Ett barn skriker till! Men det är inget farligt. Bara någon som inte gillade att hålla larver av vapenfluga i handen.
– Här hos oss kan man få känna på larver som vi använder i vår process för att ta hand om matavfall. En del tycker att det är spännande, andra tycker inte att det är så mysigt, berättar Cecilia Lalander, forskare vid institutionen för energi och teknik, och en av dem som varit med på SciFest många gånger.
Besökarna kan också få se hur effektivt larverna äter upp bananer och morotskaka (lite festligare mat till SciFest än till vardags) – särskilt om de kommer förbi flera gånger. Själva larverna används i djurfoder när de vuxit tillräckligt.
Från legorobotar till kiselalger
Mittemot programmerar en grupp legorobotar. Det krävs några vändor mellan datorn och hinderbanan på golvet innan roboten klarar sitt uppdrag. En flicka tittar på en film med jump scares för att se hur kroppen reagerar. Samtidigt borstar några ungdomar stenar med tandborstar för att få bort kiselalger.
– Ja det är en metod som vi använder i miljöövervakningen. Sen kan de titta på kiselalger i mikroskop, Men det är svårt att lära sig känna igen kiselalger så ett alternativ är att filtrera fram vattenprover från baljan för att få fram DNA och då få en artlista, berättar Karl Lundén, miljöanalysspecialist på institutionen för Vatten och miljö.
Kor på scenen
På scenen berättar Sigrid Agenäs om vad som händer i kon från gräs till glass för ett 70-tal mellanstadie-elever. De är väldigt nyfikna. Varför har den där kon ett halsband? Jo för att forskarna ska kunna se hur den rör sig. Vad händer om en ko tappar svansen? Kan en ko äta kebab? Påverkas korna om klimatet blir varmare? Hon är en del av scenprogrammet där forskare uppträder tillsammans med elever från olika Uppsalaskolor. Där kunde elever träffa forskare som pratade om allt från kvinnliga Birkakrigare till liv i rymden.
Det är ett myller av unga besökare, studentfunktionärer samt utställare från Uppsala universitet, SLU och SciFest:s finansiärer och samarbetspartner. Energin finns inte bara i Ångströms solcellsmonter – hela Fyrishov vibrerar av den. I vimlet hittar vi SLU:s nya kommunikationsdirektör Sara Arvidson som är på besök. Hon är imponerad av SLU:arnas insatser.
– Sånt här tror jag verkligen på! Att möta unga människor på detta sätt med våra forskare och miljöer, säger hon.
"Girl power"
Vi fortsätter upp på övervåningen. Där är det om möjligt ännu mer människor som upptäcker spännande forskning. Levande bin (innanför glas) är förstås ett riktigt dragplåster.
– Den första frågan vi får är om de är riktiga! Och sen vill de veta var drottningen är. De tycker också att det är coolt att det nästan bara är honor i ett bisamhälle. Tjejerna ropar ”Girl power” när de hör det, berättar Barbara Locke Grandér.
Ovanpå observations-bikupan ligger ett gosigt varroa-kvalster. Barbara sätter det mot axeln. Så stort är varrokvalstret på ett bi – som att gå runt med en parasit lika stor som en tallrik på kroppen. Besökarna ryser. Varroa är det största problemet för biodlare eftersom de sprider virus till bisamhället.
Hästar blir mumier
En grupp ungdomar gör ett experiment för att förstå fotosyntesen tillsammans med forskare från institutionen från växtbiologi. I montern ”Känn och lukta på skogen” kan de ta en skogsdusch och uppleva tre olika skogar – och en skön paus från SciFest kanske... Mittemot kan besökarna delta i ett riktigt forskningsprojekt genom att berätta vad de tror om framtiden med AI. ”Coolt, läskigt, bra” står det på en lapp. Och vad är det där? En häst tittar ut från en monter. Där kan besökarna testa att lägga förband på olika djur och borsta tänder på hundar.
– Det är jättekul att se barnens intresse, bandageringen är mycket populär på både hästattrapp och mjukishundar, ett tag liknade de mumier av allt bandage, säger Karolina Enlund, institutionen för kliniska vetenskaper.
– Ja och vi har blivit intervjuade av många skolelever också som har haft det som uppgift från skolan, säger Lena Olsén, institutionen för kliniska vetenskaper.
Folk går hem - till slut!
Så här höll det på i tre dagar – först kom skolklasserna på torsdag och fredag, sen var alla nyfikna människor välkomna på lördagen. Forskare, studenter och andra SLU:are har gjort en fantastisk insats för att berätta om sina ämnen på ett roligt och interaktivt sätt.
När klockan blir fyra på lördag är det många besökare som inte vill gå hem. Det krävs två utrop i mikrofonen för att SciFest ska tömmas på folk. Nu är det dags för hästen Olle och allt annat material att åka lastbil till SLU och Uppsala universitets olika campus.
Text: Anna Lundmark, SLU:s representant i SciFest:s projektgrupp.
Till Vårt SLU
