Skogens tillväxt, kolet och klimatet

Kommer skogen i Götaland att vara en kolsänka även i framtiden? Vad händer om vi går över till hyggesfritt skogsbruk? Och är förädlingen rustad för att möta ett framtida klimat? Det var ämnena för det andra av tre webbinarier om tillväxt som FRAS-programmet arrangerar.
PÅ webbinariet berättade Giuliana Zanchi, som är klimatspecialist på Skogsstyrelsen och lärare på Linnéuniversitetet, om Skogsstyrelsens analyser av skogens tillväxt och kolsänkan – historiskt och i framtiden. Kolsänkan, det vill säga nettoinbindningen av kol i skogen, handlar förenklat om skillnaden mellan trädens tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig avgång).
Kolsänkan har minskat, särskilt i södra Sverige
Den graf som Naturvårdsverket publicerar över skogens upptag och utsläpp av växthusgaser visar på en kraftig nedgång de senaste 10 åren (se bild nedan). Från 1990-talet fram till cirka 2010 pendlade den samlade kolsänkan i den svenska skogen mellan 55 och 60 miljoner ton per år. De senaste åren har den legat på bara drygt 30 miljoner ton. Det är framför allt kolinbindningen i levande träd som har minskat eftersom avgången har varit nästan lika hög som tillväxten. Det här är en utmaning för Sverige om vi ska nå klimatneutralitet till 2045, och en kalldusch för ett land som har vant sig vid en stabil tillväxt och stadigt ökande virkesförråd. I Svealand och Götaland är situationen som sämst, och där har kolinbindningen i trädbiomassan varit nästan obefintlig de senaste åren. Orsakerna till den minskade tillväxten diskuterades på det föregående webbinariet av Jonas Fridman från Riksskogstaxeringen.
Kan vi då påverka kolsänkan i den framtida skogen? Skogsstyrelsen har analyserat effekterna av olika åtgärder (resultaten finns i myndighetens Rapport 2023/10). Den snabbaste ökningen av kolsänkan och kolförrådet uppnås på nationell nivå med förlängda omloppstider (30 % mer än lägsta tillåtna slutavverkningsålder) samt minskad avverkning (90 % av dagens nivå), följt av minskade viltskador och kvävegödsling som leder till effekt på lång sikt (2100). Med ökad lövandel eller ökade (dubblerade) naturvårdsavsättningar skulle kolsänkan i stället minska jämfört med dagens skogsbruk, under antagandet att avverkningen flyttas till andra skogar.
Giuliana poängterade att det fortfarande finns kunskapsluckor som måste täppas till för att göra scenarierna mer fullständiga. Dit hör klimatförändringarnas effekter på skogens tillväxt och skadenivå, effekter av hyggesfria metoder och ökad lövandel. En fullständig skoglig klimatbalansrapport skulle också behöva väga in effekter på markkolet, substitutionseffekt från långlivade träprodukter samt läckage (att avverkning flyttar till andra länder) på grund av minskad avverkning i Sverige.
Skogsträdsförädlingen är förberedd på nytt klimat
Kan förädlade plantor bidra till en robustare skog? Den frågan besvarades jakande av Johan Sonesson, seniorforskare och tidigare skogsträdsförädlare på Skogforsk. Redan 1993 när strategin för skogsträdsförädlingen reviderades ingick klimatanpassning som ett av de viktigaste målen. Den strategi som används i Sverige delar in förädlingsmaterialen i delpopulationer, var och en anpassad för olika temperatur- och ljusklimat (en så kallad multiple population breeding strategy). När det är dags att föryngra kan plantbeställaren välja mellan förädlade plantor som växer bra i dagens klimat eller i morgondagens varmare förhållanden.
Alla träd testas också på flera lokaler med olika klimat och skaderisker, och det är bara de träd som presterar bra på alla testlokaler som väljs ut för vidare förädling. I det ordinarie testprogrammet fångas vanliga skador in, men det är svårare med mer tillfälliga och extrema händelser. När sådana inträffar, exempelvis efter 2018 års torka eller angreppen av törskate, görs riktade undersökningar. Det har visat sig att det ofta finns en genetisk komponent som gör det möjligt att förädla för ökad motståndskraft för t.ex. torkstress, frostskador, törskate och rotröta,.
Johan visade också verktyget Plantval (fritt tillgängligt i rådgivningsprogrammet Skogskunskap), som har vidareutvecklats så att det tar hänsyn även till ett framtida klimat. Än så länge är klimatfunktionen bara publicerad för tall, men granen är också på väg. Genom Plantval får användaren möjlighet att välja optimalt anpassade plantor för antingen dagens klimat eller ett framtida klimat.
Lovande mätresultat i kontinuitetsskog
Achim Grelle är professor i skogens klimatnytta vid Linnéuniversitetet. Han refererade till flera av sina studier där han har tittat på kolbalansens återhämtning efter en kalavverkning. I Skyttorp i Uppland tog det 13 år innan kolinbindningen i träden motsvarade kolförlusten från marken och skogen blev en kolsänka igen. Under denna tid hade beståndet förlorat 20 ton per hektar. I motsvarande skog i Toftaholm i södra Småland gick det snabbare, 8 år.
Skogen binder in allra mest kol när den växer som bäst, vilket är i medelåldern. I ett större perspektiv är det dock mer intressant vad beståndet binder in i genomsnitt under en omloppstid. Det är ungefär 65 % av den maximala årliga kolinbindningen, eftersom man måste ta hänsyn till den förlorade kolsänkan på kalhygget.
Hur ser det då ut om skogen aldrig kalhuggs? Det finns inte så många forskningsstudier än, men Achim visade en pågående studie i ett blandskogsbestånd i norra Skåne (Trånghyltan) som har brukats länge med blädning. Där ligger kolinbindningen på 86 % av den maximala kolinbindningen, alltså mer än vad som kan förväntas i ett trakthyggesbruk.
Han gjorde också en jämförelse över vad man får ut under 70 år i blädningsskogen jämfört med trakthyggesbruk i samma område. I blädningsskogen har då 210 m3sk per hektar avverkats medan uttaget i trakthyggesbruket blir 350 m3sk per hektar. Men efter 70 år finns 305 kubikmeter kvar i den blädade skogen, och inget i den kalhuggna skogen. Dessutom har mer kol bundits in i marken i den blädade skogen, och en större andel av det avverkade virket har blivit till sågtimmer. I just detta fall är det fördel kontinuitetsskogsbruk.