Tomas Pärts avsiktsförklaring

1. Forskning. Jag vill vidareutveckla möjligheterna för NJ och SLU att bli världsledande inom den forskning som berör SLU’s verksamhet. Det kan ske via flera parallella forskningsrelaterade satsningar:
   a) Rekrytera, behålla och utveckla de bästa forskarna inom sina respektive områden. Vi ska ha högt i tak, tillåta en mix av grundläggande och tillämpad forskning. Vid rekryteringen bör vi kontakta speciellt intressanta namn och få dem att söka tjänsten. Som morot kan vi peka på utvecklandet av produktiva nätverk och potentiella samarbeten inom och utanför För att behålla de bästa unga forskarna ska karriärstegen BUL-UL-Professor ligga kvar, där speciellt möjligheten till befordran till Professor måste utvecklas. Att attrahera de bästa och mest relevanta internationella ämnesprofessorerna kanv ara speciellt svårt och också kräva att extra resurser tillförs och att personen bjuds in till tydliga WIN-WIN samarbeten.
   b) Informella och formella tvärvetenskapliga nätverk. Jag vill att framtida samhällsförändringar har ett ursprung ur vår verksamhet och att vi varit med att forma dessa förändringar. Samtidigt som det är viktigt att behålla bredd, djup i vår forskning så bör delar av den ha en tydlig samhällsrelevans. Här är tvärvetenskapliga diskussioner och utvecklandet av samarbetsprojekt som hjälper till att knyta an även den mest djuplodande och grundläggande forskningen till våra stora framtida samhällsutmaningar något som måste stimuleras. Tvärvetenskapliga fora finns redan men jag tror m.a.o. de kan vidareutvecklas, både för vår egen forskning, men också för att skärpa dialogen med beslutsfattare.
2. Könskvot är dessutom något vi måste lyfta högre upp på agendan och som tyvärr ofta skapar onödigt hetsiga diskussioner. Hur vi ska få in och behålla fler kompetenta och duktiga kvinnor bland yngre och äldre forskare? Könskvoten bland seniora forskare är skrämmande skev på vissa institutioner (t.ex. ekologi) och här behövs en blandning av både nya och gamla grepp och framför allt stort stöd från befintliga chefer, ledare och ämnesföreträdare för att nå en förändring. Detta kan generaliseras till att även gälla etnicitet eftersom SLU’s forskning och undervisning gynnas av en heterogen mångfald av forskare och lärare som bär på olika vetenskapliga traditioner och synsätt. Sådan mångfald berikar och skärper kvaliteten på forskningen och undervisningen och skärper därmed argumentationen med beslutsfattare. Men hur går vi från ord till handling? Det är det diskussionen ska handla om i framtiden, tycker jag.
3. FOMA. Jag tror på en utveckling av dagens miljöanalys till att bli ännu mer forsknings- och samhällsrelaterad. I en miljö som ständigt förändras, behövs bra robusta tidsserier av miljöförändringar för att kunna utvärdera olika miljöåtgärder. Samtidigt behövs en förnyelse av vilka typer av inventeringsdata som samlas in så att framtida samhällsförändringar och miljöåtgärder kan testas och utvecklas på ett klokt sätt. Jag ser också att SLU satsar mer på ”medborgarforskning” där allmänheten engageras i insamlandet av miljödata (som t. ex. i artportalen). Utvecklingspotentialen i medborgarrapporter är enorm och är ett utmärkt sätt komplettera befintlig FOMA-verksamhet. Dessutom kan sådan medborgarbaserad insamling av data vara det första steget att identifiera och utveckla ny framtida miljöbevakning. För att FOMA-verksamheten ska utvecklas till att bli det verktyg samhället behöver krävs också en satsning på biostatistiker som kan hantera dessa ofta stora och komplicerade data.

Slutligen och inte minst, medborgarforskning engagerar medborgare och får dem delaktiga i utvecklandet av framtidens miljöforskning och sätter SLU på kartan hos allmänheten.

4. Undervisning. Helt i linje med fakultetens strategi tycker jag att samtliga forskare bör få möjlighet att undervisa och samtliga lektorer bör ha en fot i forskningen. Båda arbetsuppgifterna är ömsesidigt viktiga för varandra. Forskningsanknuten undervisning har det talats om länge, men visst kan det bli ännu bättre? I detta sammanhang vill jag lyfta upp möjligheterna till att utveckla mer dynamiska kurser som bättre följer med i samhällsutvecklingen och i forskningen. Stimulansmedel och erkännande som morötter till kursansvariga och övriga lärare som förnyar sig kan vara ett sätt att nå dit.

Slutligen är jag bra på att röra om i grytor, ifrågasätta invanda tankar och strukturer men ändå försöka vara konstruktiv genom att föreslå nytt. Jag gillar högt i tak och är prestigefri eftersom jag faktiskt ibland kan ha fel och ser det som upplyftande snarare än ”skämmigt”.