Staten bör ge markägare ekonomiskt stöd för ökad skogsgödsling och beskogning av nedlagd jordbruksmark, och samtidigt skapa infrastruktur för ”omvända auktioner” och handel med ökad nettokolinlagring för att öka kolsänkan. De slutsatserna drar forskare från SLU i en rapport som är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket, med syftet att analysera olika förslag på hur skogens roll kan förstärkas i fråga om koldioxidinlagring.
Sveriges mål att ha noll nettoutsläpp år 2045 innefattar användning av kompletterande åtgärder som exempelvis ökat nettoupptag i skog och mark. Alla bruttoutsläpp av växthusgaser kommer inte vara noll 2045 då utsläpp som de inom jordbrukssektorn är svåra att undvika. Därför behövs fler kompletterande åtgärder som att öka kolsänkorna i skogen för att minska nettoutsläppen. Kolsänkorna fyller därmed en särskilt viktig funktion för samhället. Däremot har de enskilda markägarna få privatekonomiska incitament att öka inlagring av koldioxid i skogen. Denna studie som letts av Peichen Gong vid institutionen för skogsekonomi, SLU fokuserade på att lösa problemet med avsaknaden av incitament för enskilda markägare att öka kolsänkorna i skogen samt hur dessa incitament bäst kan utformas. Studien tittade på fem olika typer av åtgärder för ökad kolinlagring i skog: kvävegödsling av skogsmark, beskogning av nedlagd jordbruksmark, energiskogsodling, förlängning av omloppstid och permanent skydd av skog.
Åtgärdernas kostnad och effektivitet
Den åtgärd som skulle vara mest kostnadseffektiv var beskogning av nedlagd jordbruksmark, priset hamnade på under 100 kronor per ton koldioxidekvivalenter. Däremot skulle det ta lång tid innan denna åtgärd gav effekt. De åtgärder som gav en omedelbar effekt på kolinlagringen var permanent skydd av skog och en förlängning av omloppstid. Däremot skulle en omloppstidsförlängning vara en kortvarig och dyr åtgärd på mellan 320-450 kronor per ton koldioxidekvivalenter. Permanent skydd skulle däremot kosta cirka 200 kronor per ton och bidra till klimatnytta och samhällsnytta i form av biologisk mångfald och rekreationsvärden. Även kvävegödsling av skogsmark skulle kosta cirka 200 kronor per ton och ge snar effekt på kolinlagringen.
Skulle alla åtgärder användas kan det leda till en ökning av kolsänka i skogen med 3,5-5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år fram till år 2045. Det motsvarar ca 6,5-11,2 procent av Sveriges utsläpp idag som ligger på cirka 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Detta beror dock helt på i vilken utsträckning respektive åtgärd genomförs och hur styrmedlen skulle utformas.
Rekommenderade styrmedel
De olika styrmedel för kolsänkor som diskuteras i rapporten är ekonomiskt stöd, betalning för ekosystemtjänster, omvänd auktion och utsläppshandel. Rapporten rekommenderar att staten använder sig av sin erfarenhet av ekonomiskt stöd och direkt börjar bevilja markägare stöd att öka omfattningen av skogsgödsling och beskogning av nedlagd jordbruksmark. Detta samtidigt som de satsar på att skapa förutsättningar och infrastruktur för att kunna genomföra omvända auktioner där de som vill ha ekonomiskt stöd för att utföra en åtgärd deltar i auktion där den som kan utföra åtgärden till lägsta kostnad beviljas stödet. Även handel med LULUCF-krediter, det vill säga handel med verifierad ökning av nettokolinlagring i skog och mark bör göras möjligt.
- Det bör nämnas att förlängning av omloppstid liksom permanent skydd av skog kan resultera i betydande kolläckage, dvs minskning av kolsänkor i skogar som inte omfattas av styrmedlen. Hur kan kolläckage minskas är en nyckelfråga i utformning av styrmedel riktade på att öka kolsänkor i skogen för att nå noll nettoutsläpp målet, avslutar Peichen Gong.