Musiken togs fram genom ett teamarbete med kompositör Zacharias Ehnwall och regissör /dramaturg Elisabeth Ljungar.
Varför anmälde du dig till projektet?
– Mest bara för att det lät otroligt roligt. Men också för att det var en bra chans att nå ut till en ny publik genom konsten. Jag var även nyfiken på att se om projektet skulle få mig att se på vår forskning kring storspiggens spridning i Östersjöns vikar med andra ögon.
Spelar du något instrument eller sjunger?
– Nej, jag tog pianolektioner i två år och sjöng i kör när jag var yngre men det är det enda!
Hur gick arbetet till?
– Jag började med att skriva en text om min forskning redan förra hösten. Det blev som det ofta blir när man skriver vetenskapligt, alltså en ganska torr text med utdragna meningar. Då tog vår regissör Elisabeth Ljungar texten och delade upp den i meningar som mer liknade diktrader. Det skapade en rytm och öppnade ett helt nytt sätt att skriva för mig, vilket gjorde det lättare att ta fram en mer poetisk text. Efter några turer tog Zacharias Ehnwall, vår kompositör, vid med att skapa musikverket. Och så utvecklade vi det vidare tillsammans under våren.
Känner du att musiken förmedlar det du ville säga?
– Jag tycker verket lyckas fånga att det är en akut fråga och att det handlar om balanser och rörelser. Jag har velat undvika att göra en alltför enkelsidig historia där storspiggen bara får spela skurken, men det är svårt att förenkla komplexa samband. Storspiggen är ingen invasiv inkräktare, vilket många kan tro. Den har funnits i Östersjön sedan 10 000 år och ökar för att vi har skapat gynsamma förhållanden för den.
“No man is an island and neither are fish” säger du i föreställningen. Vad menar du med det?
– Jag ville belysa att man behöver ha ett större rumsligt perspektiv för att se både problem och lösningar för storspiggsexpansionen. Det går inte bara att se på en vik i taget. Fisken rör på sig. Förbättrar man på en plats kan det ge effekter utanför det området, som ringar på vattnet.
Tar du med dig något särskilt från projektet?
– Det har varit kul att få insyn i en annan värld och samtidigt inspirerande att möta människor med ett så starkt engagemang för miljön. Mötena har påmint mig om vikten att fokusera på de stora dragen i min forskning, både för mig själv och när jag möter en publik utanför akademin. Jag hoppas jag blivit en bättre berättare.
Vad ska du forska på nu?
– Jag ska bland annat jobba med sambanden mellan torskbestånden och ålgräsängarna i Öresundsområdet, som haft trålförbud sedan 1932. Då var förbudet en säkerhetsfråga. Nu ska vi undersöka vad trålförbudet historiskt har gett för konsekvenser för resten av ekosystemet. Det kan ge kunskap om vilka åtgärder som kan funka bra för framtiden.
Kontakt: Agnes Olin, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU, agnes.olin@slu.se, 010-478 41 29, 076-126 80 69
Text: Ann-Katrin Hallin.
Åter till Vårt SLU
