Så fungerar CCF-metoden – lär dig hyggesfria systemet i ny handbok

I jakten på framtidens hållbara skogsbruk tillämpar många länder idag hyggesfria metoder i olika former. Några av dem ryms under begreppet Continuous cover forestry, som har blivit en standard i flera länder i framför allt Centraleuropa. I detalj skiljer sig de olika CCF-systemen åt, men i huvudsak går de ut på samma sak: Att merparten av skogen ska stå kvar även efter avverkning. På så sätt kan de processer i skogen som är beroende av träd fortsätta utan avbrott, vilket ses som fördelaktigt för både klimat och biologisk mångfald.

– En av de huvudsakliga fördelarna med hyggesfritt skogsbruk ur klimatsynpunkt är att kolinlagringen under jord bevaras. Vid en storskalig störning i skogen, till exempel en avhuggning, bryts mekanismerna som binder kolet i marken och en stor mängd lagrat kol läcker ut, säger Arne Pommerening, professor vid SLU:s institution för skogens ekologi och skötsel.

Han har forskat och undervisat om skötselformen i nästan 25 år och bland annat varit med när CCF introducerades i Storbritannien i början av 2000-talet. Pommerenings nya bok Continuous Cover Forestry – Theories, Concepts, and Implementation riktar sig till forskare, studenter och praktiker som vill få en bra kunskapsgrund att stå på för att lära sig hur man får framgång med metoderna. Att sköta skog på det här sättet, till skillnad från trakthyggesbruk som dominerar ibland annat Sverige, kräver att varje yrkesroll har en större kunskap om inte bara skogsbruk, utan också växtfysiologi, marklära och skogsekologi, säger han.

– I trakthyggesbruken kan hela processen delas upp mellan specialiserade roller, där någon är expert på avverkning, någon på plantering och ytterligare någon på gallring. Med CCF behöver alla ha en god förståelse för en mängd skogsskötselmetoder och fysiologiska processer i skogen samtidigt, säger Pommerening.

Varje skog har sina utmaningar för att få CCF att fungera. Likaså behöver principerna anpassas till rådande skogsskötselpraktiker i olika länder. I boken utforskas därför implementering av ett CCF-system utifrån olika startpunkter, alltifrån en nyplantering till konvertering av ett existerande skogsbestånd och de faktorer som styr dessa beslut.

Hur systemen kan anpassas utifrån vilken den huvudsakliga användningen av skogen ska vara, det vill säga skogsproduktion, klimatnytta, rekreation och så vidare, tas också upp. Med sin erfarenhet i att lära ut dessa praktiker har Arne Pommerening i slutet av sin bok vigt ett kapitel till frågan om hur du kan föra kunskapen vidare genom utbildning och praktiska övningar.