oftast var den 6 alnar lång. Stångfall var från mitten av 1300-talet också en kameral beräkningsgrund, med vilken man fastslog ett hemmans jordvärde och fördelade en för hela byn bestämd jordskatt mellan hemmanen. (Källa: Förvaltningshistorisk ordbok.)