Nu på sommaren avgörs det - så välfylld kommer din svampkorg bli i höst. SLU experten reder vad som krävs för att kantarellen och Karl Johan ska trivas. Och vad du själv kan göra för att säkra svamptillgången.
Vad är det som gör att det vissa somrar fullkomligt exploderar av svamp i skogen, medan andra bjuder på magert resultat? Anders Dahlberg, professor i mykologi, tar oss med under jordytan – bokstavligt talat – för att förklara hur svampar fungerar och varför de är så viktiga för våra skogar.
– Nästan alla våra matsvampar är mykorrhizasvampar – de lever i symbios med trädens rotsystem, förklarar han.
Det är denna koppling till träden som gör att svampar får tillgång till energi och kan bilda stora fruktkroppar, det vi känner igen som svamphattar. Men hur mycket svamp det faktiskt blir ett år styrs i hög grad av väder – särskilt fukt och temperatur veckorna före svampsäsongen.
Mycelet, svampens egentliga kropp, sträcker sig som ett finmaskigt nätverk under marken. Det är känsligt för uttorkning men kan leva i många år på samma plats. Därför återkommer svamp ofta på samma ställen år efter år – så länge förhållandena är gynnsamma.
– Att gå i skogen är som att gå på en konstutställning vissa höstar. Svamparnas färger, former, dofter – det är fantastisk mångfald, säger Anders.
Plockning i sig skadar inte svamptillgången, men frekvent trampande kan minska fruktkropparna tillfälligt. Vissa arter, som kantarell och Karl Johan, trivs ofta i kanter där fukt- och ljusförhållanden är lämpliga.
Kan man verkligen göra något för att förbättra chanserna till en god svampsäsong? Ja, men det kräver tid, engagemang – och vatten.
– Det går åt väldigt mycket vatten, men har man tillgång till sjö eller damm och äger marken så är det teoretiskt möjligt. Men frågan är om det är rätt användning av vattenresurser om det samtidigt är torka, säger Anders.
Han nämner även ett exempel från forskningen där brandkåren användes för att vattna ytor i samband med mätningar av cesiumhalter efter Tjernobyl. Rent generellt går det dock inte att "odla" mykorrhizasvampar på samma sätt som champinjoner, eftersom de är beroende av levande träd och ett intakt ekosystem.
Medan nedbrytarsvampar som champinjon och ostronskivling går att odla relativt enkelt, är det mycket svårare att odla mykorrhizasvampar. Symbiosen med träd är svår att återskapa under kontrollerade förhållanden. Undantag finns – tryffelodlingar är ett exempel.
Anders berättar också om ett nytt SLU-projekt: en svamp-app där användare kan se vilka svampar som är vanliga i olika skogstyper, baserat på data från Riksskogstaxeringen. Appen lanseras i september, och SLU planerar även läromedel om svamp till hösten.
Appen är fortfarande under utveckling, till exempel ska den mobilanpassas, men det går att ta en titt på funktionerna på svampskog.se.
Text: Olof Bergvall Foto: Johan Samuelsson
Internredaktionen
Vanja Sandgren
Ulla Ahlgren
Anette Neldestam Larsson
Olof Bergvall