Daggmaskar är viktiga för markens struktur och näringsomsättning, men de drabbas hårt av jordbearbetning. Nu har SLU-forskare sett att baljväxter i växtföljden kan öka antalet daggmaskar, oavsett jordbearbetning. Det är ett lovande resultat som kan gynna daggmaskarna och de ekosystemtjänster de bidrar med i jordbruksmarken.
Daggmaskar är kända för att missgynnas av plöjning. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas. En del av maskarna hamnar på ytan där de riskerar att bli uppätna av måsar eller dödas av solljuset. Också tillförsel av organiskt material är positivt men minskad jordbearbetning brukar lyftas fram som den viktigaste åtgärden om man ska öka antalet daggmaskar.
Men en nyligen publicerad studie från SLU visade att det finns ett annat sätt att gynna daggmaskarna. Tätheten av daggmask kunde vara så mycket som en tredjedel högre när ärtor ingick i växtföljden tillsammans med spannmål – oavsett hur intensiv jordbearbetningen var. Nyttan av baljväxten i växtföljden var i och för sig mindre för de daggmaskarter som är mest känsliga för jordbearbetning som stor daggmask (Lumbricus terrestris). Men resultatet är ändå lovande till exempel för ekologiska lantbrukare som ofta måste bekämpa ogräs med jordbearbetning.
– Det finns andra daggmaskarter än stor daggmask i marken som inte besväras så mycket av plöjning. Dessa bryr sig mer om tillgången på föda i jorden, och baljväxtrester verkar vara bland deras favoriträtter, säger Kaisa Torppa, doktorand vid institutionen för ekologi.
Det finns få jämförelser av vad olika typer av jordbruksmetoder betyder för daggmaskarna eftersom det kräver provtagning av daggmaskar på fält där olika metoder har använts, helst under lång tid och i ett genomtänkt försök. Därför är den här studien ovanlig. Data kommer från långtidsförsök söder om Uppsala.
– Man kan se långtidsförsöken från tågfönstret när man anländer till Uppsala söderifrån. Där jämförs olika jordbearbetningsmetoder inom två olika växtföljder. Det var perfekt för våra syften, säger Kaisa Torppa.
Färre daggmaskar kan leda till minskad tillgång på näring, försämrad vatteninfiltration och minskad omblandning av organiskt material mellan olika jordlager. Vilket i sin tur återspeglas i sämre bördighet och till och med lägre skördar. Daggmaskvänliga jordbruksmetoder kan därmed fungera som ett sätt att öka tillgången på ekosystemtjänster, för att få god avkastning med mindre insats.