Kontaktinformation
Institutionen för växtproduktionsekologi, Agrara odlingssystem
I sin första vetenskapliga publikation visar doktoranden Rafaelle Reumaux hur man kan använda Systemet för identifiering av jordbruksskiften (Land Parcel Identification System) för att studera växtföljder. Hon har analyserat val av grödor inom både ekologiskt och konventionellt jordbruk, från norr till söder i Sverige.
Lantbrukare har strategier för i vilken ordning de odlar grödor för att minska förekomsten av ogräs och angreppen av växtsjukdomar och förbättra nyttjandet av näringsämnen, och därigenom få högre och stabilare skördar. Särskilt viktigt är detta för ekologiska jordbrukare som inte använder syntetiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Förståelsen för olika växtföljder inom både ekologiskt och konventionellt jordbruk är viktigt för att kunna utforma odlingssystem som gynnar både den biologiska mångfalden och effektiviteten i produktionen.
Rafaelle Reumaux och hennes kollegor undersökte mångfald av grödor och växtföljd inom både ekologiskt och konventionellt jordbruk under ett årtionde, med hjälp av databasen Land Parcel Identification System (LPIS) som Jordbruksverket har hand om i Sverige. Forskarna analyserade följden av grödor som lantbrukare odlat i olika delar av Sverige och hittade intressanta mönster vad gäller de odlade växtarterna. Till exempel var stråsädesslag som höstvete vanliga i de mest produktiva områdena i söder, medan vallgrödor var vanligare i mindre produktiva områden.
– Vår studie ger värdefulla insikter om hur lantbrukare väljer grödor i olika områden. Att förstå dessa mönster kan hjälpa lantbrukare, rådgivare och beslutsfattare att fatta mer informerade beslut för en hållbar och effektiv växtproduktion, säger Rafaelle Reumaux.
LPIS-databasen baseras på vad lantbrukare rapporterar in i systemet när de ansöker om offentliga bidrag från EU.
– Rapporteringssystemet har förändrats över tid, vilket innebär att vi ibland hittar data med varierande upplösning och spårbarhet. I vår studie valde vi att välja en kvalitetsnivå där vi kan följa 40 procent av fälten under tio år, förklarar Rafaelle Reumaux.
Den stora potentialen med LPIS-data är att forskare kan få information om vad lantbrukare faktiskt odlar på sina fält.
– Vi får ögonblicksbilder av verkligheten och möjligheten att följa vad som odlas på fält över lång tid, till skillnad från fältexperiment som utförs för specifika ändamål oftast under kortare perioder.
Den vetenskapliga artikeln:
Reumaux, R., Chopin, P., Bergkvist, G., Watson, C. A., & Öborn, I. (2023). Land Parcel Identification System (LPIS) data allows identification of crop sequence patterns and diversity in organic and conventional farming systems. European Journal of Agronomy, 149, 126916.