– Mia, heter jag, välkommen in!
Ett par stadiga, blågröna ögon möter mig. Mia, ja alla säger så, med flygande stålgrått hår, är ledigt klädd i shorts. Hon konstaterar att staden kryper allt närmre. Det som i slutet av 1980-talet, när Mia och maken Magnus byggde, var rena landet är nu bebyggt av alltfler hus.
– Men min mans släkt har kvar marken som vi nyttjar till hästarna och vi arrenderar den, än så länge.
Och det är just här vi förlorar oss i ett samtal om livet med barn, Mia och Magnus har två vuxna söner och en dotter, livet mellan två världar – stad och land – och karriär. Under tiden spatserar den rödskimrande katten Tesla fram och konstaterar att matte sitter still och hinner klia en stund.
– När barnen var små delade vi på ansvaret, Magnus och jag, precis som andra föräldrar i vår generation. Vi jobbade heltid båda två, engagerade oss i barnens Montessoriskola och var tränare i barnens olika lag, hade katt och häst, men skapade en tillvaro som gjorde att jag kunde göra klart min avhandling, vi pusslade ihop det hela tillsammans.
Och avhandlingen ”The microstructure of hot isostatically pressed Si3N4-ceramics” (keramiska material som kan användas som svarvskär) banade väg för fortsatt karriär på Chalmers. Mia kan en hel del om stål, strukturer, aluminium, mikrovågor och återvinning av elektronikskrot. Hon är civilingenjör, och biträdande professor med en gedigen meritlista. Inte minst viktigt i den är kunskaper om utbildning. Hon är prisad för pedagogiska insatser, har jobbat med lärosätesutvärderingar och var vicerektor i sju år.
– I ett sådant sammanhang är det inte ovanligt att man blir uppmärksammad på nya möjligheter, det var här SLU kom in i bilden, säger Mia.
Nationellt universitet
Vår nya rektor är uppvuxen i miljonprogrammet Biskopsgården på Hisingen i Göteborg, hon har fått och sett möjligheter och om de passat in i det övriga livet har hon tagit tillvara på dem. Nu har hon landat på ett ställe där hon känner att hon kan göra nytta.
– Jag har jobbat mycket med matrisorganisationer och att hitta gemensamma mål. Utifrån sett är det inte svårt att se tydliga mål för SLU med fokus på levande naturresurser. Men det är en utmaning att leda en geografiskt spridd organisation. Sammanhållning är oerhört viktig.
– Att universitetet är spritt är tveeggat, det är en grym fördel att vi finns överallt, säger Mia och myntar mottot: ”Universitetet är aldrig långt ifrån dig”. Men en viktig uppgift är att skapa gemensamma rutiner som gör arbetet mest effektivt. Var är det bäst att göra på samma sätt? Var är det bäst att anpassa sig efter de lokala förutsättningarna?
Mia anser att SLU är nationellt viktigt och för att bilda sig en uppfattning om SLU över hela landet har hon startat resan – se så mycket som möjligt av SLU i Sverige. SLU-kartan är som bekant avlång med många verksamheter, så hon har att göra ett tag. Men veckan startar för det mesta i Uppsala på måndagar. Och resa går också att göra digitalt.
– Det är coolt att det fungerar så bra med digitala möten på SLU, säger Mia, och återkommer till vision och strategi och att vi måste prata om hur SLU ska bli ett ännu bättre svenskt universitet med representation av helheten i olika regioner. Viktigt är också utmaningen i att öka mångfalden.
– Om man ser på oss utifrån är vi ett enda universitet och vår kommunikation måste handla om hela universitetet. Vi är i hela Sverige, och vi kan tillsammans ta ansvar och visa det. Men det blir bara så bra som vi gör det.
– Det är också oroligt när det gäller rekrytering till vissa av våra utbildningar, säger Mia som har erfarenhet av vikande intresse hos unga för till exempel sjöfartsutbildningar.
– Men jag tycker det är klokt vad jag sett från SLU; att vi inte bara försökt ändra marknadsföringen utan också på allvar arbetar med att förändra och utveckla våra utbildningar, så att de blir attraktiva för både sökande och arbetsmarknad. Och i både sjöfart och gröna näringar så engagerar sig branschen i rekrytering vilket är helt nödvändigt.
Ledarskap
Mia har både erfarenhet och intresse för ledarskap och har en strategi för fortsättningen. Det innebär att använda de forum vi har och att identifiera och säkerställa att alla kan bidra utifrån sin roll. Hon vill samla SLU:s prefekter och få reda på vad de vill bidra med. I samma andetag konstaterar hon att det är tufft att vara prefekt och ledare och att det är viktigt att diskutera chefsrollen.
– Vi behöver en god kollegialitet och bör träffas i linjeroller, skapa gemensamma mål och implementera dem.
Här kommer vi in på ämnet omorganisation och Mia skärper tonen.
– Det ordet är svårt. När det diskuterats i ledningen sedan länge är det långt till att det är accepterat och implementerat i organisationen, då riskerar ledningen redan vara inne på nästa steg. Omorganisationer kräver mycket ledarskap, att hålla i och att inte skapa onödig oro bland medarbetare. Det är lättare att släppa förankringarna och våga förändringsvilja om det finns en grundtrygghet.
Bilden av SLU
Mias egen bild av SLU kommer främst från vänner, hästfolk och arbetskamrater från Chalmers.
– Jag är inte insatt i alla detaljer inom SLU:s områden, men har ingen prestige och anser mig ha en rejäl portion respekt! Och att jag behöver lyssna.
Vi pratar framtid och om tio år ser Mia ett SLU som är självklart överallt.
– Vi som finns i den agrikulturella branschen vet. Om tio år vet också allmänheten att vi är relevanta och bra och att SLU finns nära, oberoende av samhällsgrupp. Vi är ett faktabaserat universitet som vågar stå för komplexiteten, vi fortsätter att ha en hög vetenskaplig kompetens – frågar man oss så får man svar. Universiteten rankas årligen och om tio år finns SLU i topp inte bara i forskningsrankingar utan har också fortsatt öka starkt i SIFOs anseendeindex som rankar vilka allmänheten har högst förtroende för.
– Vi har bra samverkan med de olika branscherna vi verkar inom och har en god dialog med övriga universitet, det kan vi uppnå genom att hjälpas åt i våra respektive roller. Vi behöver också ha respekt för tidsperspektiv och vara för en långsiktig forskningsbaserad tät samverkan. Och vara förberedda på vilka yrkesroller som finns i framtiden, säger vår nyinstallerade rektor som nyligen upplevde en fin installationshögtid.
– Kåpan och kedjan är attribut som visar att arbetet inom akademien är annorlunda än andra jobb. Jag har respekt för det, men är fortfarande en vanlig tjej från Biskopsgården. Kan jag bidra till att göra SLU till ett bra ställe att vara på gör jag det i andan ”leda mig själv och andra”, jag gör det jag kan och tillsammans gör vi det jättebra!, säger rektor Maria Knutson Wedel.
