Vad kan vi lära av den gröna revolutionen?

Morgan Day från World Food Prize Foundation inledde med en presentation om Norman Borlaug, den amerikanske agronomen som under 1960-talet startade det som kom att kallas den gröna revolutionen, där han genom banbrytande forskning lyckades öka mängden skörd man kunde få ut av spannmålsgrödor. Han hittade därigenom ett sätt att kunna ge mat åt miljontals människor som annars skulle svälta. Under sin livstid fick Norman Borlaug ta emot Nobels fredspris för sin forskning och den gröna revolutionen skrevs in i historieböckerna. Idag kan vi med nya ögon se både fördelarna och nackdelarna med Borlaugs metoder och lära oss av historien för att utveckla ett mer hållbart jordbruk och öka den biologiska mångfalden. 

Georg Carlsson, professor inom växtodlingslära och Hanna Ohm, doktorand inom växtförädling, utvecklade Morgans resonemang ur ett vetenskapligt perspektiv och förklarade hur man inom vetenskapen idag tänker kring växtodling och hållbart jordbruk. Då Borlaug satsade på dåtidens nyckelkomponenter, dvs konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, för att öka skördarna, finns idag andra, mer hållbara lösningar. Till exempel tog Georg upp möjligheterna att samplantera olika växter för att ta tillvara deras olika egenskaper och på så sätt minska skadedjur och sjukdomar, öka näringshalten och därigenom kunna öka skörden. Hanna pratade om fördelarna med att odla bönor, en del av familjen baljväxter, som har den klimatsmarta fördelen att de kan fånga upp kväve från luften och omvandla det till näring. Kvävet i luften minskar samtidigt som behovet av tillfört gödsel minskar, det blir win-win!

Idag är växtförädling ett brett vetenskapligt område. Man forskar inte bara på växter som ger större skördar, utan man forskar även på sorter som tål sjukdomar och skadedjur bättre, är bättre anpassade till ett förändrat klimat och har djupare rötter för att tåla perioder av torka bättre.