Krisen förde in mig på hönsen

Det fanns inte så många jobb för en veterinär men så fanns det en doktorandtjänst i Skara som Stefan sökte och fick. Stefan har varit vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa i Skara sedan 1992.

– Inriktningen var höns och det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig men ju mer jag lärde mig desto intressantare blev det, säger Stefan, som framför allt undervisar om hur inhysning och skötsel påverkar husdjurens hälsa och välfärd för veterinärstudenter och på etologi- och djurskyddsprogrammet, samt inom kurser på Husdjursmaster-programmet. Forskningen är främst inriktad på grisar, värphöns och slaktkyckling, samt inom hållbar djurproduktion.

De stora veterinära frågorna

– Jag var länsveterinär här i Skara ett halvår i början av seklet. Det var oerhört intressant och allmänbildande. Jag fick arbeta med alla de stora veterinärfrågorna som djurskydd, smittskydd, lagstiftningsfrågor, och lite med livsmedelsfrågor. Det har jag haft mycket nytta av senare eftersom jag sett hanteringen inifrån.

Under 90-talet vikarierade Stefan som distriktsveterinär under helger och somrar, mycket för att ha kvar en fot i den kliniska verksamheten. Sedan gjorde Jordbruksverket om distriktsveterinärorganisationen och då försvann möjligheten att kunna hoppa in som vikarie.

Den största förändringen har varit att forskningen blivit mer externfinansierade. Förenklat förklarat så flyttade staten över anslagen till forskningsfonder som till exempel Formas eller Vetenskapsrådet. Det blev också ett sätt att styra forskningen.

– Visst kan det upplevas stressande i och med att man måste dra in pengar till sig själv och sina doktorander. Men samtidigt blir det ett kvitto på att finansiärer och samhället i stort tycker att det man håller på med är intressant och nyttigt.

Bra arbetsplats

Nu är det dags att få utmärkelsen ”För Nit och redlighet i rikets tjänst”.

– Det är absolut en hederssak och det är roligt att SLU uppmärksammar detta varje år. Jag hade inte planerat att vara kvar på SLU i resten av mitt liv men det har varit en bra arbetsplats där jag har kunnat utvecklas. Det är inte så att Skara är en liten avkrok. Vi ligger nära kontinenten och har många samarbeten där – förutom allt samarbete med näringen i regionen. Språket i fikarummet när jag började 1992 var redan då i huvudsak engelska. Vi hade kända forskare som hade utvecklade internationella nätverk. Så även i fikarummet i Skara hade vi en klar internationell prägel.

Stefan är född 1964 så det är ännu ganska många år kvar till pension.

– Min fru kommer att gå i pension lite tidigare än mig så jag tror inte jag kommer att arbeta så mycket längre än till 65. Jag är en föreningsmänniska och är med i fyra styrelser så jag tror inte det blir någon brist att ha meningsfulla saker att göra.