SLU-nyhet

Tvåvingar i ved: okända, många och kräsna!

Publicerad: 25 maj 2020
Närbild på fluga. Foto.

De flesta vet att det finns många skalbaggar som lever i död ved, och att de har haft ett stort inflytande på hur naturvårdsåtgärder i skogen utförs. Färre vet att tvåvingar (flugor och myggor) också har väldigt många vedlevande arter, faktiskt fler än skalbaggarna. Troligtvis drygt 1500 i Norden. De flesta av dem är inte speciellt väl kända, vilket gör att siffran förmodligen är en underskattning. Det finns till och med ganska vanliga arter som ännu inte har upptäckts – mer om det längre ner...

I ett projekt finansierat av Skogssällskapet frågade vi oss om de åtgärder som görs fungerar också för tvåvingar? Följer de samma mönster som baggarna så bör de gynnas av råden. Om inte så kan råden behöva modifieras för att fungera för hela insektsmångfalden.

Våra förväntningar

Efter att ha tittat i den magra litteratur som finns om hur tvåvingar väljer vedsubstrat förväntade vi oss att de skulle vara mindre nogräknade än skalbaggarna. Mer generalister alltså. Vi trodde också att tvåvingarna skulle vara mer knutna till fuktig ved än skalbaggar. Båda dessa saker visade sig dock vara fel när vi analyserade de flugor som kläckts fram.

Jämförde  i ris och stubbar

Vi jämförde tvåvingars och skalbaggars förekomst i olika typer av bioenergived (ris och stubbar som lämnas på hyggen). I en studie jämförde vi gran- och björkstubbar på hyggen som stod blött respektive torrt. Inte i något fall hittade vi något som visade att blöta stubbar skulle vara bättre än torra, och då testade vi antal arter, antal individer totalt och antal individer av enskilda arter. I några fall visade sig de torra stubbarna vara bättre: t.ex. en sprickfluga Neophyllomyza acyglossa var vanligare i torra granstubbar än i blöta. Det här resultatet var detsamma som för skalbaggar i samma typ av stubbar, dvs om man går från torra lägen på hyggen mot blöta lägen förlorar man enbart arter.

Puckeldansfluga - vanlig men okändMärkligt nog var den vanligaste arten i studien obeskriven då studien gjordes. 

Märkligt nog var den vanligaste arten i studien obeskriven då studien gjordes. Just innan den publicerades fick flugan dock ett namn: Drapetis abrollensis (Michelsen & Grootaert, 2019). Det är en liten puckeldansfluga (Hybotidae), som var lite svårupptäckt. Den är väldigt liten och det finns fler arter i samma släkte som liknar den. Vi hittade totalt 352 individer och den fanns i 60 procent av de provtagna björkstubbarna (dock bara i 4 procent av granstubbarna). Fyndet är ett tydligt bevis på att det finns mycket kvar i vår natur att upptäcka, bara man tittar tillräckligt noga.

Var snarast tvärtom...

I en andra studie jämförde vi hur många olika typer av ved en art använder, hur stor nischbredd de har. Skillnaden i nischbredd mellan skalbaggar och tvåvingar var snarast tvärtemot vad vi trodde. Medelvärdet skiljde sig inte mellan grupperna, men tvåvingarna hade högre andel specialister än skalbaggarna. Tvåvingarna hade också en något högre andel knuten till grövre ved (i detta fall 8-15 cm jämfört med 1-4 cm) och tenderade att vara mer associerade med asp än skalbaggarna. Skalbaggarna tenderade istället att ha fler arter som föredrog ek och gran.

Inte mer generalister

Studien lär oss att tvåvingarna är minst lika specifika i sitt val av vedtyper som skalbaggar. Det finns också många arter av dem som lever i solexponerad ved ute på hyggen. Deras val av trädslag understryker också aspens värde för biologisk mångfald. Och det finns alldeles säkert mer att upptäcka av nya arter bland dem, även i väldigt triviala miljöer.

Av Mats Jonsell och Lina Widenfalk

Vetenskaplig artikel:

Substrate specificity among Diptera in decaying bioenergy wood: can they be conserved, Mats Jonsell, Lina A. Widenfalk & Sven Hellqvist, Biodiversity and Conservation


Kontaktinformation

Mats Jonsell, forskare och samverkanslektor
Institutionen för ekologi, SLU
mats.jonsell@slu.se, 018-672876, 072-208 63 59