Distansundervisningen fungerar men studenterna är saknade

Senast ändrad: 06 juli 2023
Studenter ligger på en gräsmatta i Alnarpsparken, foto.

Den här våren har mycket ställts på ända. Inte bara på SLU eller i Sverige utan i hela världen. Inget kommer bli sig likt sedan covid-19 har besegrats. I universitetens salar ekar det spöklikt tomt sedan studenterna hemförlovats. Men föreläsningarna hålls. Universitetet fungerar.

Omställningen till en undervisning som sker via digitala medier och på distans fick ske lite i flygande fläng på några dagar sedan beslutet fattats. Och hur fungerar det nu när dessa nya rutiner något har satt sig? Resurs har talat med några medarbetare. Så här säger de om den nya situationen.

Katja Lundqvist, universitetsadjunkt vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, foto.

Katja Lundqvist, universitetsadjunkt vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Skara. Undervisar i djurskydd.

– Tekniken har fungerat över förväntan. Nackdelen har varit att kontakten med studenterna har varit sämre. Jag har försökt underlätta kommunikationen med studenterna genom att införa korta informella avstämningsmöten då vi pratat både om kursen och mer allmänt. Jag har uppfattningen att studenterna tycker att föreläsningarna har fungerat bra. Man måste vara noga med att zoomföreläsningarna inte blir för långa.

– Ett, men endast ett, moment har jag fått ställa in och det var att studenterna skulle närvara vid en rättegång. Jag har blivit mycket bättre på tekniken och jag hoppas att fortsätta med dessa frivilliga och informella avstämningsmöten via Zoom även efter att vi kommit in i mer normala cirklar.

Maria Andersson, universitetslektor vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Skara, foto.Maria Andersson, universitetslektor vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Skara. Undervisar i djurs beteende, djurskydd, antrozoologi. Under våren har Maria i huvudsak handlett studenter.

– Tekniken har faktiskt aldrig strulat men kommunikationen och deltagande har blivit lidande och det har varit svårt att få igång en diskussion. Jag har inte behövt välja bort något moment från kursen. Jag har faktiskt träffat studenterna enskilt och digitalt fler gånger nu än vad jag brukar.

– När detta är över ska jag fortsätta med att spela in korta avsnitt av mina föreläsningar för de studenter som behöver se om en föreläsning. Jag har ju lärt mig tekniken nu.

Joachim Strengbom, forskare vid institutionen för ekologi. Uppsala, foto.

Joachim Strengbom, forskare vid institutionen för ekologi. Uppsala. Undervisar i ekologi.

– Den största utmaningen har varit att på så få dagar ställa om till digitala föreläsning som det var frågan om. Jag tror att det gick så pass smidigt som det gjorde på grund av att alla lade allt annat åt sidan och endast jobbade med omställningen. Jag har använt mig av en kombination förinspelade och streamade föreläsningar via Zoom. Tekniken har fungerat bra men jag har saknat direktkontakten med studenterna. De har förstått situationen. En del har sagt att det varit bra med det förinspelade undervisningsmaterialet. Det som oroar mig är att resultatet på examinationen var sämre än vad det brukar vara.

– Jag fick ta bort en exkursionsdag. Vi hade planerat att besöka olika naturtyper i grupp men det gick ju inte. Jag kommer nog att fortsätta att jobba en del med förinspelade föreläsningar och kombinera dessa med föreläsningar och övningar i klassrummet. Jag har också idéer om att testa förinspelade exkursioner.

Stefan Sundblad, universitetsadjunkt vid institutionen för landskapsarkitektur, Alnarp. Stefan Sundblad, universitetsadjunkt vid institutionen för landskapsarkitektur, Alnarp. Undervisar på kursen Utomhusträdgården material & design.

– I en kurs där god handledning spelar en viktig om inte helt avgörande roll för studentens möjligheter att tillgodogöra sig färdigheter i att gestalta och presentera relevanta trädgårdsrum är det mycket svårt att inte kunna sitta tillsammans vid ”ritbordet”. Det analoga mötet mellan student och handledare går inte att fullt ut ersätta med digitala sådana. Men min uppfattning är att studenterna tycker att det fungerat bra i det stora hela.

– En del praktiska moment var jag tvungen att stryka, till exempel beskärningsteknik och gemensamma exkursioner. Jag ersatte en del av dessa moment med litteraturstudier och instruktionsfilmer. Framöver kommer jag nog lägga ut fler inspelade föreläsningar som studenterna kan ta del av under en längre tid som kan kompletteras med frågestunder och övningsmoment.

Susanna Sternberg Lewerin, professor vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, Uppsala, foto. Susanna Sternberg Lewerin, professor vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, Uppsala. Undervisar i epizootologi (kontroll av allvarliga smittsamma djursjukdomar), veterinär folkhälsa och på ämneskursen Infektionssjukdomar.

– Det har varit både fördelar och nackdelar. Fördelarna har varit att slippa springa runt till olika salar och kanske få teknikstrul. Nackdelarna har varit att det är så oändligt mycket tråkigare och mindre givande att inte möta studenterna och få uppleva deras reaktioner på det man säger eller inte säger. Och så har vi tappat alla praktiska moment vilket känns katastrofalt. Det verkar som om studenterna har klarat omställningen bättre än vad vi lärare har gjort men de hade nog velat komma till campus, om de fått. Några säger att det är tråkigt att studera hemifrån, andra säger att de har svårt för att plugga hemma.

– Vi var tvungna att släppa den obligatoriska externa praktiken och kommunikationsövningar på KTC (klinisk träningscentrum). Båda dessa moment har varit oerhört uppskattade av studenterna och varit en viktig del av utbildningen. De gick bara inte att genomföra. Jag kommer nog spela in vissa kortare föreläsningar för att ha möjlighet att istället köra fler gruppdiskussioner med färre studenter åt gången – nu när digitala föreläsningar känns ”lätt”.

Foto Susanna: Patrik Söderman

Text: Mårten Granert-Gärdfeldt. Publicerad juni 2020.