Så är årets jordbruksekonomiska konferens genomförd. Men hur lyckad blev den, egentligen? Konferensens projektledare, Magnus J Stark, reflekterar i krönikeform över de dolda mätetalen, mötesmummel, konferenserosion, bänksovare och konsten att ta en lur vid rätt tillfälle. Ett alternativt, men högst begripligt sätt, att utvärdera en konferens. Och handen på hjärtat, visst kan du känna igen dig?
Siffrorna visar att 330 personer deltog på konferensen varav drygt 200 på plats. Det är ungefär lika många som förra året, men kan vi egentligen påstå att konferensen blev lyckad eftersom antalet besökare låg på samma nivå? Och hur framgångsrik var konferensen – för att kunna svara på det måste man hålla koll på de mätbara och de dolda mätetalen.
Direkt efter konferensen skickade vi ut en enkät för att fånga deltagarnas omedelbara reaktioner. Ett axplock ur enkätsvaren ser ut så här:
Förutom de påtagliga bokstäverna och siffrorna som står i enkäten som ni som var där svarade på, finns det några saker som jag under åren som arrangör har lärt mig att hålla koll på;
Mötesmumlet: Det kan du avläsa ganska tidigt, inte redan till välkomstkaffet, men ganska kort tid därefter. Är det avvaktande eller offensivt, mumlet är ett mått på hur nyfikna vi är på att lära av varandra, hur beredda vi är på att dela med oss.
Bänksovarna: För 15 år sedan kunde jag bli lite småirriterad på de som valde att sova, men idag blir jag mer irriterad på mig själv och att jag inte kunde tänka igenom tempo och mix mellan olika frågeställningar och verkligen attrahera dig som satt där. Då kan ju man gå ut och ta sig an utmaningarna med nya krafter.
Den tidigare jordbruksministern Karl-Erik Olsson delade förresten med sig av ett tips om att bänksova. Nyckeln till att orka med sega politiska nattmanglingar ligger i att veta när man ska nicka till lite. Att sova diskret är verkligt värdeskapande. Och de på scenen ser dig ändå inte. De är fullt upptagna med att se obesvärade ut i strålkastarljuset.
Skärmljus: Alternativet för de som inte orkar eller vågar gå. Det är en tydlig indikator både bokstavligt och bildligt och syns bäst när man står och följer det hela från de bakre raderna. De som står på scenen lyckas inte fånga uppmärksamheten och erbjuda ett högre alternativvärde än att kolla jobbmejl eller spela Candycrush.
Konferenserosion: Hur många hukande siluetter som går i trapporna under sista timmen, det är nånting som talare och alla andra ser, men måste man gå så måste man. Fast man kan ju göra det så tyst som möjligt.
Det är de sista fyra alternativa och högst subjektiva mätetalen som gör mig mest nöjd, mumlet kom snabbt och var svårstoppat, konferenserosionen uteblev, 80 procent av deltagarna var kvar under sista diskussionen och skärmljuset lyste faktiskt med sin frånvaro. De som måste gå till förskolan och hämta hade gått. Bänksovarna vaknade till och gick med oss andra ut till nya uppgifter både klokare och mer inspirerade.
Och till nästa år ska vi kanske sätta fokus på möjligheterna i det egna företaget. Det är många av er som pratar om det i utvärderingen. Hur gör vi för att hitta potentialerna och hur påbörjar man den hållbara resan. När är rådgivningen lönsam? Och hur får vi bättre koll på maskinkostnaderna. De motsvarar ju 30 procent av kostnaderna. Så finns ju det spännande ämnet ”veterinary economics”. Ni hör själva - det finns många ämnen vi kan ta oss an under 2025.
Tack för att ni var med och gjorde det här till en riktigt bra dag.
Magnus J Stark
Läs nyhetsartikeln om Jordbruksekonomisk konferens
Jordbruksekonomisk konferens är ett evemenang i regi av Kunskapsnav inom företagsledning och entreprenörskap, ett projekt finansierat av Jordbruksverket. Projektet drivs av SLU Kompetenscentrum företagsledning vid institutionen för människa och samhälle.
