Utveckling utan slutmål för campusmiljöerna

Fokus i Dennis Andreassons doktorandprojekt är på landskapet som utgörs av utemiljöer i relation till de byggda campusmiljöerna där man tittar på mötet mellan inne och ute. I detta utgår man från Living Lab-processen, en öppen och transparant process för levande laboratorier.

– Det finns kunskapsluckor där landskapsarkitekters kompetens kan bidra mer, speciellt vad gäller utemiljöerna, säger Dennis. Vi försöker börja med att titta på och lära av existerande projekt där campusutvecklingen i Alnarp är ett.

Resultatet av projektet kan sedan utifrån en teoretisk grund förankras i organisationen för att därefter i praktiken komma till fysiskt uttryck i miljön. En miljö där forskare och studenter, och även externa besökare, ser campus som en arena och en självklar mötesplats. En mötesplats som kan ge synergieffekter på utbildning och forskning, bland annat för att utveckla grön-blå hållbarhetslösningar.

Hela campus är ett living lab

Dennis säger att arbetet ska utveckla ett processtänkande, som bidrar till en ständigt pågående process av miljöernas utveckling. Det ska ge förutsättningar för utveckling på sikt, som inte blir låst vid ett slutmål. Målet är att se hela campus som ett living lab.

– Alla är delaktiga i landskapet, även växter och djur. Det är en ständigt pågående process.

Det finns exempel internationellt på den här typen av processtänk, men lagstiftningarna och förutsättningarna länder emellan ser olika ut.

– Här kan vi utmana genom goda exempel, som potentiellt skulle kunna påverka regelverket i Sverige, säger Dennis. Också finansieringsmodeller påverkar. Det är en kompetensfråga. Det krävs förståelse från de som planerar, i hela kedjan från de som planerar till de som utför.

Dennis menar att det pågår en bottom-up-process vid SLU Alnarp, med stort engagemang även från fakultetsledningen. Alnarps landskapslaboratorium inspirerar i arbetet med det levande materialet på plats, som ger konsekvenser i praktiken.

En internationell rörelse

Projektet bjuds in till större sammanhang, även internationellt, där de organisationer och grupper som arbetar med detta kan lära av varandra.

– Vi ser en pågående rörelse i universitetsvärlden för att arbeta med campusmiljöerna, säger Dennis.

Dennis deltar i SLU Urban Futures konferensserie ”Getting our Cities Right”, som har fokus på skog och stad, där tankarna om campusutveckling också kan spridas. I höst deltar han vid ECLAS, där alla skolor i Europa som utbildar i landskapsarkitektur medverkar.

Det långsiktiga perspektivet är viktigast

– Jag hoppas öppna för nyfikenhet och diskussion om en möjliga vägar framåt. Till exempel skulle utbildning i sambandet landskap-mat/skog kunna bidra till ökad förståelse och till hållbarhetsarbetet. Det långsiktiga perspektivet är den viktigaste frågan, säger Dennis.

– Vi vill gärna uppmärksamma sådant som redan pågår på campus och utbyta erfarenheter tvärvetenskapligt, och hoppas även nå de som tar beslut på högre nivåer.

Dennis Andreasson. Foto Maria Lorentzon.

Den som är nyfiken och vill veta mer är välkommen att höra av sig till SLU Urban Futures.

– Vi ska göra det här gemensamt!